Jag ska uppdatera och berätta hur det gick hos equiterapeuten men det är svårt att veta var jag ska börja i allt elände.
Han är i alla fall definitivt halt (något jag hittade orsaken till idag) och väldigt spänd i musklerna på höger sida, från hals till bak. Han blev masserad och equiterapeuten lossade på en del spänningar. Han har ett utvecklad muskelförsvar för en antingen gammal eller pågående skada. Tanken är att nu blir han antingen bättre (om ursprungsskadan är borta) eller sämre (om skadan finns kvar). Planen var att vi ska tillbaka igen på onsdag för en riktig hältutredning.
Men idag hittade jag alltså anledningen till hältan, eller en anledning i alla fall. Han går ju skruttigt oavsett. Mitt i strålen, höger fram, sitter en pinne på en och en halv centimeter inkörd. Bak vid ballarna hade det spruckit och gegg kommit ut.Varken jag eller equiterapeuten hade lagt märke till pinnen. Skickade bild till hovslagaren som ringde upp. Så nu har han jodopaxförband och går i vår lilla rundkorall.
Det känns ju inte som någon idé att göra hältutredning på onsdag i vilket fall.
Plus i det hela (även om det på sätt och vis gör mig ledsen) är att Lifri verkligen är världens snällaste häst. Han är ibland hur knäpp som helst men han är en ängel att lasta, står snällt i släpet och är väldigt, väldigt smidig att ha med sig. Dessutom stod han jättesnällt när jag gjorde ren hoven och bandagerade, trots att det gjorde ont.
Jag mår aldrig så dåligt som när Lifri inte är bra eller när vi är osams...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar