Mamma rider!

Idag fick mamma prova att rida Lifri för första gången! Det är faktiskt första gången som någon annan än jag rider honom sedan han blev min för ungefär ett och ett halvt år sedan. Egentligen ville jag väl bara se att mamma fick komma upp men det visade sig inte vara några problem alls, trots sitt-upp-pall. Hon red lite på ridbanan, skritt förstås eftersom han fortfarande bara skrittas. Det gick bra men hon gjorde misstaget att försöka flytta ut honom på spåret med skänkeln. Lifri har inte riktigt lärt sig att flytta undan för skänkeln och blir stressad av det så då rusade han på lite och mamma hamnade lite i bakvikt och det är den lilla hästen känslig för. Så lite stress och fnatt blev det innan han lugnade sig något. Jag kunde inte låta bli att skratta för det såg så roligt ut...
Mamma red bara en kort stund så jag och Lifri tog en runda i skogen efteråt. Han var lugn och mild och verkade lite nöjd över att saker och ting var som vanligt igen.

Vårfixa

Idag blev det bara promenad för Lifri, han har gått så mycket nu i veckan. Jag har lagt lite tid på att försöka hjälpa våren på traven istället. Med hjälp av ett spett har jag hackat sönder en hel del is på ridbanan i hopp om att det ska få isen att smälta snabbare. Jag har också mockat bort en hel del skit ur hagen. Det kommer ju fram så mycket nu när allt smälter. Tyvärr så är väl det ett evighetsgöra känns det som.

Tror nog att jag kommer att ha träningsvärk imorgon.

Påskritt

Idag blev det en liten påskritt tillsammans med syster och hennes häst. Solen sken och vi hade riktigt trevligt. Bara skritt naturligtvis men numera jobbar vi lite mer i skritten. Det betyder att jag emellanåt kräver lite mera form och att jag varierar tempot. Jag rider inte hela passet på korta tyglar utan låter honom sträcka ut halsen mellan varven så att han inte blir spänd och stel utan hela tiden jobbar korrekt. Det är kul nu när vi kan jobba lite mer.

Spanska ridskolan på turné

Den 28 september ska jag och min familj se Spanska ridskolan på Globen. Det ser jag verkligen fram emot! Hoppas att ni andra också har möjlighet att se dem för jag tror att det är väl värt pengarna och det är ju inte så ofta de turnérar.

Oj då

Jag ser att jag blivit dålig på att blogga. Jag skyller på att jag har haft mycket att göra plus att jag har varit lite krasslig.
Det går jättebra med Lifri. Vi skrittar ju bara och får nog fortsätta med det ett tag eftersom han inte får röra sig snabbare när han har broddar och det verkar som om det kommer dröja ett tag innan det är dags att ta bort dem. Jag har däremot upptäckt att det numera går att reglera tempot i skritten. Jag tänkte inte på det men tidigare så kunde vi välja gångart utan problem men inte hastigheten i gångarten. Så detta är nytt. Det går även att samla ihop skritten jättemycket och då kan jag även flytta honom undan för skänkeln, något jag aldrig tidigare gjort uppsuttet. Så det går framåt, jätteroligt.

Elfael till salu

Min kompis Louise ska sälja sin arabvalack Elfael. Lite tråkigt tycker jag då han börjar bli riktigt rolig att rida nu. Åsa och jag var ju med Louise och provade honom för inte så länge sedan och jag tror Åsa blev lite kär faktiskt. Riktigt roligt hade hon i alla fall.
Om ni är nyfikna på Elfael så finns annonsen här.

