Jag har inte ridit på tre dagar eftersom Lifri varit lite varm och svullen över kotan i höger bak. Idag var det borta så vi tog en liten skrittur i mörkret och avslutade med lite volter hemma.
Det var en underbar känsla att sitta på min lilla häst igen. När jag sitter på hans rygg får jag en känsla av att världen är som den ska och att det är här jag hör hemma. Att vi två hör ihop och att jag vet vad som är viktigt här i livet. Han skrittade glatt på, ibland vill han skynda men om jag är lugn och andas djupt så lyssnar han och slappnar av. Vi är kanske inte alltid bäst på allt men vi förstår varandra och det är det som räknas.
Ja jag vet att jag är löjligt nöjd. Lifri verkade också nöjd, var mjuk och fin och frustade avslappnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar