Filmer på Lifri

Det blir mycket filmer nu men jag kom på att jag glömde att lägga upp film från när jag tränade Lifri härom veckan. Lifri är ju en ganska spänd häst och att få honom lösgjord är inte det lättaste. Vi jobbar ständigt på att få honom att slappna av och länga halsen. Det som gör det svårt är att han ofta blir jättespänd och att jag då (tyvärr) ofta har backat och inte vågat rida på. Så dels är han spänd och dels har han lärt sig att han får en belöning (den obehagliga hjälpen upphör) när han spänner till lite extra. Detta försöker jag nu komma tillrätta med. Jag har ju länge vetat vad som måste göras men jag har saknat modet och styrkan för att lyckas. Nu känner jag att jag har allt detta. Jag vågar hålla kvar skänklarna när han hoppar sidvärtes, vågar rida och fånga upp honom mellan hjälperna. Och jag vågar släppa och ge honom utrymme när han slappnar av och länger sig trots jag vet att han förmodligen kommer spänna sig om 5 meter igen. När jag har gjort detta så har jag märkt att om jag fångar upp honom och inte ger vika när han spänner sig så kommer han in mellan hjälperna och slappnar av. Allt som krävs av mig är att jag är uppmärksam och snabb i hjälperna, att jag ger eftergift när han slappnar av (belöning för önskat beteende) och att jag sitter stadigt på rumpan. Lifri är proffs på att få upp mig ur sadeln och får han det så tappar jag kontrollen över honom. Plus att han blir stressad för att det är obehagligt när jag är obalanserad. Så min nyfunna styrka är både mental och fysisk. Jag har kontroll över min egen kropp och styrka nog att sitta stadigt.
Rent konkret så innebär detta att vi jobbar mycket på böjt spår för att få honom att slappna av och länga halsen. Han gör utbrytningsförsök, spänner sig och gör sig rak och försöker rusa. Då gäller det att jag agerar innan han är rak i kroppen och börjat rusa för annars har jag inte en chans. Snabba lätta hjälper, viktigt med ytterhjälperna och jag kan tyvärr behöva ta i lite. När han sedan rundar sig längs voltspåret och slappnar av (för det gör han om jag hindrar honom från att rusa!) så gäller det att jag är snabb med eftergiften så att han får känna hur skönt det är att jobba där.
Film var det ja. Filmerna är inte perfekta men ridpasset gav en så bra känsla. Som om vi båda äntligen börjar fatta. Jag har fattat att jag faktiskt kan hindra honom från att fara runt som en tok. Han har börjat fatta vad jag förväntar mig av honom. Nu gäller det bara att jag fortsätter att komma ihåg hur man rider.

Första videon visar en typ av händelse som är vanligt förekommande under våra ridpass. Här lyckas jag dock få honom att börja slappna av och jobba strax efter.

Mer tölt på volt, här börjar han slappna av och då släpper jag ut honom på rakt spår som belöning. Men ja, något taggad häst.

Lite skritt får ni se också, då är han nästan alltid avslappnad.

Och lite tölt på rakt spår.

Mysdag

Idag blev det bara mys för Lifri. Han har sett lite stum ut i traven så idag blev det vila och en omgång med massageborsten. Det älskar han. Han verkade njuta mest av att få massage på halsen (där är han typ alltid spänd) och över ryggen. Skönt att bara få mysa med sin häst ibland.

Hinderbana

Den här veckan verkar ha fått temat avsuttet arbete och idag byggde vi hinderbana till hästarna. Fem hästar och en hund deltog i lekarna idag och vi var fem människor också. Det här är en av sakerna som gör att jag trivs i mitt stall, att folket gör saker med sina hästar och är öppna för att prova nya saker. Vi gör saker tillsammans och inspireras och lär av varandra. Vi är inte på samma nivå och vi har nog inte samma mål  med vår ridning men vi kan ändå ha roligt tillsammans och inspireras av varandra. Jag tycker att det är viktigt att det finns andra i stallet som kan inspirera mig. Och att det finns andra som gillar mina påhitt.
Hästarna var jätteduktiga idag (hunden också) och jag trodde nog att hinderbanan skulle vara svårare än den var. Framför allt trodde jag att presenningen skulle vålla större problem men alla hästar klarade den utan alltför mycket besvär.
Lifri hade svårt att stå still när jag ville gå runt honom, det trodde jag skulle gå galant. Presenningen däremot var inga större problem. En viss tvekan första gången men sedan klev han på. De andra hindren skötte han finfint.

Skuggi och Mike tog sig runt banan galant, bäst gick det första gången då allt satt perfekt förutom att stå stilla. Skuggi tyckte det var svårt att förstå vad han skulle göra. Han lär sig dock fort och redan vid andra försöket hade han greppat vad som krävdes.

