Ensamt

Igår åkte Jules hem, det kommer att bli tomt utan henne. Nu är jag ensam i rummet och färdig mycket tidigare än jag brukar.
Idag har vi två turridningar inbokade och så ska vi longera Blesi och se om det kanske gör honom lite bättre. Förra året var han trevlig att rida och nu är han en fruktansvärd grisepassare som hänger i handen och inte lyssnar alls. Tråkigt.
Sen så ska jag väl rida Skuggi också men det är nog allt som är planerat idag.

Jag tror jag är kär!

Skuggi! Så underbar! I början tyckte jag inte alls om honom men nu är han så härlig, och snabb! Vi dundrar fram över fälten och idag hoppade vi ett litet dike som helt plötsligt uppenbarade sig framför oss ( i en väldig hastighet). Vi var ute och busred med gänget på Saltvik, jag och Jules på våra tokiga hästar, Ursina på Seydur och Sigga på Skjona. Galopp över fälten och en tur ner på stranden. Skuggi var framåt och inte alltför nervös, i slutet av turen hittade jag även bromsen. Han blir bara bättre och bättre. Nu måste vi bara jobba på tölten. Jag tror att jag ska säga till Bjarni att jag vill ha med honom på långturen nästa vecka.

Skuggi

Skuggi är den svarta hästen som är slakthotad. Till en början tyckte jag inte alls om honom men nu när jag ridit honom lite mer så börjar jag verkligen gilla honom! Han är irriterande påträngande från marken men faktiskt riktigt trevlig att rida. Igår och idag så har jag och Jules ridit längs stranden, jag har ridit Skuggi och hon "the crazy horse". Det har fungerat riktigt bra, det har blivit lite mer fart på Skuggi när han har sällskap av en snabb häst. På stranden har han varit lite rädd för vågorna och för ljudet som han själv gjorde när han gick över tången men det gick bra ändå. Jag tycker om honom!

Annars så har jag lett turer som vanligt...

Idag

Ljósalfur

Hästen som blev så rädd när jag red kommer nog gå till slakt. De fick han och hans kompis för att se om de kunde använda dem, annars skulle de slaktas. Och vi har just sagt att vi tror att han inte är så bra här. Känns hemskt men vad ska man göra.
Kompisen har jag ridit två gånger nu, jättegullig. Bjarni tror att han bara är tränad i två månader max och i sådana fall så är han ju väldigt bra. Han är isabellskäck och väldigt vacker. Jag bad Sigga hitta på ett namn åt honom och hon föreslog Ljósalfur, fint tycker jag! Han är uppmärksam och trygg, passaktig i tölten och vill inte trava med ryttare, travar fint löst. Jag har sagt att han är trevlig så han räddas nog undan slakt...

Annars så fortsätter väl livet som vanligt här.

Saltvík!

Nu är jag tillbaka på Saltvík igen, det känns skönt. Arbetet är annorlunda här än i Mývatn och det är skönt med omväxling.

Idag har jag spenderat mer än sex timmar i sadeln, jag har ridit två 2-timmars turer, 2 1-timmes turer, motionerat Sofi (som har artros och måste gå dagligen) plus provat en "crazy horse". Så jag känner mig lite trött faktiskt.
På första 2-timmars turen så drog Seydur med mig, vi skulle bara tölta lite men det blev fullt blås i galopp över nästan hela fältet längs kusten. Han gjorde en favorit i repris lite senare också. Som tur var red jag med en erfaren ryttare som mest tyckte att det hela var roligt och skrattade åt situationen. Jag var nog mest förvånad då Seydur aldrig dragit med mig förut.
På sista 2-timmars turen provade jag en ny häst, han var lugn och fin, lite långsam tyckte jag, tills det dök upp en kille på motorcross. Då fick han panik. Killen på crossen väntade snällt och höll sig på avstånd ganska länge, dvs ända tills vi hade ryggen mot honom och då körde han förbi bakom oss. Behöver jag säga att det blev fullständig kalabalik? De andra hästarna blev ju också rädda men jag lyckades vända min häst och få honom att stanna så allt löste sig men det var inte så roligt. Min häst var så stressad att jag klev av en stund. Sen så gick det bra men han var nervös efter det.
Den galna hästen var inte så galen...och Sofi försökte dra med mig. Men det var nog första gången som han reds i år så...