Vårdagjämning

Iskallt på vårdagjämningen och mer snö har det kommit också. Eftersom det är onsdag så höll jag ju lektion för Julia men först red jag ut en sväng på min egen lilla pärla. Han har varit lite vildare än vanligt de senaste dagarna, går undan lite i hagen och reagerar på småsaker. Jag tror att det är vädret. Jag har märkt tidigare att han tycker väldigt illa om att det blåser och snöar (eller regnar) på honom, då blir han lite knepig.
Ridningen gick bra i alla fall. Just nu testar han, varje gång, om det går bra att låta bli att stå still när jag sitter upp. Så han skuttar alltid iväg när jag vill upp, jag talar om för honom att nej du, du måste stå still. Och då gör han det och jag får sitta upp.
Jag har börjat ha mer kontakt med munnen nu när jag rider, dels för att jag tycker att han är redo för det och dels för att det faktiskt behövs. Han får lätt för sig att gå någon annanstans än vad jag tänkt om jag inte är med. Det är roligt att rida Lifri, det händer alltid något. Det går inte att åka häst en kort snutt i skogen utan det gäller att vara med hela tiden, för det är han. Idag var han lite tittig och det krävs att man driver lite ibland för att komma förbi diverse monster men det är inte värre än så.

Lektionen gick också bra. Det var kallt och underlaget är för bedrövligt nu så det blir ju till att hålla sig i skritt men det finns mycket att jobba på även där. Det är så roligt att se andras framsteg och få känna att jag har en del i det.

Helgen och idag

I lördags var jag upptagen av det vardagliga livet så mamma tog hand om Lifri åt mig, tack!

Igår så tog vi en 40 minuters promenad i skymningen. Lifri var lite lagom hispig och såg spöken i skogen men det var trevligt ändå.

Idag fick pappa låna Birkir så vi red en liten tur tillsammans. Lifri var lugnare än sist men ändå ganska taggad. Det blåste ju och snöade så han var lite mer svårfångad än vanligt men efter lite flörtande gick det bra att få ta på grimman. Jättetrevlig ridtur var det!

Krutdurk

Jag och ponnyn tog en liten tur i solen idag, för att fira att han mår bra. Det var som att sitta på en tunna krut. Först så försökte jag rida förbi lite snöhögar medan Lifri gjorde sitt bästa för att vända om och slippa gå förbi dem. De var nämligen förklädda hästätare. Efter lite övertalning (och en hel del stillastående och väntande) så kom vi förbi och mot alla odds så överlevde ponnyn. Men sedan var det svårt att gå långsamt och det blev en del skuttande i sidled vilket i sin tur ledde till att vi hamnade på glansis så det blev det ännu mer skuttande. Sen vände vi hemåt och det här med att lyssna på hjälperna hade Lifri helt glömt bort. Så det blev lite tölt också och inte bara skritt som det bör vara. Jag tror att han har lite vårkänslor.

Resultat

Dagens resultat är att det inte är något fel på Lifri. Han är inte halt, inte på böjt spår, inte på böjprov och inte ens lite pga hålväggen. Han har förmodligen slagit sig och fått ett blåmärke. Det finns inget som tyder på ett samband med skadan i höstas och det finns ingen skada som skulle kunna försvinna helt på det viset för att hoppa upp helt plötsligt nu. Veterinären tyckte att det var bra att jag kom in och röjde undan alla misstankar, hon hade gjort samma sak själv. Nu ska jag bara fortsätta att sätta igång honom och så är jag välkommen tillbaka när han är igång ordentligt för att visa upp honom. Det känns skönt!

Vad händer?

Nu är jag helt förvirrad. Jag håller ju lektioner i stallet på onsdagar (det är inte därför jag är förvirrad) och såg min lilla häst i hagen när han lekte våldsamt med systers häst. I slutet bränner de iväg i galopp och Lifri lägger sig i pass, jättefint såg det ut, och sedan ner i tölt. Han är flott. Och såg inte det minsta halt ut. Men framknäet är svullet. Nu åker vi till klinik imorgon oavsett vad men jag blir väldigt konfunderad av det här.
I vilket fall så kan jag säga säkert att han är femgångare nu, han visar fem gångarter i hagen.

Ridning igen

Idag red jag min lilla häst. Har rådgjort lite och red med syfte att provocera fram svullnaden så att det verkligen kan se att det är något på torsdag. Jag tyckte att han började svullna upp direkt efteråt men vi får se hur det ser ut imorgon. Vi tog i alla fall en liten skrittrunda i skogen. Vi fick faktiskt med alla andra som var i stallet så vi blev fyra som red ut, jättetrevligt.

