Ridning!

Idag red jag äntligen på min lilla häst! Det blev några varv skritt på volten i vardera varv. Egentligen är nog underlaget för hårt där (välplogat) men jag ville rida första gången på inhägnat område. Han har ju inte varit riden på flera månader och har varit lite väl taggad på sistone.
I vilket fall som helst gick det jättebra. Han var jättelugn och sansad. Visst kändes han pigg men han gjorde ingen ansats att springa på. Stod still när jag satt upp också. Lite vinglig kändes han men han är ju inte van vid ryttare nu. Det är roligt att vara på gång i alla fall.

Efter det höll jag två lektioner också så det blev en riktig stalldag.

Det nordiska fullblodet

Jag har fått godkänt att longera Lifri lite innan jag börjar rida, så länge underlaget är mjukt. Jag förklarade nämligen för hovslagaren att jag inte ville rida som han är nu, lite övertänd. Lite som ett fullblod sa hon, ja sa jag. Så idag longerade jag honom i djupsnön och jag är nog fortfarande lite chockad. Jädrar vad han sprang! Han började med att trava med höga benlyft och huvudet i vädret så fort jag släppte ut linan. Sen så brände han av i galopp i några varv innan jag lyckades byta håll också. Lite hopp och skutt blev det också. Jag fick släppa pisken och hålla linan med båda händerna. Så fortsatte det i sju, åtta minuter. Sedan kunde han lyssna lite igen och det gick faktiskt att skritta lite i slutet också. Jag är glad att jag inte satt på idag men imorgon så kör jag.

Dagens klinikbesök

Nu har Lifri fått skor runt om. Vi var ju på ATG på återbesök idag och det gick jättebra om vi bortser ifrån att Lifri var lite nervös så han fick en liten spruta så att han kunde slappna av lite. Vi fick longera lite först, för att se hur han rör sig i trav och om det fanns någon hälta kvar. Det fanns inte tillstymmelse till hälta och han rörde sig kraftfullt och med vägvinnande steg (för att citera publiken). Inte ville han sakta ner heller.
Det såg väldigt fint ut under skon också så jag får börja rida igång honom. Han fick traktbrodd runt om nu eftersom det är halt men kommer det mer snö så ska jag ta ur dem. Brodden gör ju så att det blir mer tryck på hovväggen så det är bra om de åker ur så fort de inte behövs. Jag får skritta nu till en början, högre hastigheter får vänta tills det går bra med obroddat, och jag ska rida på mjukt underlag och undvika böjda spår. Det känns skönt att vara på gång igen!

Fredag & Lördag

I fredags red jag ut på Birkir, Lifri och jag tog en kort promenad i skogen efteråt. Birkir var pigg och glad och vädret var fint. Vi höll ett högt tempo och red samtliga fyra gångarter. Vid ett tillfälle hände något i tölten, plötsligt lossnade allt, hästen var mjuk och lös i hela kroppen och gick rent i takten med rejäl aktion. Så där har jag bara känt när jag ridit riktigt flotta hästar, helt underbart! Så resten av ridturen gick åt till att försöka hitta tillbaka till det där och det lyckades förstås inte. Men kul var det ändå.

Igår var både Åsa och jag med Louise till stallet för att få rida lite på Elfael. Det var riktigt roligt, Åsa och jag kände oss som små ponnytjejer när vi stod och borstade på en alldeles blank häst med kort päls. Det var roligt att rida också, Louise byggde en liten bana med en bro och koner att rida runt. Jag tror att mest givande var det för Åsa som sällan rider någon annan än Birkir och det var kul att se hur roligt hon hade.
Det var naturligtvis roligt att rida själv också, Elfael har blivit mycket stabilare i galoppen sen sist jag var där men det blev ingen galopp på lösa tyglar denna gången eftersom vi hade sällskap i ridhuset.
När vi ridit färdigt och klev ut ur ridhuset var himlen rosa och dimman låg tjock över ängarna.

Tam häst

Lifri är väl mer eller mindre officiellt tam nu. Han fortsätter med att komma ner till grinden och vänta på mig. Det har verkligen hänt mycket med honom, han har ju varit riktigt knepig att få tag på en gång i tiden. Jag har inte gjort något särskilt, mer än att vara envis, lugn och tålmodig. Jag har inte gett mig och jag har minimerat risken för att han ska hetsa upp sig när jag ska fånga honom. Jag har inte gett honom något godis.
Jag har sett till att vi har roligt ihop, att vi gör stimulerande saker så att han ska vilja vara med. Jag har tränat. Det är så skönt när hästen blir lättare och lättare att hantera, det betyder att jag jobbar på rätt sätt. Detsamma gäller ju ridningen, hästen ska bli roligare och trevligare att rida hela tiden, inte tvärtom, då är det något som man gör fel. Så jag är stolt över både mig själv och hästen just nu!

Tömkörning

Idag tömkörde jag Lifri, bara i skritt. Det gick så bra att jag flyttade ner tömmarna ett hål för att försöka flytta rumpan lite med dem men det var överkurs. Lifri är lite bakskygg och tyckte inte om det alls. Men det var ingen panik och hysteri i alla fall. Han är så duktig!
För övrigt så kom han ner till grinden och väntade medan jag fixade i ordning maten.

En vecka

Nu är det en vecka tills Lifri ska skos om på Atg Täby. Jag håller tummarna för att allt ser bra ut och att jag kanske kan få börja rida. Just nu hittar jag bara massa fel på hovarna så jag är osäker på hur det går.
Annars så är han världens sötaste för tillfället. Han har fortsatt med att komma när jag ropar och idag kom han och ställde sig vid grinden så fort han hörde att jag var i stallet. Stackars Skardi (som alltid kommer ner först för att få komma ut och få lite extra mat) fick vackert vänta lite.
Lifri fick bara extra mat idag medan jag red Birkir en sväng. Det kändes bra även om ridpasset var lite kort. Vi hann i alla fall med att träna tölten och rida i ett lite högre tempo i trav.

Gæðingafimi

Nya elever

Jag har fått en del nya elever nu på sistone, så nu har jag sex stycken som rider för mig mer eller mindre regelbundet. Det känns jätteroligt med lite nya utmaningar och nyttigt att få öva lite mer på att hålla lektioner. Det här är ju privatlektioner och egentligen skulle jag behöva på att hålla lektioner i grupp men det får vi ta senare.
Jag tycker att det är givande att ge lektioner, det är så spännande att se hur ett ekipage utvecklas och det känns som ett privilegium att få vara med och hjälpa till med det. Jag har lätt för att se vad som behöver förbättras och hur jag tror att det görs bäst. Den riktiga utmaningen ligger i att förklara detta för ryttaren på ett pedagogiskt sätt och att på bästa vis få ekipaget några steg framåt.

Jag har också börjat fundera över mina möjligheter att ta emot någon träningshäst. Det vore så roligt att återigen rida lite mer, särskilt nu när Lifri är konvalescent. Tid har jag men stallplats är ju lite knepigare just nu.

Kurs

Jag har anmält mig till en kurs för Linda Ferngren i april. Det är en tvådagars kurs men jag och Åsa delar och rider en dag var, då blir det inte så dyrt. Min förhoppning är att jag hunnit rida igång Lifri tillräckligt för att kunna vara med på honom, annars så får jag låna Birkir. Jag ser fram emot det mycket och tycker att det ska bli spännande!

Älskade häst!

Med risk för att låta tjatig, min häst är underbar! Idag överraskade han mig fullständigt. Jag ropar alltid på honom i hagen så att han vet att han ska komma men han bryr sig aldrig. Standard är att han går undan lite innan jag får ta honom. Idag, när jag var 10 - 15 meter ifrån honom, så kom han ivrigt gående emot mig, gick upp på sidan och stannade med bogen mot mig ungefär två meter ifrån. Sedan fick jag komma fram och ta på grimman på en gång. Jag är i chock.

Fantastiska häst!

Min häst är helt fantastisk! Vi har jobbat lite från marken de senaste dagarna och idag gjorde jag en övning, med träns på och ett spö i handen, för att få honom att böja sig på volt samt förstå sambandet mellan inner skänkel (i det här fallet min hand) och ytter tygel. Han gick jättefint. Han lyssnar så bra och lär sig så snabbt. Lugn och harmonisk är han också. Jag känner mig så glad över att jag har en sådan häst!

Svisshólar

Idag skulle jag egentligen åkt tillbaka till Schweiz så det börjar väl bli dags att  på något sätt sammanfatta min tid på Svisshólar. Det är svårt, jag har fått vara med om mycket och lärt mig ännu mer.
Jag har tävlat, tränat, gjort prov, varit med på kurser, ridit lektioner, hållit lektioner, hjälpt till med att arrangera tävling, följt med på uppvisningar mm. Listan är lång.
Roligast har varit att få tävla och träna Ára. Hon är en fantastisk häst och det har varit väldigt givande. Jag är stolt över våra framsteg och har verkligen njutit av vår tid tillsammans.
Jag har ridit mycket lektioner och har utvecklats något enormt. Idag är jag en mycket säkrare och skickligare ryttare än vad jag var innan. Jag sitter bättre och är bättre på att korrigera hästens takt. Jag har lärt mig att rida pass och att hoppa. Jag vet vad som krävs för att träna hästar och jag vet vad som menas med att verkligen rida.
Jag har jobbat hårt, hårdare än jag egentligen orkar. Ändå har jag gett mig ut och ridit även när jag varit ledig.
Det är med blandade känslor som jag valt att inte fortsätta arbeta på Svisshólar. Det är skönt att vara hemma och koncentrera mig på min egen häst och för att vara ärlig så hade jag inte orkat jobba så hårt mycket längre. Samtidigt är det tråkigt, jag har haft mycket, mycket roligt och skaffat mig många vänner. Jag hade dessutom just arbetat mig upp till en nivå där jag fick möjlighet att träna fler av de fina hästarna som står i stallet plus hålla fler lektioner.

