Tävlingstankar

Ofta läser man i olika bloggar varför folk tävlar, vad man tävlar för. En del tävlar för att vinna, andra tävlar bara mot sig själv och vissa vill få en bedömning på hur de ligger till. Förhoppningsvis tävlar samtliga för att det är roligt.
Jag tävlar, i nuläget, inte för att vinna. Hade högsta målet varit att komma hem med en blågul rosett så hade jag nog gjort bäst i att byta häst. Till någon lite lättare och lite mer tävlingsklar. Köpa en ny helt enkelt. Med Lifri är allt alltid lite svårare, lite mer utmanande.
Att tävla mot sig själv är lite abstrakt men jag antar att det folk menar är att de försöker förbättra sig själva och lyckas bättre denna gång än de gjort tidigare gånger. Att visa sig själv att jag kan. Detta är nog mer sant för mig även om jag snarare tävlar för att lära mig. För att kunna tävla utan att dö av nervositet, för att kunna rida på tävling.
Jag behöver ingen bedömning på hur vi ligger till, även om det naturligtvis känns bra att få bekräftat det jag redan visste. Jag vet hur vi ligger till och tycker att vi fick en bra bedömning på tävlingen. Naturligtvis önskar jag att vi var bättre än så men det är vi inte i nuläget.
Jag tävlar långsiktigt med det långsiktiga målet att kunna prestera på tävling, få bra poäng och så småningom kanske få några rosetter. Målet just nu är att vi ska kunna vara ett harmoniskt ekipage på tävlingsbanan, det ska inte finnas någon risk för hysteriska anfall (eller den ska i alla fall vara så liten den bara kan vara). Detta kräver mycket av oss båda, vi är båda lite hetsiga och lättstressade och vi måste helt enkelt lära oss att ta det lugnt. Våga slappna av och känna oss trygga i tävlingsmiljön. Det är därför vi tävlar nu, trots att vi inte är så bra som vi skulle kunna vara, för att lära oss, få in vanan. För att kunna prestera när vi väl är där.

Jag vill inte tävla till varje pris. Jag vill tävla med Lifri. Det är han och jag, så är det bara.

Bästa sambon

Måste bara berätta att min sambo är helt underbar. För de som inte är hästmänniskor så kan det verka helt orimligt hur mycket tid som går att lägga i stallet och på hästarna. Det kan lät irritera andra att det mesta av ens fritid  spenderas med hästarna och inte hemma. Jag har nu varit på en endagars-tävling, något som tagit typ hela helgen plus lite till i anspråk, trots att tävlingen bara var en dag. Det har varit mycket att fixa innan; släp ska hämtas, utrustning putsas, det ska packas för alla eventualiteter och hästen måste tränas. Malin har varit hemma hos oss och även min syster vilket gör vardagslivet lite annorlunda.
Min sambo har inte klagat trots att köket gjorts om till sadelkammare när jag smort mina grejer, huset har gjorts om till vandrarhem för hästtjejer och vi har åkt kors och tvärs för att hämta släp och reka tävlingsplats.
Han har följt med och hämtat hästsläp, packat bilen, lagat mat och tagit hand om mig. På tävlingen har han promenerat med hästen, filmat och hjälpt till.
Han har stått ut när jag varit stressad och besvärlig och han har lyssnat på mig i timmar när jag pratat om min häst. Ännu bättre, han har själv pratat om min häst och hur duktig han har varit.

Tack Mike! Du är bäst!

Valldis Påsktävling

Nu är väl alla nyfikna på hur det gick igår? Kom vi iväg och tävlade och i sådana fall hur gick det? Blev det några hysteriska anfall? Är hästen sönderstressad? Osv...
Vi kom faktiskt iväg problemfritt. Lifri var inte helt nöjd med att få stanna inne och äta frukost men åt ändå. Under tiden åt vi frukost i stallet. Sedan longerade jag Lifri en liten stund, han var lugn och fin. Lastningen gick som vanligt problemfritt. Att köra till Runsten gick snabbare än vad jag räknat med och vi var där riktigt tidigt. Det gjorde att vi hann se oss om ordentligt och Lifri och jag fick chansen att promenera runt lite i ridhuset också vilket kändes skönt.
Vi värmde upp ganska länge, Lifri blir lätt ganska stel och orkar mycket så risken att vi värmer upp för länge är inte så stor. Emellanåt var det väldigt trångt inne på framridningen men Lifri var trots det sansad. Vi passade på att ta plats när det gick och jag koncentrerade mig på att böja igenom honom.
Jag satt av innan collecting ring för att ta av jackan och för att han kan tycka att det är octäckt när de ska sätta på armbimdlarna.
In i ridhuset utan problem men han reagerade på att det satt folk på läktaren och när han såg sig själv i spegeln.
Trots det gick det bra, jag andades och tittade dit vi skulle, red nästan som hemma och Lifri gick som hemma ungefär. Vi har ju inte kunnat träna på sistone och han har inte gått jättebra. Det är ju dumt att tro att det skulle gå bättre på tävling än hemma.
Vi slutade på 4.2 med 4.8 som bästa poäng. Jag är väldigt nöjd och stolt över Lifri. För inte mycket mer än en vecka sedan trodde jag att det här aldrig skulle gå och så sköter han sig exemplariskt. Klart att det egentligen inte är jättebra poäng om man tänker på hur fin han kan vara men han är faktiskt inte finare nu. Så jag kunde inte vara mer nöjd med gårdagen. Jag tycker att Lifri är en fantastisk häst och jag kan inte förstå hur han kan hantera en tävlingssituation så bra när han kan vara helt hysterisk för ingenting på hemmaplan. Det verkar som om han trivs som tävlingshäst.
Om det är något som jag tar med mig från den här upplevelsen så är det att vi inte ska tävla så tidigt på året och att vi mår väldigt bra av att vara ute i lite väl god tid.