Stjärnklart

Idag fick jag låna Birkir och vi tog en barbacka-tur i skogen. Kolmörkt och stjärnklart. Red mycket skritt med blicken på stjärnorna, Birkir hittar själv. Töltade i mellantempo, jättefint faktiskt. Red en mjuk, fin galopp och travade också. Andades och njöt av ensamheten och lugnet i skogen. Himla härligt och precis vad jag behövde.

Klinikbesök bokat

Ringde till ATG och bokade tid för Lifri på torsdag. Det känns inte alls bra med framknäet och jag vill kolla upp det ordentligt.

Tölt at Dolder

Här tävlade jag och Ára förra året. Roligt att se att det är vår i Schweiz.

Suck.

Nu är han dålig igen min ponny. Sist så blev han ju trött och ville stanna, inte riktigt likt honom så jag misstänkte att något inte riktigt är bra. Idag var han var och svullen om vänster framknä. Inte mycket men märkbart. Det är alltså samma knä som han var varm och svullen om i september. Jag hann skritta fem korta rundor och nu är det tillbaka. Så jag kommer hålla koll på det under helgen och på måndag ringer jag väl till kliniken och bokar tid igen. Jag tänker väl att det är bäst att röntga, han visade ju inget på böjprov sist. Fast då var han i och för sig inte riden på ett tag. Jaja, det är väl bara att bita ihop och fortsätta med veterinärbesöken.

Onsdag

Igår var jag länge i stallet. Jag och Lifri fick sällskap av Elina och Rispa på en liten skrittrunda i skogen. Den blev väl lite längre än vanligt och Lifri blev lite trött faktiskt. Så nu vet jag att fem - tio minuter gör stor skillnad och jag tänker att det dröjer ett tag innan vi förlänger våra rundor. Annars så var det trevligt.

Efter det klippte jag lite hösilage till Skardi. Hans tänder är ju så slitna att han har lite svårt att tugga. Det är inte så att han tappar ut mat men han äter väldigt långsamt. Han fick gott om tid att stå och äta för på onsdagar håller jag lektion för en tjej i stallet. Det var andra gången som jag höll lektion för henne och det är riktigt, riktigt roligt. Hon lyssnar och lyckas bra med att omsätta det jag säger i praktiken, plus att hon ställer bra frågor och tänker själv. Målet med ridundervisning är ju lite att eleverna ska kunna klara sig själva, instruktören kan ju inte vara med hela tiden, och en förutsättning för detta är att de kan tänka själva.
Igår jobbade vi med halvhalter, mycket nyttigt och ganska svårt, i alla fall om man gör det rätt. Halvhalter behövs ju egentligen för allt så vi jobbar nog vidare på det temat nästa vecka också.

Idag skolkade jag från stallet och Åsa hann inte åka dit.. Jag hade en del att fixa hemma men visst känns det lite att ingen tittar till mitt lilla hjärta idag. Han överlever nog men ändå...

Uteritt i skymningen

Idag var jag och min springare ute alldeles själva i skymningen. Vackert och rofyllt. Lifri verkade nöjd med att vara ute själv, äntligen kunde han skritta på i sitt eget tempo utan någon som drog ned tempot. Han var lugn och tillfreds helt enkelt. Jag var faktiskt helt själv i stallet och det var skönt. Då kan jag bara andas och vara.

Fotografering

Jag har fått låna en fin kamera så idag har jag fotat Åsa och Birkir lite. Man kan väl säga att jag inte är någon mästerfotograf direkt. Det känns som om jag behöver bli lite mer hemma på kameran innan det blir bra. Birkir var väl inte heller riktigt på humör...

 

Uteritter

Igår och idag har jag och Lifri tagit oss en kort sväng ut i skogen. Igår var vi ute med Åsa och Birkir, Lifri var jättecool och väldigt lyhörd. Han lyssnade på både halter och halvhalter och hade inga problem med att låta Birkir försvinna framåt.
Idag var vi ute med mamma och Skardi (mamma gick) och Mirre och Skenkur. Det blev i princip samma runda. Lifri skuttade undan lite när jag skulle upp först och var lite vildare idag. Det blåste nämligen en hel del och snöade. Han lyssnade fint även idag och lugnade ner sig efter en stund.
Imorgon blir det nog ingen ridning, han har ju ridits tre gånger den här veckan och jag känner att det räcker.