Lite löshoppning

Idag stod löshoppning på schemat för Lifri och hans halvbror Draumur. Jag tror att det är bra för dem att få skaka loss lite. Det blir lite annorlunda träning. Riktigt duktiga var de och de verkar båda tycka att det är roligt. Idag var de också sansade, gången innan så var de helvilda.

Lastträning

Jag har ju haft lite problem med att lasta Lifri sedan en tävling förra året och inte riktigt orkat/haft tid att ta tag i det. Har inte heller velat hålla på när det varit halt då han har börjat fara runt en massa. Men idag tog jag tag i det. Utrustat med repgrimma, longerlina special (med starkare hake), havre, slicksten, vatten och äpple till mig så tänkte jag att nu jävlar så får det ta hur lång tid det tar. Jag kommer inte ge mig. Så det tog ju inte mer än en halvtimme förstås.
Jag la linan i en ögla fram i släpet så att jag själv kunde stå utanför när han gick in. Han levde runt en massa i början, stegrade sig och hoppade men gick in och stod kvar efter en stund. De två första gångerna han var inne så var han rädd och inte intresserad av att äta sin havre men tredje gången så gick han in lugnt, stod kvar och åt havren medan jag funderade på hur jag ska säga åt honom att komma ut igen. Tycker det är svårt när jag står bakom honom och tala om att nu är det okej för dig att gå ut.
Jag tyckte att han var jätteduktig idag och är nöjd med resultatet men känner mig ändå lite osäker på om det här var rätt metod. Jag vet varför jag valde den men tänker att jag kanske borde valt en annan ändå. Försöker att inte grubbla för mycket, gjort är gjort, men jag tycker att det är bra att reflektera över sina träningsmetoder, vad för sorts relation man vill ha med hästen och vad för sorts person man vill vara.

Duktig häst

Utflykt

Igår följde jag med en stallkamrat till Ia & Denni för att titta på när hon red lektion för Ia. Stallkamraten har ridit lektion för henne regelbundet sedan i höstas men jag har inte tagit mig tid att följa med. Stället var jättefint med gäststall och ett väldigt fint ridhus. Ljust och luftigt, inte jättestort men med bra underlag och spegelvägg längs ena kortsidan. Ia pratade en del om hästars personlighet och hur man kan behöva anpassa träningen efter hästen och hur man ibland får tänka om. Hon fokuserade mycket på att ryttaren inte ska hänga kvar i en övning och älta utan att det är dags att byta övning när man har fått igenom sina hjälper, som en belöning till hästen. Hon var väldigt tydlig med att hästen ska belönas och få känna sig duktig.
Det var roligt att få följa med. Jag blir alltid så inspirerad när jag ser andra rida lektion.

Skuggi häromdagen

Lägger upp lite film på Skuggi från senaste ridpasset i paddocken. Jag tycker att det är bra att filma sig själv ibland men det går lite i perioder. Nu har jag i alla fall ett litet stativ så att jag kan sätta fast kameran på staketet och därmed lätt filma mig själv. Det är bara skritt och trav, tölten var så misslyckad detta ridpass så det vill vi inte visa upp och galoppen kom inte med.

Hästbyte

Idag bytte jag och en av mina stallkamrater häst när vi var ute och red. Jätteroligt men svårt. Jag ville att hon skulle få se hur fin Skuggi är men han visade sig inte från sin bästa sida. Han grisepassade och drog henne i händerna. Hennes häst är väldigt känslig och spänd och det var svårt att inte trippa fram. Jag kände att jag nog rider lite med bromsen i, inte i händerna men i kroppen. Det var svårt att få kläm på hur man gjorde. Mina hästar är ju så vana vid mig och hur jag gör och jag är van vid dem. Jag har visserligen ridit väldigt många olika hästar men det var länge sedan nu.
 Jag tror att vi båda kände att vi inte kunde rida. Det var roligt i vilket fall. Man får alltid lite perspektiv på sin egen häst när man provar en som är helt annorlunda. Jag önskar bara att Skuggi uppfört sig lite bättre.

Min lilla häst

Nu börjar jag känna igen min häst igen. Lifri alltså. Han har blivit tam och trevlig igen. Verkar tycka att det är roligt att komma ut och jobba. Just nu så försöker jag stärka honom genom att jobba mycket i skogen. Där får vi mycket av lösgjordheten gratis och jag tänkar att han ska kunna jobba upp lite styrka utan panikattacker. Vi har hittat några bra klätterbackar i skogen precis vid stallet som jag tror kan vara bra. Styrkan i sin tur, tror jag, kommer göra att han inte får panik lika lätt. Han kommer inte känna sig så pressad och allt blir lättare. Den senaste tidens arbete vid handen har gjort honom mjukare och mer liksidig.
Idag var vi ute med Skuggi och sambon som sällskap. Blev mest längs grusvägarna då det regnade igår och skogen är smetig. Lifri kändes riktigt fin. Pigg och glad, lyhörd och lugn. Jag är glad över min lilla häst.