Dagens ridning

Ja nu är jag precis hemkommen från stallet.

Jag red Dimbrá på volten idag. Började med lite markarbete som vanligt och gick direkt på voltarbetet när jag suttit upp. Jag ville undvika att börja på fyrkantspåret eftersom det alltid är problem när vi rider där nu för tiden. Det börjar kännas lite som om det har blivit en mental låsning hos oss båda. Vi vet båda att det är jobbigt och besvärligt på fyrkantsspåret och det är ingen bra utgångspunkt. Ett sådant mönster måste brytas.
Så vi skrittade på volt i båda varven, jag är noga med att alltid börja i hennes favoritvarv, först på långa tyglar och sen mer och mer samlat. En liten stund spände hon sig när jag ville ha mer samling men jag väntade lite och bad henne igen och då gick det bättre. När hon gick avslappnad, korrekt böjd och ordentligt på yttertygeln så tog vi oss ut på spåret. Det funkade! Vi red runt på spåret i båda varven. Några gånger spände hon sig och sköt in bogen men det var ganska lätt avhjälpt genom att ta en liten volt, få henne att söka sig neråt och slappna av igen.
Nu vet jag äntligen vad som händer! Problemet är inte (som jag trott) att hon skjuter ut bogen. Problemet är att hon spänner hela kroppen, då spänner jag mig också, och hon blir helt okänslig i munnen. Så tricket är att känna när hon börjar spänna sig och få henne att slappna av igen innan det har gått för långt. Och jag får inte låta mig ryckas med och börja spänna mig!
Varför har de här problemen helt plötsligt dykt upp då? Jo jag tror att det beror på att jag äntligen börjat få upp henne i högre hastigheter på volten och då också kräver att hon ska bära sig ordentligt. Det är helt enkelt jättejobbigt för henne och hon vill inte. När vi bara skrittade på volten så hade vi inga problem med att rida på spåret.

Jag var ju i stallet igår med och red ut en sväng på Birkir, det var som vanligt trevligt. Underlaget har blivit mycket bättre nu. Dimbrá stod vid grinden och såg besviken ut för att jag inte tog henne. Då gjorde det lite ont i hjärtat.