Nu återstår att se vad jag ska göra nu. Målet är fortfarande att ta b-instruktörsexamen, frågan är bara hur vägen ser ut nu. Tanken är att hitta ett lämpligt arbete med hästar men jag har ingen brådska. Det är viktigt att det är rätt arbete med rätt utvecklingsmöjligheter för mig, annars får det vara. Jag har även funderat lite på möjligheten att ta emot någon träningshäst.

Något positivt i det hela är att detta att jag är hemma ökar mina chanser att kunna åka till Island i sommar! Jag har verkligen saknat Saltvik!

Fredag kväll

Finns det något bättre att göra en fredagskväll än att vara i stallet? Snöar det dessutom sidledes så får man ofta vara själv där. Jag tycker visserligen att det är trevligt att träffa mina stallkamrater men ibland är det skönt att kunna ägna sig åt sina fyrbenta vänner i lugn och ro. Jag behöver det.

Min egna stjärna var, trots vädret, riktigt tam. Jag fick komma fram till honom, framifrån, i hagen och bara sätta på grimman. Som på vilken häst som helst. Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis så måste jag närma mig snett bakifrån, börja med att klappa lite på rumpan för att sedan försiktigt jobba mig framåt. Lifri börjar bli så lugn och harmonisk nu.
Vi jobbade lite från marken, först lite "tygelkörning", dvs att jag går bredvid och vi övar på hjälperna från marken. Tyglarna använder jag som vanligt och min kropp ersätter skänklar och vikt. Han var riktigt duktig, lite spänd emellanåt men kunde snabbt koppla av igen. Efter det körde vi lite minilongering med syfte att han skulle gå avslappnat i skritt och  länga halsen. Även det gjorde han fint.

Jag longerade även Birkir en snabbis, mestadels i trav. Birkir går ju väldigt fint i trav och har inga problem med att söka sig framåt, nedåt. Vi varierade tempot i trav och även samlingsgrad och voltstorlek. Även han gick fint.

Gammelman Skardi fick bara komma ut och äta lite. Satte även på honom ett täcke eftersom det blåste så och han är gammal och lite mager så han har svårt att håla värmen i sådant väder.

Hönsmamma

Jag har pratat med hovslagaren på kliniken idag och beskrivit hur hoven har känts. Det är naturligtvis ingen fara. Lite varm får han vara, det är bara att vänta sig eftersom han har ett stort hål i hoven. Om han har en infektion i hålet så kommer han få puls och blodkärlen ovanför kommer kännas tydligt. Så jag kan andas ut och ta det lugnt. Puhhh!

Varm hov

Nu har Lifris hov varit varm i tre dagar så imorgon ringer jag kliniken och så får vi se vad som bör göras. Troligtvis måste jag väl ta av skon på en gång. Suck!

Lastning

Jag har tänkt mycket på det här med lastning på sistone eftersom jag åkt mycket med Lifri nu den senaste tiden. Lifri har ju bara blivit lättare och lättare att lasta, precis som man önskar sig. Jag vet ju att det är många som har problem med att lasta sina hästar så jag är verkligen lättad över att det går så bra med Lifri.
Det finns ju många olika metoder att träna lastning på men jag tror att det är viktigast är att den som lastar är lugn och stabil och konsekvent. Lastning är ju ofta en stressad situation och det är viktigt att inte stressa upp den mer än nödvändigt. Att vara konsekvent är alltid viktigt med hästar, hästen behöver förstå vad som förväntas och när den gör rätt.
Lifri lastar jag i repgrimma och med ett långt rep. Den vanliga grimman har jag över så att jag kan knäppa fast honom i den när han väl är inne. För att få honom att gå in så lägger jag helt enkelt tryck i repet och låter det bli slakt när han går fram. Väl inne får han lite havre medan bommen läggs på och luckan stängs bakom. Detta har jag gjort varje gång jag har lastat honom och lasttiden har gått ner från en kvart till en minut. Visst har han krånglat lite ibland, han har kastat sig och då har jag rutit åt honom att så där gör man inte. Då skärper han sig. Det som har gjort mitt sätt så framgångsrikt med Lifri tror jag beror på att jag alltid varit tydlig och konsekvent samt att jag varit noga med att lasta i en lugn miljö och med en lugn atmosfär. Sedan så har han ju aldrig varit svårlastad och det underlättar ju naturligtvis.

Glad!

Så här glad blir man av tolka!