Svisshólar

Idag skulle jag egentligen åkt tillbaka till Schweiz så det börjar väl bli dags att  på något sätt sammanfatta min tid på Svisshólar. Det är svårt, jag har fått vara med om mycket och lärt mig ännu mer.
Jag har tävlat, tränat, gjort prov, varit med på kurser, ridit lektioner, hållit lektioner, hjälpt till med att arrangera tävling, följt med på uppvisningar mm. Listan är lång.
Roligast har varit att få tävla och träna Ára. Hon är en fantastisk häst och det har varit väldigt givande. Jag är stolt över våra framsteg och har verkligen njutit av vår tid tillsammans.
Jag har ridit mycket lektioner och har utvecklats något enormt. Idag är jag en mycket säkrare och skickligare ryttare än vad jag var innan. Jag sitter bättre och är bättre på att korrigera hästens takt. Jag har lärt mig att rida pass och att hoppa. Jag vet vad som krävs för att träna hästar och jag vet vad som menas med att verkligen rida.
Jag har jobbat hårt, hårdare än jag egentligen orkar. Ändå har jag gett mig ut och ridit även när jag varit ledig.
Det är med blandade känslor som jag valt att inte fortsätta arbeta på Svisshólar. Det är skönt att vara hemma och koncentrera mig på min egen häst och för att vara ärlig så hade jag inte orkat jobba så hårt mycket längre. Samtidigt är det tråkigt, jag har haft mycket, mycket roligt och skaffat mig många vänner. Jag hade dessutom just arbetat mig upp till en nivå där jag fick möjlighet att träna fler av de fina hästarna som står i stallet plus hålla fler lektioner.

Nu återstår att se vad jag ska göra nu. Målet är fortfarande att ta b-instruktörsexamen, frågan är bara hur vägen ser ut nu. Tanken är att hitta ett lämpligt arbete med hästar men jag har ingen brådska. Det är viktigt att det är rätt arbete med rätt utvecklingsmöjligheter för mig, annars får det vara. Jag har även funderat lite på möjligheten att ta emot någon träningshäst.

Något positivt i det hela är att detta att jag är hemma ökar mina chanser att kunna åka till Island i sommar! Jag har verkligen saknat Saltvik!