Trist sommar

Nu bloggar jag jättedåligt igen och det beror bland annat på att jag har en jättetrist hästsommar i år. Den verkar fylld med skador och andra tråkigheter.
Skuggi skadade vänster bak i söndags, var rejält svullen några dagar, igen. Denna gång är han ganska halt också. Nu har svullnaden gått ner och hältan blivit lite bättre. Så jag väntar lite till.

I tisdags var equiterapeuten här igen och fick behandla båda mina hästar den här gången. Lifri var först ut och det hon behandlade förra gången var i princip bra, det var bara lite som kommit tillbaka och hon tyckte att han rörde sig mycket bättre. Däremot så hade han en helt ny muskelskada på halsen och upp i nacken på vänstersida, framför allt nackrosetten var påverkad. Något måste verkligen ha hänt och detta är med största sannolikhet orsaken till Lifris återgång till vildhäst. Han har helt enkelt haft ont och eftersom han är jättekänslig så är det en väldigt big deal. Equiterapeuten tyckte definitivt att det kan förklara att han slitit sönder grimman när jag velat borsta honom i ansiktet (på vänster sida) och att han absolut inte velat ha grimma på sig. Den sitter ju där han haft som mest ont.
Dessutom har han dragit på sig en liten sträckning i höger bak och upp i ryggen (där han blev behandlad sist). Detta skulle kunna förklara hans extrema ovilja till att ha sadel. Han blev behandlad med både massage och laser. Laser var jätteäckligt tyckte han men han skötte sig fint.
Så nu ska han masseras och jag måste värma upp honom barbacka innan sadeln kommer på. Jag har under de senaste dagarna kunnat hämta honom utan några större problem i hagen och jag har skrittat barbacka i två dagar, även det har gått bra. Han har snällt låtit mig massera honom på halsen och verkar allmänt nöjd.
Jag är väldigt glad över att jag, trots att jag inte förstått vad som varit fel, mest låtit honom vara och bara accepterat att det inte fungerar just nu. Min känsla att han inte haft något emot att vara med mig men bara absolut inte vill ha grimma har stämt och fått sin förklaring. I fortsättningen ska jag låta kolla upp honom så fort han blir det minsta knäpp.

Skuggi hade spänningar i vänster sida, egentligen hela vägen men framför allt i halsen (fast längre ner än Lifri) och bak i hamstrings. Han njöt verklige av massagen, det verkade vara det skönaste han varit med om. Han fick även akupunktur, vilket var tråkigt för det innebar att stå still och vänta en stund. Dessutom lasrade hon hans haser eftersom han var lite gallig och "knäckte lite" i halsen. Honom ska jag också massera, hals, bogblad och hamstrings. Ridmässigt så måste vi jobba på ryggmusklerna men det visste jag redan.
Så när han slutat vara halt så borde han också vara som ny.

Det känns roligt att i alla fall vara på gång med Lifri igen. Förhoppningsvis kan jag se fram emot en bättre hästhöst.

För fyra år sedan...

...skrev jag det här inlägget:

Jag tror jag är kär!

Skuggi! Så underbar! I början tyckte jag inte alls om honom men nu är han så härlig, och snabb! Vi dundrar fram över fälten och idag hoppade vi ett litet dike som helt plötsligt uppenbarade sig framför oss ( i en väldig hastighet). Vi var ute och busred med gänget på Saltvik, jag och Jules på våra tokiga hästar, Ursina på Seydur och Sigga på Skjona. Galopp över fälten och en tur ner på stranden. Skuggi var framåt och inte alltför nervös, i slutet av turen hittade jag även bromsen. Han blir bara bättre och bättre. Nu måste vi bara jobba på tölten. Jag tror att jag ska säga till Bjarni att jag vill ha med honom på långturen nästa vecka.

Nytt jobb och lektioner

Nu i veckan har jag börjat på nytt jobb, som massör, så jag har varit trött om kvällarna. Trots det så har jag hunnit med att hålla lektion för mina "gubbar" och även två stycken på Gullarängen. Det är väldigt givande och inspirerande att hålla lektioner. Och roligt såklart. När jag tittar på andra och funderar över vad de och deras hästar skulle må bra av så får jag nya idéer till mig själv och mina hästar. Det hjälper mig på något vis att få lite distans och se saker och ting med nya ögon.
Nu när jag jobbar så ingår det att jag också får massage och det gör ju verkligen att jag vet var mina svagheter sitter. Detta i kombination med att jag läser Balans till häst av Susanne von Dietze (som jag för övrigt rekommenderar starkt) gör att jag får en hel del idéer till träning för ryttare. Jag ska prova lite, kanske på mina elever och skriva mer om det när jag tänkt lite mer på saken.

