Nyimporterad häst död

Flera av er har säkert hört om olyckan där en nyimporterad häst dog i transporten på väg från Norrköping flygplats nu i helgen. Här kan ni läsa om det. Jag fick reda på det då jag blev tillfrågad om hur det var när jag importerade Skuggi och vilket företag jag anlitade här i Sverige för att hjälpa mig med det. Jag anlitade Pape Rosén & Co som hade hand om den hästen som dog. Jag är väldigt nöjd med den service jag fick och Skuggi anlände hel och välmående. Jag fick löpande uppdateringar från Norrköping den dagen han landade och kom hem samt bra info innan. Han kom till stallet i en rejäl hästlastbil där hästarna stod lastade som de ska och chauffören verkade väldigt mån om deras välbefinnande.
Så jag blev ju naturligtvis förvånad när jag får höra att hästarna transporterats hopträngda på olagligt vis och att detta orsakat att en av hästarna dött. Att de dessutom inte gått att få tag på samt inte informerade om förseningar mm stämde inte alls med det jag upplevt. Så jag kontaktade Ulrika Rosén på facebook och hon ringde snabbt upp mig. Egentligen kunde hon väl inte säga så mycket om olyckan mer än att det betraktas som olyckshändelse och att de inväntar rapport från veterinären som var på plats, veterinären på Norrköping flygplats, räddningspersonal och polis så att de kan gå ut med fakta. De har ju inte själva lastat hästarna eller varit med när hästen dog. Jag förstod det som att de kommer att gå ut med detta väldigt snart. Hästen har kollapsat men det är lite oklart varför och vad som egentligen hänt.
Pape Rosén & Co kör inte transporterna själva utan anlitar Gunnar Olsson, precis som Ingstad som även de haft hästar på den aktuella transporten.

Naturligtvis är det väldigt tragiskt alltihop men vad som har hänt och vems fel det är (om någons) återstår att se. Mina tankar finns hos de som så tragiskt förlorat en häst.

Äntligen lite ridning!

Idag red jag då äntligen på Lifri igen. Det blev lite skritt på ridbanan, mycket halter och volter för att se att han lyssnade. Det gjorde han, han var lugn och harmonisk. Han kändes precis som innan riduppehållet, dvs inte alls bra men i alla fall inte värre. Tanken nu är att lite försiktigt börja sätta igång honom igen och sedan åka och göra hältutredning. Det känns trist att jobba en häst som inte är fräsch men av erfarenhet vet jag att det oftast inte är så mycket idé att undersöka en vilande häst. Jag vill ju att de ska se vad som är fel.

En vecka

Så har ännu en vecka gått och även Lifri har hunnit fylla år, hela nio har han blivit. Han firade genom att stå i en liten hage och ha det jävligt trist.
Igår så fick han då äntligen på en sula och fick gå ut med de andra. Skuggi blev väldigt glad och se honom och de körde världens rejs tillsammans. Skuggi har ju också gått och blivit halt så de båda borde ta det lite lugnt men det förstår de inte. Visst är det toppen? Två hästar och ingen är ridbar. Jag börjar känna mig som en hästskötare, bara pysslar och pysslar.
Lifri ska jag i alla fall försöka sätta igång lite grann och sedan får vi boka ny tid för hältutredning.

Tur att de är söta i alla fall. Och snälla för det mesta.

Lifris hov

Eftersom Lifri var varm i benet och fortfarande halt så fick veterinären komma ut och titta på honom igår. Hon började med att sonda hålet, dvs föra in en liten metallpinne för att se hur djupt det var. Sedan verkade hon upp hålet så att inte smuts ska kunna samlas där inne, hålet gick (precis som misstänkt) ut mot ballarna där det spruckit så där verkade hon bort också. Det blödde en del vilket i det här fallet är bra, då blir det rent. Sedan fick jag skölja med jodopax, det var inte poppis. Jodopax är bra till hovar men ska inte användas på sår. Sedan var det på med tjära och bandage igen så att ingen smuts ska komma in. Hon tyckte som sagt att jag bandagerade väldigt bra men så har jag ju övat en del.
Han ska ha bandage ett tag framöver eller skos med sula, något som hovslagaren tyckte verkade dumt eftersom det ändå kommer in smuts och blir svårt att hålla rent. Så det blir bandage ett tag då. Dessutom så ska han tempas varje dag och så ska jag kolla pulsen i kotan så att den inte är förhöjd.
Som det ser ut nu så är det bra, hela pinnen är borta och hålet är inte så djupt. Det finns ingen misstanke om att djupare strukturer (såsom senor och strålbensbursan) är involverade. Däremot kan man ju inte vara helt hundra och det kan fortfarande bli en böld, inflammation eller till och med infektion.

