Hovslagare

Hästarna blev skodda igår. Lifri uppförde sig fint men Skuggi var ett as. Första gången som han varit annat än trevlig mot hovslagaren. Han var jätteotålig och irriterad. Hotade att sparka och ryckte till sig hovarna. Hovslagaren verkar trots det tycka att det är värre att sko Lifri. För Skuggi kan man ju säga till. Vi får väl hoppas att det var en engångs företeelse.
I vilket fall som helst så måste jag se om mig efter en ny hovslagare, permanent eller tillfälligt, då min hovslagare kommer att vara sjukskriven. Till en början på deltid men det finns ju en risk att det blir på heltid. Jobbigt tycker jag. Det är så svårt att veta vem som är duktig och om de kommer att fungera ihop med Lifri. För där handlar det om personkemi. Jag har fått några tips i alla fall så får vi väl se vem som tar sig an oss.

Gårdagens lektion

Igår var det lektion för Lena J igen. Jag var ju inte så nöjd sist. Jag kände att Skuggi inte lyssnade, att jag blev spänd och inte kunde släppa efter och att allt bara var för komplicerat för oss. Ingen bra känsla alltså. Den här gången var både Skuggi och jag på topp. Han var koncentrerad och lyssnade. Jag lyckades få tag på min svaga vänstersida utan att spänna hela kroppen. Genomgående för hela ridpasset var att jag lyckades spänna rätt muskler och inga överflödiga. Skuggi gick ju naturligtvis därefter. När jag skärper till mig är han en stjärna. Fokus för lektionen var hästens bakben och för mig och Skuggi innebär det att han ska gå fram och ta ett jämnt stöd i bettet. Han gick jättebra och var helt slut efteråt, orkade inte få in bakbenen tillräckligt för att klara av att trava. Jag är så stolt över honom. Han är så otroligt begåvad.

Jag känner mina löss (eller maskar)

För några dagar sedan slog mig tanken att Skuggi nog har ganska mycket mask. Det som fick mig att börja tänka på det var att han har börjat klia rumpan på sistone. Han har dessutom behövt avmaskas vid varje träckprovstagning. Så jag köpte ett kolla masken-kit och postade lite Skuggi-bajs. Mycket riktigt, 750 EPG blodmask vilket är mycket. På ett ögonblick förvandlades jag från en fjompig hönsmamma till en hästägare som har koll på sin häst. Det känns bra att ha koll och det känns bra att ta tag i problemet nu, innan det blir värre. Avmaskning blir idag.
Vi tar träckprov gemensamt i stallet innan betessläpp så vi får se om han behöver avmaskas då med.

Island!

Nu är flygbiljetter bokade till Island i sommar! Jag åker 12 juni, killen gör mig sällskap den 18:e juni och sedan åker vi hem tillsammans den 24:e. Tanken är att ha semester, rida lite och framför allt att träffa folk. Detaljerna är inte planerade än, vi får se lite vilka som har tid att ses och hur vi får ihop det. Som tur är bor de flesta jag känner på samma del av ön.
Det ska bli jätteroligt att åka till Island igen, få spendera lite tid i mitt andra hem; Saltvik och bara njuta av landskapet och luften. Jag har inte varit där sedan sommaren 2014 vilket känns som en evighet sedan. Så jag längtar!

Tämjd!

Idag verkade det som om Lifri har blivit tam igen. Det gick fint att fånga honom i hagen, han var lugn och fin att borsta, verkade tycka att det var trevligt, samt var lugn och uppmärksam när vi jobbade lite i repgrimma. Så det tog bara några dagar. Planen är att jag ska rida imorgon.

Skuggi red jag i söndags och igår. I söndags var han helt perfekt. Njöt när jag använde ryktstenen för att ta bort päls, lyfte snällt på alla hovar utan att försöka sparka eller bitas och det var inga som helst sura miner när jag sadlade heller. Han stod still när jag satt upp och var förstås helt perfekt att rida. Vi tog bara en halvtimmes tur i skogen i skritt och trav. Jag kände att jag tappat mycket på en och en halv vecka då jag inte ridit. Tyckte att jag gled hit och dit, kunde inte hålla stabiliteten och benen fladdrade. Men Skuggi brydde sig inte om det alls.
Igår var jag där strax innan intag så då var han lite gnälligare men fortfarande skötsam. Han är alltid svårare att ha att göra med strax innan matdags. Vi red på ridbanan, skritt, trav och tölt. Mycket volter och sidvärtes. Red inte så länge men jag kände att jag inte orkade, klarar inte att hålla rätt tonus i kroppen längre stunder. Så idag har jag rejält med träningsvärk. Jag upplever sällan att ridning är riktigt fysiskt krävande men man tappar fort och då känns det att det nog är en och annan muskel som brukar jobba som inte har gjort många knop den senaste tiden. Tror dock att jag snabbt är tillbaka igen. Har ju redan förstått hur jag hittar stabiliteten igen.

Att vara sjuk

Att vara hästägare är inte alltid lätt. Nu har jag ju varit rejält sjuk, något som händer ytterst sällan, men det betyder ju inte att hästarna sköter sig själva. Nu i helgen är det jag som har haft stallet. Det innebär inte bara att det är jag som fodrar och tar in och ut hästarna utan även att jag väger hö, sopar mm samt mockar till samtliga hästar och inte bara mina två. Tack och lov är de bara sju stycken men det tar på krafterna när man inte är riktigt kry. Så jag har försökt att göra lite i taget och vila emellan. När man inte ens kan få vara sjuk ifred så kan jag bli lite less på allt det här med häst. Det vore skönt att kunna vara ledig vid behov. Vi är ju så få i stallet nu att det är svårt att byta pass och jag har nästan varannan helg, något som gör att det sällan går att göra något annat då fodringar måste passas.
Trots att jag tror att det varit bättre om jag vilat så verkar jag vara på bättringsvägen ändå.

Färskvara

Med Lifri är allt färskvara. Så nu när han vilat och varit i stort sett ohanterad när jag har varit (är) sjuk så har han blivit en liten vildhäst. Han hoppar högt när man klappar honom, vill inte bli borstad och igår var det ett helt företag att få på en grimma och han slet sig två gånger innan jag fick på den. Nu har han grimma i hagen igen. Så nu gäller det att påminna honom om att han faktiskt är tam och att vi brukar göra alla dessa saker typ hela tiden. Idag var vi ute på en liten promenad i skogen, det verkade uppskattat. Tror att han trots allt har lite tråkigt utan mig. Han var bättre att fånga idag även om jag fick övertala honom om att vi redan pratat om det här och att detta inte var något livsfarligt.
Så tämjningen fortsätter.

Vildhästar

När man är sjuk så får hästarna motionera sig själva...

Istävling på Mývatn

Intressant reportage på Ishest News. Inte bara är det mina "hemtrakter" på Island utan också fotat av en av mina bekanta plus att dottern i familjen jag brukar jobba åt är med på en av bilderna. Roligt att se! När jag blir stor så ska jag åka dit på vintern och titta på tävlingen.

"Du är så glad att jag inte kan se dina ögon"

Ja så glad var jag idag! Efter att ha varit sjuk egentligen hela förra veckan (men haft saker jag inte kunnat missa i skolan) men officiellt sett sedan i söndags i alla fall, kanske lördags, så träffade jag idag mina hästar för första gången sedan i fredags. Jag visste inte att jag saknat dem så mycket! När jag legat hemma helt utan röst och haft svårt att somna pga att det är tungt att andas så har de inte varit det första jag tänkt på. Men livet kändes mycket, mycket bättre när jag fick träffa mina hästar. Fixade i stallet och klappade bara lite, jobbar hårt på att vara frisk imorgon. Men det gjorde mig glad. De verkade dessutom ha saknat mig. De verkade njuta lite extra av att bli gullade med, ingen av dem motsatte sig en kram eller två. Inte så att jag tror att de går och tänker på mig hela dagarna men när de fått vila helt i mer än två dagar så brukar de vara måna om att få vara med när jag ska hämta dem. Jag antar att de är vana att bli uppskattade och ompysslade och även om det kanske är skönt att bara få vara häst så kanske de saknar uppmärksamheten lite. Och så har vi ganska roligt ibland.
I vilket fall, jag hade saknat dem och blev jätteglad över att se dem igen och de verkade glada att se mig igen. Längtar tills jag är frisk på riktigt och vi kan börja jobba igen.