I förrgår red jag båda mina hästar i djupsnön i en av våra sommarhagar. Det var helt fantastiskt. Lifri behöver ju uppmuntras till att trava, något som han gjorde hur fint som helst i snön. Det är lite som att sitta på en raket när man rider Lifri så där. Stort fält täckt med snö, han blir liksom lite extra vild. För det mesta galopperade han lugnt och fint men emellanåt tog han i rejält. Han har så mycket kraft den lilla hästen. Dessutom så orkar han ju hur mycket som helst. Jag tror det var bra för honom att verkligen få trava och galoppera men det händer att jag tänker att han borde ha en modigare ryttare som vågar låta honom galoppera fortare. Men sedan kommer jag ihåg det som Lena sa till mig andra gången jag red för henne, om jag var feg så skulle jag aldrig sätta mig på den hästen. Men visst pirrar det i magen när jag rider honom så där.
Skuggi är mycket mindre spännande, men rolig. Han är ju som bäst i galopp. Det märks dock att han inte är i så bra form för han orkar inte galoppera långsamt och han var helt slut efter passet. Men han har ju inte ridits på det här viset sedan han kom så det är inte så konstigt. Han verkade tycka att det var väldigt roligt i alla fall.
Nu har båda fått stå i två dagar eftersom jag har haft så mycket besvär med luftvägarna. Jag ska faktiskt ta och kolla upp om jag har ansträngningsastma. Jag hoppas att det går över snart i alla fall för jag blir andfådd av minsta lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar