Lifri har, efter en väldigt mild period, återgått till att vara vildhäst. Med honom går det hela tiden i perioder och han får "återfall" och vi får börja om med sådant som man kan tycka borde sitta efter snart fyra år tillsammans. Som att sätta på grimman till exempel. Visst känns det emellanåt skittrist men Lifri är speciell och jag måste ta hänsyn till att han inte riktigt är som alla andra. Så istället för att vara ledsen för att vi inte är där jag tycker att vi borde vara så får jag jobba där vi står.
Återfallet började den här gången med att grimman fastnade lite på mulen när jag skulle ta på den vilket ledde till att han ångrade sig och drog. Det var inte så farligt och jag fick en ny chans. Jag går alltid fram bakifrån på honom och ofta flyttar han lite på rumpan för att hindra mig från att komma fram till huvudet, då klappar jag honom, han blir lugn och jag får komma fram och ta på grimman. Denna gång flyttade han rumpan på mig och klev mig på foten. Det gjorde skitont men jag reagerade inte. Han blev trots det jätterädd och sedan tog det ett bra tag innan jag fick fatt på honom.
När jag sedan hade honom uppbunden och skulle borsta honom i ansiktet, precis som jag alltid gör, fick han panik och slet sönder grimman.
Efter detta så har han blivit en liten vildhäst igen. Dagen efter tog det lång tid innan jag ens fick komma fram och klappa honom i hagen. Igår ville han gärna bli klappad men ville inte veta av någon grimma. Så idag var det tämjning på schemat.
Han fick helt enkelt inte gå ut med de andra på morgonen utan fick börja med att jobba med mig i stället. Jag borstade och fixade med honom i boxen, utan att binda upp honom och det gick bra. Lite ryckte han till ibland men han får inte panik om han inte sitter fast. Sedan strök jag grimman över kroppen på honom och då reagerade han som om jag gett honom en stöt till en början. Jag höll på tills han accepterade det utan problem. Sedan tog jag av och på grimman, några gånger från båda hållen, inga problem alls. Så vi flyttade ut till rundkorallen och gjorde om samma saker, det gick hur bra som helst. Nu återstår det att se om han kommer ihåg att han är en liten tam häst nu.
Oj har det redan gått fyra år sen Lifri och du blev par. Vilken kämpe du är som jobbar vidare med honom. Så glad att han hamnade hos dig. Grattis till nya jobbet.
SvaraRaderaTiden går otroligt fort! Och trots allt så är jag också väldigt glad över att ha min lilla vilde.
Radera