Så nöjd idag!

Idag var båda mina hästar väldigt fina.
Jag vet att det är för tidigt att säga något men Skuggi känns så mycket bättre. Vi var ute på en skrittrunda och för en gångs skull så kom han fram till bettet ordentligt. Han tog ett jämt stöd hela rundan igenom. Problemet har ju varit att han gärna spänner ryggen, inte jobbar igenom kroppen och kommer fram till handen. Idag var det som en helt ny häst. Hoppas att det håller i sig.
Lifri jobbade jag från marken och han var väldigt fin. Eller egentligen var allt väldigt bra med honom, från hämtning i hage till slutet. Det var jättefint väder så jag hälsade på honom och satte mig bredvid honom i hagen. Jag njöt av solen och han betade. När jag suttit en stund så var jag mer än välkommen fram och gosa med honom och efter det ville han gärna ha på sig grimman och följa med mig. Arbete på ridbanan hade samma lugna, fina stämning. Vi var på samma nivå och han gick inte emot eller blev stressad. Detta följde med hela vägen ut i hagen igen och vi stod och mös tillsammans en stund innan han släpade sig bortåt.

Equiterapeut

Idag var Monika från Equirehab ute hos oss och båda mina hästar fick behandling.
Lifri har blivit mycket bättre, det finns fortfarande kvar att jobba med men behandlingarna verkar ha hjälpt. Framför allt har han blivit mer harmonisk och Monika kände att hon kunde ge behandlingen utan att behöva fundera på om han skulle tycka att det var okej. Hon bekräftade helt enkelt det jag kände och Lena såg igår, något har släppt hos Lifri och nu är vi på gång! Hon trodde att nu så kommer vi bara fortsätta att kliva framåt och det är för sjutton på tiden! Ibland kommer det tillfällen när hästen verkligen känns värd allt slit och nu är ett sådant tillfälle.Så skönt efter denna trista sommar.
Skuggi var en liten annan femma. Mycket har släppt, en del var tillbaka och han är tyvärr fortfarande gallig i knäna. Om detta beror på något särskilt eller om han bara är sådan är svårt att säga. En del av de problem jag tycker att vi har skulle kunna bero på knäna men det går ju inte att veta säkert. Monika menar att han inte har några direkta problem av knäna utan att det handlar lite om vad jag vill ha honom till. Eftersom jag verkligen vill rida och träna så kan det vara en bra idé att kolla upp knäna. Först ska jag rida lite nu efter behandlingen och se om han känns bättre. Känns han klart bättre så är det nog inte knäna som är problemet. Känns det inte bättre så ska jag ringa Monika och se om vi kan boka in något med veterinären hos dem och försöka kolla upp och behandla innan vintern. Så inget akut men inte toppen.

Mer lektion

Idag gick båda mina hästar lektion för Lena J. Lifri red jag själv och Skuggi red min stallkamrat Lena.

Lifri har börjat tagga till och bli sitt "vanliga" jag men skötte sig briljant. Vi var ganska många på lektionen men det brukar inte bekomma Lifri (om ingen rider för nära förstås). Det var voltarbete och skänkelvikningar som vanligt och vi lyckades höja nivån på skänkelvikningarna, få till ett bra flyt och gå lagom mycket sidvärtes och lagom mycket framåt. Klart bästa skänkelvikningarna hittills, vi brukar ha problem med framåtbjudningen när det ska gå åt sidan också. Det jag ändå är mest nöjd med är tölt på volt där jag lyckades få honom att släppa och böja sig även i höger varv och han helt enkelt gick riktigt fint. Dessutom tänkte jag hela tiden noggrant på våra svängar och såg till att de itfördes korrekt.
Vad har hänt då? Jo jag har blivit påmind om att jag måste vara aktiv och rida och Lifri har blivit lite mer lösgjord och lite mer harmonisk. Helt plötsligt kan jag verkligen inverka på honom utan att det blir kalabalik.

Vad jag såg av Skuggi och Lena så gick det också bra men han är ju inte världens lättaste. Han tog något litet skutt och protesterar när han tycker att ryttaren gör fel. Sedan var det nog jobbigt för honom också. Och Lena. Det var ju bara tredje gången för dem tillsammans och andra gången som Skuggi var på lektion. Jag tycker att de var duktiga i alla fall.

