Jag och Birkir

Jag tror att jag och Birkir har blivit kompisar på riktigt nu. Det tog tid.

Missförstå mig inte, vi har aldrig haft några problem att komma överrens. Vi har trivts bra med varandra men har aldrig riktigt varit kompisar. Birkir är en väldigt trevlig ridhäst, väldigt trevlig att ha att göra med. Väluppfostrad. Fina gångarter och välutbildad.
Men vi har haft en väldigt "professionell" relation. Vi har jobbat bra tillsammans och varit nöjda med det. (Eller jag har i alla fall varit nöjd.)

Men nu har något alltså hänt. Jag tror att jag måste ändrat något litet i min attityd och att det har gjort att Birkir har blivit lite öppnare mot mig. Prövat om jag ville vara kompis med honom. Och det ville jag!

Idag var han supergosig och väldigt tillgiven. Eftersom marken är täckt av snö igen var det bara att glömma att rida. Vi promenerade i skogen istället och hade jätteroligt! Birkir drog ner snö från alla granar så hela ansiktet och ryggen var täckt med snö. Tyvärr så hade jag inte med kameran. Han var otroligt söt och skogen var så fin med all snö.