När det gäller mina hästar så är Lifri fortfarande vildhäst och Skuggi har varit i slagsmål och varit rejält svullen i benen i några dagar. Skuggi är bättre nu och rids igen och Lifri ska jag ta itu med i veckan som kommer. Då har jag tid att ta honom direkt på morgonen.

Min vildhäst

Lifri har, efter en väldigt mild period, återgått till att vara vildhäst. Med honom går det hela tiden i perioder och han får "återfall" och vi får börja om med sådant som man kan tycka borde sitta efter snart fyra år tillsammans. Som att sätta på grimman till exempel. Visst känns det emellanåt skittrist men Lifri är speciell och jag måste ta hänsyn till att han inte riktigt är som alla andra. Så istället för att vara ledsen för att vi inte är där jag tycker att vi borde vara så får jag jobba där vi står.
Återfallet började den här gången med att grimman fastnade lite på mulen när jag skulle ta på den vilket ledde till att han ångrade sig och drog. Det var inte så farligt och jag fick en ny chans. Jag går alltid fram bakifrån på honom och ofta flyttar han lite på rumpan för att hindra mig från att komma fram till huvudet, då klappar jag honom, han blir lugn och jag får komma fram och ta på grimman. Denna gång flyttade han rumpan på mig och klev mig på foten. Det gjorde skitont men jag reagerade inte. Han blev trots det jätterädd och sedan tog det ett bra tag innan jag fick fatt på honom.
När jag sedan hade honom uppbunden och skulle borsta honom i ansiktet, precis som jag alltid gör, fick han panik och slet sönder grimman.
Efter detta så har han blivit en liten vildhäst igen. Dagen efter tog det lång tid innan jag ens fick komma fram och klappa honom i hagen. Igår ville han gärna bli klappad men ville inte veta av någon grimma. Så idag var det tämjning på schemat.
Han fick helt enkelt inte gå ut med de andra på morgonen utan fick börja med att jobba med mig i stället. Jag borstade och fixade med honom i boxen, utan att binda upp honom och det gick bra. Lite ryckte han till ibland men han får inte panik om han inte sitter fast. Sedan strök jag grimman över kroppen på honom och då reagerade han som om jag gett honom en stöt till en början. Jag höll på tills han accepterade det utan problem. Sedan tog jag av och på grimman, några gånger från båda hållen, inga problem alls. Så vi flyttade ut till rundkorallen och gjorde om samma saker, det gick hur bra som helst. Nu återstår det att se om han kommer ihåg att han är en liten tam häst nu.

Mer om tragedin

Historien om hästen som dog på väg från Norrköping flygplats och sitt nya hem fortsätter att växa och äntligen verkar det komma fram sådant som inte bara är hörsägen utan fakta. Tyvärr verkar det vara just så illa som det har låtit. Läs mer här och här.

Mer

Ja ska väl skriva lite om långturen också. Förutom att det  ar jättevarmt (runt 30 grader) så var det underbart, som en liten semester.
Det var längre att rida än vi trodde, runt tre mil, och det tog lång tid, särskilt första dagen då vi tog det lite lugnt och hade långa raster. Lunch åt vi då vid en liten sjö, vi grillade och badade fötterna. Våra hästar var inte särskilt intresserade av att dricka i sjön värmen till trots. Vi red både i snårskog och längs fantastiskt vackra vägar och stigar. Eftersom vi bara hade en häst var så gick vi en del.
Vi var inte framme förrän vid halv åtta och då prioriterade vi bad framför mat. Efter att ha doppat sig i sjön, badat i badtunna, bastat och ner i sjön igen och tvätta håret så kände jag mig normal igen och inte så överhettad. Till middag blev det potatissallad och grillat, jättegott.
Dagen efter gjorde vi mackor till lunch och gav oss av någorlunda tidigt. Det var lika varmt (om inte varmare) men vi höll ett högre tempo. Vi rastade inte vid sjön (eftersom det var en liten omväg) utan i skogen.
När vi började närma oss stallet så fick Mike komma och byta av en av ryttarna som hade bråttom hem. Han kom lagom till glasspausen och sedan var vi hemma på nolltid.
Skuggi klarade turen bra och skötte sig fint. Första dagen verkade han väldigt nöjd men den andra ville han mest hem och hade lite bråttom. När jag släppte ut Skuggi i hagen igen så galopperade han glatt iväg. Inte helt slutkörd trots allt.

Vi blev alla lite sugna på fler långturer och jag funderar på om man inte ska ta en ridsemester längs någon ridled nästa år.

Långturen - andra dagen

Hästar i trädgården. Skuggi ser ut att fundera över trappan

Lunchpaus

Vi stannade vid macken på vägen hem. Mike fick vara med på Tyr sista biten.

Skuggi vill hem.

Köpte glass på macken.