Snart dags

Bara två dagar till tävling och hästen har hållit sig på mattan. Han är inte i bästa formen, inte jättemjuk och går fint i form som jag skulle vilja men han är ridbar och lyssnar fint i alla fall. Resten får vara.
Det blir en tidig start för oss då vår gren börjar 9.00 men det är nog lika bra så slipper jag gå runt halva dagen och vara nervös.
Tyvärr så är det mycket annat krångel nu när hästen sköter sig. Det blev helt plötsligt väldigt svårt med transport. Jag och en stallkamrat skulle långtidshyra en hästtransport men det sket sig i sista sekund. Transport var inte så svårt att få tag i men min bil är tung och det är inte många transporter jag får dra med mitt b-körkort. Nästa vecka kör jag upp för utökat men det är då det...
Nu verkar det ha löst sig, kanske, men det har i alla fall gjort mig väldigt, väldigt stressad. Ska försöka stressa av nu innan tävling, får se hur det går.

Glad Påsk!

En vecka...

...till tävling och Lifri börjar återgå till sitt normala jag. I fredags var jag helt övertygad om att jag skulle stryka mig men nu är jag inte lika säker. Både igår och idag har han varit mycket trevlig. Jag har mest ridit i skogen, galopperat och travat (!) mycket. Jättefin har han varit faktiskt, galopperat som en vind och saktat ner till skritt på en utandning. Riktig drömhäst. Han är något stel efter den senaste tidens spändhet men vem vet hur det är efter en vecka till, om jag nu kan rida ordentligt.

Skuggi är en stjärna

Höll lektion för medryttaren idag, ville se hur det går för henne och Skuggi plus ge henne lite tips och se till att hon rider som jag tycker. Jag kan säga att det var en bra idé för det gjorde mig väldigt glad! Tror att hon också blev glad. Det var så fint att se Skuggi, han går verkligen jättefint, ser så fantastiskt fin ut att jag knappt kan tro att det är den lilla köttbullen jag hittade på Island. Medryttaren fick lite tips och jag tror att hon har bättre kläm på hur han behöver ridas för att trava ordentligt nu. Går han inte fram så grisepassar han och blir han för spänd så grisepassar han så det gäller att ha rätt mängd drivning och lagom mjuka händer. Hon fick till det riktigt fint. Så nu kan jag fortsätta känna mig glad och nöjd med att ha medryttare. Dessutom kunde jag se att Skuggi verkar nöjd med henne och det är huvudsaken.

Lifri longerade jag plus red. Blev bara ridning i skritt med fokus på att han skulle slappna av (efter en ordentlig hysteri-repa i början av passet). Tycker att det gick bra ändå. Och han är väldigt lätt att fånga och urgullig att hålla på med.

Ovalbanan idag

Jag och Lifri tog oss till ovalbanan för att träna idag tillsammans med en stallkamrat. Det är inte så långt att rida och trots det så blir det liksom aldrig av men idag var vi båda lediga. Lifri var förstås bat-shit-crazy. Till hans försvar får jag väl säga att han är bättre än tidigare år. Det verkar ju som om han får något ryck framåt vårkanten och nu kan jag ju faktiskt rida och han är lugn emellanåt.
I vilket fall som helst hoppade han sidledes till synes utan anledning (jag tror att han har någon anledningen även om jag inte har märkt av den, typ "shit det satt någon på mig", eller "Åh hjälp vad är det där som jag såg i ögonvrån?") och var allmänt spänd och hetsig. Några riktiga skutt fick han till också. Fördelen med en ovalbana är ju att det finns plats. Så att vi kan vända runt i små cirklar. Och så att man kan rida länge i samma tempo tölt och vänta tills han lugnar sig något. Vilket han faktiskt gjorde så småningom.
Min plan var ju att verkligen kunna rida på lite med bra underlag och allt men det går tyvärr inte när han är på det sättet. Risken är för stor att jag förlorar kontrollen helt och Lifri har tyvärr dålig koll själv när han är så där uppjagad.

I vilket fall som helst så tror jag att det gav något att rida runt där, varv på varv i tölt. Men nästa gång tar jag med Skuggi så jag får nöjet av att galoppera på ovalbanan.

