Det nordiska fullblodet

Jag har fått godkänt att longera Lifri lite innan jag börjar rida, så länge underlaget är mjukt. Jag förklarade nämligen för hovslagaren att jag inte ville rida som han är nu, lite övertänd. Lite som ett fullblod sa hon, ja sa jag. Så idag longerade jag honom i djupsnön och jag är nog fortfarande lite chockad. Jädrar vad han sprang! Han började med att trava med höga benlyft och huvudet i vädret så fort jag släppte ut linan. Sen så brände han av i galopp i några varv innan jag lyckades byta håll också. Lite hopp och skutt blev det också. Jag fick släppa pisken och hålla linan med båda händerna. Så fortsatte det i sju, åtta minuter. Sedan kunde han lyssna lite igen och det gick faktiskt att skritta lite i slutet också. Jag är glad att jag inte satt på idag men imorgon så kör jag.