Långturen - kvällen

Tyr och Gandalf

Skuggi

Matdags

Lite bad innan maten

Mer bad

God mat och dryck samt gott sällskap!

Vi fick se månen gå upp

Långturen - första dagen

Min hemgjorda sadelväska

Avfärd från stallet

Vi grillar korv till lunch vid sjön

Hästarna fick vila en stund

Jag och Skuggi badar fötterna

Fikapaus i skogen

Ridning i vacker natur

Snart framme, Anna & Fagri och Elisabeth och Tyr

Varmt

Idag är det jättevarmt. Trots det har jag ridit båda mina hästar. De var riktigt pigga båda två, lite otippat. Lifri fick skritta i skogen och jag och Skuggi jobbade lite dressyr på ridbanan. Lite tölt blev det också. Precis när han lossnar och går riktigt rent så börjar han protestera och hoppa med frambenen, sen fortsätter han som inget hänt, mjuk som smör.

Skuggi och jag laddar nu inför långtur imorgon, får se om vi överlever i hettan. Vi ska hem till vår stallkamrat Lena, äta lite god mat och sova över och sedan rida hem igen på lördag. Det ska bli riktigt roligt!

Gammal bild

Fotot är från mars 2012. Lifri verkar ju ha vuxit till sig liiite sedan dess.

Livet

Här hemma rullar livet på, hästarna är fortsatt ohalta och igår red jag båda två. Skuggi är livrädd för rådjur och just nu ligger de i ormbunkarna och lurpassar. De hoppar upp så fort man rider förbi och skrämmer skiten ur stackars Skuggi. Livet är inte lätt för de hariga.
Jag har ju glömt att säga att jag skickat efter en ny sadel till Lifri, det blev en Karslund Kontakt2, men tyvärr skickar jag nog tillbaka den. Den var bra, Lifri gillade den men den var helt klart fel storlek för mig. Jag beställde en 16 och det passade min rumpa perfekt men mina lårben är för långa så knästöden klämmer. Så det blir till att byta till en större.

På kvällen igår var jag i min systers stall och höll lite lektioner. Tre elever (syster inräknad) har jag där och nästa gång blir det nog fyra. Det är roligt att hålla lektioner där, de är ett glatt gäng och det verkar vara god stämning. Jag får känslan av att de hjälper och peppar varandra. Dessutom är det roligt att se att det går framåt för hästar och ryttare. Birkir börjar bli jättefin, snygg och rör sig fint, tölten börjar lossna på riktigt. Han behöver bara hitta lite mer energi så blir det riktigt, riktigt bra.

Idag har jag varit i stallet på morgonen, släppt ut hästarna och mockat. Så nu på kvällen kan killen och jag koncentrera oss på ridningen.

Fortsättning

Informationen som Pape Rosén & Co gick ut med var inte särskilt utförlig och efter detta så har det spekulerats vilt på facebook. För de flesta av oss är det i bästa fall andrahands uppgifter och det är svårt att avgöra vad som är sant eller inte. Klart verkar i alla fall vara att hästen har åkt i ett vanligt två-hästars släp bakom en liten lastbil gjord för att köra två hästar. I den lilla lastbilen har man tagit ut inredning och klämt in tre vuxna islandshästar som har åkt, som jag förstod det, löst. Det verkar också som att detta inte är särskilt ovanligt.
Hästen som dog under transporten har antingen hoppat över bommen eller helt enkelt ramlat under transport och blivit klämd. Vad exakt det är som har hänt får nog vi som inte var där inte veta.
Vems fel det är och om detta hade kunnat undvikas kan diskuteras i det oändliga. Det viktigaste är inte att hitta den skyldige utan att se till att det inte händer igen. Jag får erkänna att jag inte visste att hästar transporterades så här och jag tycker inte att det känns okej.
Att hästarna blir stressade och riskerar att skadas under resan till sina nya hem i Sverige tycker jag inte är så konstigt. I Skuggis fall innebar resan först en resa från norra Island till Reykjavik där han fick stå på stall i över en vecka. Sedan flyg till Sverige, flera timmar på flygplatsen och sedan lastbil hem till stallet. Det är stora omställningar och omständigheter som hästar inte är gjorda för. Därför är detta extra viktigt att tänka på säkerheten och inte utsätta djuren för onödiga risker.

När jag tog hem Skuggi valde jag att få honom hemkörd framför allt för att jag trodde att det var bättre för honom att åka lastbil istället för att vingla runt själv i ett litet släp på hala vägar. Nu kom han ju också i en stor lastbil men jag hade aldrig kunna föreställa mig att han skulle komma i ett litet släp eller trängas in med två andra i en transport avsedd för två. Nu känns det inte så sannolikt att jag kommer importera en till häst men i sådana fall kommer jag nog åka till Norrköping och hämta hästen själv.