Hoppas faktiskt att morgondagen blir något lugnare.

Mera Landsmót

Framtiden

Ja nu börjar jag på allvar att fundera på hösten och vad mina alternativ är. I grova drag så kan de sägas vara att stanna kvar på Island eller att åka tillbaka till Sverige. Väljer jag att stanna kvar på Island så kommer jag att leta efter en gård där jag kan jobba med att träna hästar. Jag tror inte att det är jättesvårt att hitta något sådant då jag har en del kontakter som kan hjälpa mig.

Väljer jag att komma hem igen så vill jag ha ett ”vanligt” jobb, hyfsat normala arbetstider och tillräckligt med lön för att jag ska ha råd att ha häst och gå lite kurser och sådant. Jag känner att ett sådant jobb kommer vara svårt att få och tror att jag kommer vara tvungen att jobba i stall till en början i alla fall. Vill jag mocka skit och mata hästar så tror jag att jag inte har några problem med att hitta jobb.

I vilket fall som helst så kommer jag nog hem några veckor i höst åtminstone, för att träffa vänner och familj.

Man kan helt enkelt säga att valet står mellan att fortsätta arbeta med hästar eller att nöja sig med att hålla på med hästar på fritiden och ha ett liv också.

Ledig tid

Nu är Louise på väg hem och jag passar på att vila upp mig. Naturligtvis har det varit full fart när hon har varit här även om jag inte jobbat så mycket. Jag känner att jag hunnit visa henne en hel del, tycker att hon har sett det viktigaste. Igår var vi i Húsavík och tittade på valar, vi hade turen att få se en blåval. Vi var också förbi Saltvík så att jag fick visa hur det är där. Det har verkligen varit roligt att få visa henne ”mitt andra hem”.

Jag mår bättre nu, rösten är tillbaka men jag snorar och hostar så jag tänker försöka ta vara på den här veckan och vila upp mig. Får se hur länge det håller… Det är alltid svårt att hålla sig ifrån hästarna.

Annars så har jag varit på Island i mer än en månad nu så det börjar väl bli dags att fundera på vad jag ska göra i höst. Vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. Men jag har i alla fall lovat att åka till Alvargården och hälsa på, träffade dem på Landsmót.

Update

Jag vet att jag lovat flera av mina läsare att blogga flitigt under min tid på Island men jag har helt enkelt haft en väldigt begränsad internettillgång. Vi har inte haft Internet på Saltvík tills alldeles nyligen och internet i Mývatnsveit är bara att glömma i princip. Så nu har jag bestämt mig för att skriva lite ändå och lägga upp det när jag kommer till Saltvík igen så att bloggen inte faller helt i glömska.

Landsmót var kanske som ni förstod helt fantastiskt. Fina hästar, vackert väder och roliga människor. Innan Landsmót så har vi haft runt fem sex grader, snålblåst och regn, ingen sommar alls, men på Landsmót så vände det och nu så har sommaren kommit till norra Island. Jag har många fler bilder att lägga upp från Landsmót och även en del filmsnuttar.

Just nu har jag Louise på besök och det känns enormt kul att få visa henne ”mitt andra hem”. Tyvärr så är jag också sjuk, har fått någon slags förkylning och i princip helt tappat rösten. Idag är det dock bättre (än så länge) än igår och i förrgår men att leda turer är inte riktigt att tänka på. Igår lät jag så hemsk så jag i princip fått resten av veckan ledig utan att ens fråga.

Annars så roar jag mig med att rida till turhästarna och att hjälpa Kristján ( han jobbar i turridningen med mig) att träna sin femåring. Många av turhästarna har förvandlats till fruktansvärda grisepassare men det känns som om jag börjar få ordning på dem nu. De töltar i alla fall även om det inte alltid är så rent..

Jag har hittat en ny favorit, Ás, vit och vacker, lite långsam men mjuk och fin i munnen.

Nä nu måste jag nog gå och jobba lite trots allt.

Landsmót

Still alive!

Jo jag vet att jag lovade att uppdatera lite bättre nu när jag är på Island men jag har haft väldigt dåilgt med internet-tillgång på sista tiden.
Jag lever och mår bra, har varit på Landsmót och det var helt fantastiskt! Många fina hästar minst sagt. Jag tänker inte skriva något längre inlägg nu för jag är helt slut efter fyra dagar på Landsmót men nu vet ni att jag lever i alla fall!