Lektionen för Jessica Rydin

Så här såg det då ut när vi var iväg på lektion, extremt lågaktion. Det är första gången som vi åker iväg och rider lektion och åker hem igen på en gång och det gick väldigt smidigt. Lifri är extremt lätt att lasta och skötsam att ha med sig. Han var relativt lugn och fin att rida också.
Vi började med att värma upp medan Jessica tittade på och kom med lite inlägg. Sedan fick jag rida på en fyrkant. Lifri tappar bogen inåt i båda varven så jag fick styra ut lite innan svängen så att han spårade och sedan svänga så att han jobbar korrekt och vänder runt inner bak. I skritt gick det bra, i tölt var det värre. I tölt hetsade han och lyssnade dåligt och gick knappt att svänga så. Så det fick bli tölt, ner till skritt och svänga, upp i tölt igen osv.
Jessica tyckte att vi måste ha koll på detta, att kunna rikta in framdelen på bakdelen, innan jag kommer kunna komma vidare. Hon menade att det inte kommer ge så mycket resultat att rida på böjt spår, trots att han är stel och behöver böjas, innan detta sitter. Hon var väldigt noggrann, pedagogisk och teknisk i sina förklaringar, något jag gillar. Jag tror att hon har rätt men det tar väl någon vecka innan jag vet säkert.
Jag måste sträcka upp mig, ha lite mer tonus och rida mer aktivt. Jag måste bli mer konsekvent och noggrann.Så ska jag balansträna också. Jag är i alla fall väldigt inspirerad just nu och har ridit väldigt bra de senaste dagarna.

Jag skulle gärna göra om detta men vi får se om det dyker upp något tillfälle som passar. Det är svårt att kunna rida lektioner på vardagar.

Imorgon

Imorgon fyller jag år och jag har ju helt glömt att berätta vad jag ska hitta på då. Jag och Lifri ska åka iväg och träna för Jessika Rydin. Det ska bli jättespännande. Jag har ingen aning om hur hon är som instruktör men hon är ju en väldigt duktig ryttare och så verkar hon ha en helt fantastisk inställning och känsla för hästen så jag tror att det kan vara hur bra som helst. Jag tror att hon kommer passa oss och det känns verkligen bra att komma iväg och träna lite. Pappa ska med som support, jag gillar inte att köra häst helt själv, så jag hoppas på lite fina bilder också.

He's back!

Lifri börjar äntligen likna sitt gamla jag. Möjligtvis lite lugnare och nöjdare. Han är inte längre lika seg och tung utan börjar korta upp sig och hitta formen. Han är energisk och uppmärksam och helt enkelt rolig att rida igen. Det känns att vi är på gång nu så jag hoppas att det fortsätter att utvecklas så här.
Ikväll var vi ute tillsammans med Lena och Skuggi. Jättebekvämt när jag kan få båda hästarna motionerade på samma gång. Skuggi var väl inte särskilt skötsam utan testade Lena en hel del. När vi skulle trava sköt han iväg som en kanonkula.
Lifri skötte sig exemplariskt och töltade bara efter. Han var energisk och fin men brydde sig inte ett dugg om att Skuggi for iväg. Han blev inte stressad och låg inte på det minsta i handen. Det var precis som om det bara var han och jag. Han är en sådan pärla! Just nu känns han väldigt, väldigt bra.

Skräckupplevelse

Igår var jag riktigt nära att vara med om en otäck olycka.
Skuggi och jag var ute på en tur, det var varmt och skönt och vi skrittade på en grusväg med siktet ställt på ett fält där jag tänkte att vi skulle galoppera. Längre bort vid en infart står två bilar parkerade. Den ena har bakluckan öppen och jag ser att det är hundburar i bilen. Jag antar att det är hundar i eftersom bilen är öppen men tänker inte mer på det.
När vi är fem till tio meter bort sätter hundarna igång att skälla något fruktansvärt. Skuggi (som är hundrädd) blir naturligtvis skräckslagen. Vänder på en femöring och springer allt han kan. Jag tappar höger stigbygel i vändningen och sitter ganska löst. Han har ju panik så till en början så kan jag inte bromsa. Trots det lyckas jag hålla huvudet kallt, koncentrera mig på att sitta och börjar rida slalom, så gott det går, längs vägen. När jag väl fått ner hastigheten är det inte så svårt att stanna och jag sitter av på en gång. Då ser jag att vi dessutom har en bil bakom oss. Bilisten ser att min häst är rädd och stannar faktiskt och stänger av bilen! Vanligtvis kör ju folk som idioter på de här grusvägarna så jag var fullt beredd på att bli utskälld för att jag inte har pli på min häst men han var bara orolig och undrade hur det gick.
Skuggi och jag går tillbaka och jag leder honom förbi de skällande hundarna eftersom jag fortfarande vill ut på fältet. Där ute träffar vi hundarnas ägare som håller på och lägger spår, hon bad om ursäkt och kollade hur jag mådde, hon hade sett hur han drog. Jag sa som det var att jag borde vetat bättre för jag såg att det var hundar i bilen och jag vet att Skuggi är hundrädd. Eftersom hennes äldre hund är lugn och snäll så erbjuder hon sig att hjälpa mig och träna lite på plats. Så vi går förbi hennes hund några gånger och promenerade med dem en bit. Skuggi hade hela tiden fokus på hunden. Sedan gick vi förbi bilen (medan hon höll koll på den andra så att han inte skällde) och det gick bra.
Jag gick hem sedan. Satt upp en liten bit men Skuggi var så omskakad att han hoppade högt för stockar och annat vanligt förekommande i skogen så det kändes säkrare att gå.

Vi kom undan båda två med blotta förskräckelsen men det var väldigt nära att sluta annorlunda. Jag är väldigt stolt över mig själv som lyckades sitta kvar och inser att vi måste hundträna för så här kan vi inte ha det.

Urinprov

Jag vet inte om jag skrivit att jag ska ta urinprov på Skuggi? Han har ju börjat kissa så vansinnigt mycket och blir riktigt ilsken när man tar honom på skapet. Så var det inte förut. Blodprov har redan tagits och de såg normala ut så urinprov är nästa steg. Hittar de inget där så får vi se om det blir till att gå in med kamera eller vad som händer. Han verkar må bra i övrigt i alla fall. Pigg och glad (så länge jag inte smörjer skapet) och börjar komma igång på riktigt, det finns inget spår av hältan kvar.

Kvällsträning

Igår kom jag till stallet senare än tänkt men trots det hann jag med båda hästarna.
Skuggi fick sig ett pass på ridbanan. Mycket böjda spår och sidförande. Både tölt och trav men han var riktigt het på gröten och lyssnade inte så bra. Emellanåt lossnade han fint i tölten, frustade nöjt och gick riktigt trevligt men så fort han hetsar upp sig så ligger han på i handen och går i grisepass. Inte så lätt när han inte lyssnar. Han brukar vanligtvis vara mer sansad men jag antar att senaste tidens lugna igångsättning gjort honom lite laddad.
Lifri longerade jag och det gick riktigt fint. Han travade rent, utan att slå upp i tölt och såg inte heller ut att bli trött i ena bakbenet. Det var länge sedan han travade så bra. Han var ju förstås också ganska hetsig och det tog ett tag innan han slappnade av och hittade den formen jag vill att han ska gå i. Det var trots det ett mycket bra pass och jag hoppas att traven börjar lossna även uppsuttet.

Planering

Höstterminen är nu i full gång med allt vad det innebär. Eftersom jag pluggar heltid, har två extrajobb och två hästar så innebär det noggrann planering för min del. Varje söndag sitter jag och lägger upp veckan, kollar när jag slutar tidigare och planerar vad som ska göras när. Hästarnas träning planeras i stora drag så att jag ska hinna med båda. Jag förstår ju att det skulle vara mer rimligt att kanske rida en häst per dag och turas om, varannan dag, men det beror ju på ens egen ambitionsnivå. Jag vill lite mer. Jag vill inte bara hålla igång dem, jag vill träna och då får man offra lite tid. Den här hösten ska jag i alla fall satsa lite på att motionera dem samtidigt, åtminstone en gång i veckan. Just nu promenerar vi i vår mördarbacke en gång i veckan. Det brukar bli några vändor upp och ner och vi håller på i ungefär en halvtimme. Så får vi motion alla tre. Jag ska väl, återigen, jobba lite mer på att rida med handhäst.
Största tidstjuven är ju tyvärr när jag träffar folk i stallet, då tenderar tiden att rinna iväg. Några minuter här och där blir till slut ganska många. Men lite trevligt måste man väl ha?