Jag åkte faktiskt tillbaks till stallet på kvällen, för att motionera Lifri lite till. Det brukar lugna honom något. Det blev lite bus och lek på ridbanan tillsammans med en annan häst. Den hästen var inte riktigt säker på vad det här gick ut på men Lifri visste att det gäller att passa på och springa. Det är ju så lerig och så i hagen nu så jag tror inte de springer så mycket där.
Lifri dissar sitt nya fodertillskott så vi får se om jag får i honom något. Riktigt tråkigt då han ätit det förut och jag tror att det hjälper honom lite på traven när det gäller att lugna ner sig.

Två veckor till tävling...

...och min häst är hysterisk. Bara spänd, tittig, het och sprättig. Så nu har jag köpt massa tillskott och ska proppa honom full med tryptofan. Funderar på om jag ska försöka motionera honom två gånger om dagen då det hjälpt tidigare. Detta är ju inget nytt denna tid på året. Funderar faktiskt på om vi måste stryka oss. Det är ju bara för att träna men jag vill ju inte att han ska bli helt knäckt.

Note to self: Tävla inte tidigt på våren.

Samtal till veterinären

Skuggi har varit så grymt grinig på sistone. Sparkats och huggt när man borstar ben, bringa och mage. Klart och tydligt visat att det inte är okej. I ridningen har han gått bättre än på riktigt länge. Han är alltid glad, pigg och framåt. Visar ingen hälta eller obehag.
Idag ringde jag veterinären för att höra vad hon tycker för jag blir ju orolig när han håller på så här. Hon kom ihåg honom tydligt fastän det var ett tag sedan de sågs och blev glad över att höra att det går bra för honom. Hon trodde att det kan vara pälsfällningen i kombination med att han är väldigt känslig och en släng av dominansbeteende. Lät inte som något medicinskt i alla fall så jag känner mig lugnad.

Mörker-ridning

Ikväll var jag och sambon ute i mörkret och red tillsammans. Jag har för vana att rida utan pannlampa (med reflexer förstås), dels för att jag ridit utan sedan barnsben och dels för att Lifri inte klarar av det. Vi började längs vägen och då såg vi hyfsat bra men efter en stund kände vi oss modiga och istället för att vända och ta samma väg hem så red vi över hygget och genom skogen. Vi red en stig som jag ofta rider och Lifri hittar utan problem. Det var mörkt, mycket mörkt. Lifri fick välja väg och jag bestämde tempo, Lifri hade nämligen mycket bråttom. Skuggi och pojkvän följde bara oss.
Det gick förstås alldeles utmärkt, Lifri höll sig på stigen och vi hittade hem. Det är en speciell känsla att rida i mörkret i skogen, fridfullt på något vis. Jag tror att det är en bra förtroendeövning att rida i mörkret så där. Ryttaren måste lita på hästen och det tror jag ökar hästens förtroende för ryttaren. Så lite team-building i mörkret.

Träningsvärk

Jag tog med mig Skuggi på gårdagens ridlektion, tredje lektionen han är med på här i Sverige och första efter skadorna och rehaben. Det gick grymt bra och både jag och Lena var nog riktigt imponerade av honom.
Han var mjuk och fin som en gummiboll, böjde sig fint längs voltspår och gick fram bra. I mitten tröttnade han nog lite och började slå med huvudet. Jag tror att det kommer när han blir trött och inte orkar koncentrera sig. Inget av det vi gjorde verkade svårt för honom.
I slutet av lektionen så galopperade vi på ovalbanan, flera varv åt varje håll och så mycket har vi inte galopperat på en gång sedan i somras. Vi ökade och minskade, red om de andra och galopperade och galopperade. I vänster varv (som är hans bästa) så sökte han sig neråt och blev riktigt rund också. Inte lika tjusigt i höger men fortfarande bra. Och han orkade utan problem även om han var trött efteråt.
Lena tyckte att galoppen var jättefin, såg riktigt förvånad ut, och det är ju hans bästa gångart. Hon tyckte överlag att han verkade riktigt trevlig, mjuk och fin och godmodig (!). Roligt att höra att man har en fin häst även om jag såklart visste det innan.
 Idag upptäckte jag att det nog inte bara var Skuggi som jobbade hårt på lektionen. Har fått en fruktansvärd träningsvärk i låren. Måste ha drivit som tusan emellanåt. Det hör ju inte till vanligheterna, träningsvärk har jag nästan aldrig.

Äckligt väder

Idag var en sån där dag när man inte vill till stallet. Det händer väl en gång per halvår eller så. Grått, regnigt, lerigt och kallt.
Lifri gillar inte heller sådant väder men trots det gav vi oss ut i skymningen. Lifri var sprättig och ofokuserad men det gick bra och blev bättre mot slutet.
Vi måste komma igång och träna nu igen...

Lite knäpp är man väl som ger sig ut i skitväder en fredagkväll på en knäpp häst.