Min lilla raket

Idag har vi ju tagit oss till ridhuset igen och ridit lektion. Lifri igen förstås. Än så länge känns det som för stora projekt för Skuggi och dessutom är han ju halt.
Lifri var jättefin att rida idag men något taggad. Minst sagt. Vi började lite annorlunda vanligt och galopperade och töltade ganska tidigt på passet. Vi fick rida i trav (eller i vårt fall tölt) i en åtta och någonstans mellan de olika volterna fatta galopp. Vi fick välja om vi ville rida på ett mer böjt spår eller lite som snett igenom. Lifri blev väldigt, väldigt på och jag kunde inte lägga galopp varje gång utan fick spendera en del tid med att lugna honom också. Men vi fick till båda galopperna och jag känner att det var en bra övning för oss.
Efter det red vi lite skänkelvikningar och det går bättre och bättre. Vår utmaning är att se till att börja med framdelen och låta den gå före. Det blir lätt så att bakdelen vill börja. Annars så har vi fått till rätt tvärning nu och jag har blivit bättre på att rida framåt också.
Dagens huvudövning var att rida upp på medellinjen, lägga en liten volt och sedan in på medellinjen igen med tagen bakdel. Det var utmanande. Lifri tyckte att det var lite otäckt och kände sig trängd och då vill jag helst av allt bara hålla in honom men det blir ju inte bättre. Största problemet är alltså att jag vill bromsa hela tiden när jag egentligen behöver rida på och plocka med innerhanden. Men det är svårt att bara rida på som ingenting när han börjar bli hispig och liksom skutta hit och dit. Vi fick i alla fall till det till slut. Vi galopperade på fyrkantsspåret också och Lifri gjorde väldigt fina fattningar i båda varven. Vi töltade lugnt och fint, jag la galoppskänkel i kurvan och Lifri fullkomligt exploderade fram i galopp varenda gång. Vi fick beröm för våra fina fattningar och jag är mycket nöjd särskilt eftersom han bara rusade sist.
Lifri var väldigt rolig att rida idag. Emellanåt var han lite spänd men framför allt var han väldigt pigg och framme för hjälperna. Han är som en liten raket mest hela tiden, han lyssnar och lyder men ber jag om framåt då jädrar får jag framåt. Nu på en gång och med ett jädra tryck.
Kritiken var väl ungefär som sist, Lena tycker att det är roligt att se att det fungerar så bra, att jag kan prata med honom nu. Hon tycker att jag kommer åt honom bättre nu, att jag får hålla en ram runt honom, att jag får vara intill och att det stressade honom förut men nu blir han stressad när jag begär lite mer. Hon tyckte också, precis som jag, att jag kan få honom att lugna sig mycket bättre nu. När hon står för nära honom och säger något så rycker han till men sekunden efter är allt under kontroll igen.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det går bra nu.