Spatt

Läste i Islandshästen om den senaste spattforskningen och fann artikeln mycket intressant. Det har ju pratats mycket om att spatt skulle utlösas av tidig träning, för hård belastning och att även tölten är en riskfaktor när det gäller spatt. Sigridur Björnsdóttirs forskning har inte hittat några belägg för något av detta. Hon har alltså inte hittat något samband mellan spatt och träning och inte heller mellan hästens gångarter och spatt. Belastning eller andra miljöfaktorer verkar inte påverka utvecklingen av sjukdomen. Däremot finns det ett samband mellan exteriör och spatt och detta forskas det vidare på. Men det viktigaste är nog att man kunnat komma fram till en ärftlighet på 33 %!

I min familj har vi haft en häst som fick spatt i unga år och blev helt obrukbar så därför finner jag detta väldigt intressant. Hästen hette Muggur fra Kalsbol och var av kolkousstam (linjeavlad), stamtavlan kan ni se här. Han fick väldigt tydliga symptom med kotledsinflammation på båda fram pga att han avlastade bakbenen. Vi åkte fram och tillbaka till kliniken med honom och det tog ett tag innan spatt konstaterades. Den syntes inte på vanlig röntgen utan först när det gjordes en scint-röntgen på Ultuna så kunde man konstatera en ökad aktivitet i ena bak vilket tydde på spatt. Det här var i början av min familjs "hästkarriär" och vi har nog alla funderat på om bättre ridning och träning hade lett till att Muggur inte utvecklade spatt. Han var en mycket talangfull häst som alltid gjorde sitt bästa och sådana hästar är lätta att rida för hårt. Det känns skönt att veta att med största sannolikhet så var det inte vårt fel att Muggur utvecklade spatt.

Muggur