Och så måste jag avboka vår hältutredning imorgon.

Grattis Skuggi!

Idag fyller Skuggi åtta år! Han firade med att få sista sprutan i grundvaccinering för influensa. Det blev en liten ridtur också.

Annars var fokus för dagen Lifri och hans hov, mer om det imorgon. Det ser i alla fall bra ut nu men mina erfarenheter från när han hade hålväggen kommer väl till pass. Fick beröm av veterinären för bandaget.

Usch.

Jag ska uppdatera och berätta hur det gick hos equiterapeuten men det är svårt att veta var jag ska börja i allt elände.
Han är i alla fall definitivt halt (något jag hittade orsaken till idag) och väldigt spänd i musklerna på höger sida, från hals till bak. Han blev masserad och equiterapeuten lossade på en del spänningar. Han har ett utvecklad muskelförsvar för en antingen gammal eller pågående skada. Tanken är att nu blir han antingen bättre (om ursprungsskadan är borta) eller sämre (om skadan finns kvar). Planen var att vi ska tillbaka igen på onsdag för en riktig hältutredning.
Men idag hittade jag alltså anledningen till hältan, eller en anledning i alla fall. Han går ju skruttigt oavsett. Mitt i strålen, höger fram, sitter en pinne på en och en halv centimeter inkörd. Bak vid ballarna hade det spruckit och gegg kommit ut.Varken jag eller equiterapeuten hade lagt märke till pinnen. Skickade bild till hovslagaren som ringde upp. Så nu har han jodopaxförband och går i vår lilla rundkorall.
Det känns ju inte som någon idé att göra hältutredning på onsdag i vilket fall.

Plus i det hela (även om det på sätt och vis gör mig ledsen) är att Lifri verkligen är världens snällaste häst. Han är ibland hur knäpp som helst men han är en ängel att lasta, står snällt i släpet och är väldigt, väldigt smidig att ha med sig. Dessutom stod han jättesnällt när jag gjorde ren hoven och bandagerade, trots att det gjorde ont.

Jag mår aldrig så dåligt som när Lifri inte är bra eller när vi är osams...

Transport

Det är inte helt lätt att hyra transport nu för tiden, inga mackar har hästsläp ( i princip) och att få tag på ett privat är inte heller helt lätt. Tack och lov så känner jag en del hästfolk och lyckades hyra ett av en man som jag red med första sommaren jag var på Saltvik, dvs väldigt länge sedan och vi har inte setts sedan dess. Det var en liten bit att åka men fint släp och jag är väldigt, väldigt glad och tacksam att jag träffat på så trevliga och snälla människor i mitt liv. Om det inte vore för att jag bara har vanligt b-körkort så hade jag kunnat hyra i mitt stall, tyvärr är det ju många släp som går bort när man inte får dra så tungt. Så jag funderar starkt på att ta utökat b-körkort. Även om vi inte åker så ofta så skulle det underlätta.

Hovböld

Båda hästarna skoddes igår och Skuggi visade sig ha en liten hovböld i vänster bakhov. Den har inte märkts alls och hovslagaren upptäckte den av misstag. Den är intjärad och fixad med men nu gäller det att hålla lite koll på hur det utvecklas. Rida fick jag göra som vanligt eftersom han inte visat någon hälta.

Lifri har ett besök bokat på Equirehab nästa onsdag. Då ska equiterapeut gå igenom honom samt att det finns veterinär på plats ifall det behövs.

Helt borta

Trots att det funnits mycket att skriva om har jag varit helt borta från bloggen nu ett tag. Tråkigt nog finns det annat i livet som kräver tid. Det är just nu sluttampen på terminen och jag har dessutom tagit på mig en massa extra uppgifter. Plus att jag jobbar hårt på att få sommarjobb som massör vilket gör att jag måste skynda på med min diplomering. Hästarna har fått sitt ändå.

Skuggi har varit med på lektion för första gången och visade sig naturligtvis från sin värsta sida. Ville bara springa och studsade med frambenen istället för att gå fram ordentligt och jobba. Det blev bättre mot slutet men vi har en del att jobba på minst sagt. Det känns ändå som om det går framåt varje dag.
Tyvärr verkar han vara känslig för knott så det är täcke på och en massa fixande. Tur att jag bor nära.

Lifri är det fortfarande ingen ordning på, tyvärr. Jag jobbar på att hitta någon som kan kolla igenom honom ordentligt men det måste ju vara någon bra också.

Nu när jag sökte massagejobbet så märkte jag (för första gången) att det här med att vara hästtjej räknades som en merit. Det betyder att man är ganska tuff och säker hel enkelt. Dessutom inte rädd för att ta i.