Ja så glad var jag idag! Efter att ha varit sjuk egentligen hela förra veckan (men haft saker jag inte kunnat missa i skolan) men officiellt sett sedan i söndags i alla fall, kanske lördags, så träffade jag idag mina hästar för första gången sedan i fredags. Jag visste inte att jag saknat dem så mycket! När jag legat hemma helt utan röst och haft svårt att somna pga att det är tungt att andas så har de inte varit det första jag tänkt på. Men livet kändes mycket, mycket bättre när jag fick träffa mina hästar. Fixade i stallet och klappade bara lite, jobbar hårt på att vara frisk imorgon. Men det gjorde mig glad. De verkade dessutom ha saknat mig. De verkade njuta lite extra av att bli gullade med, ingen av dem motsatte sig en kram eller två. Inte så att jag tror att de går och tänker på mig hela dagarna men när de fått vila helt i mer än två dagar så brukar de vara måna om att få vara med när jag ska hämta dem. Jag antar att de är vana att bli uppskattade och ompysslade och även om det kanske är skönt att bara få vara häst så kanske de saknar uppmärksamheten lite. Och så har vi ganska roligt ibland.
I vilket fall, jag hade saknat dem och blev jätteglad över att se dem igen och de verkade glada att se mig igen. Längtar tills jag är frisk på riktigt och vi kan börja jobba igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar