Ikväll var jag och sambon ute i mörkret och red tillsammans. Jag har för vana att rida utan pannlampa (med reflexer förstås), dels för att jag ridit utan sedan barnsben och dels för att Lifri inte klarar av det. Vi började längs vägen och då såg vi hyfsat bra men efter en stund kände vi oss modiga och istället för att vända och ta samma väg hem så red vi över hygget och genom skogen. Vi red en stig som jag ofta rider och Lifri hittar utan problem. Det var mörkt, mycket mörkt. Lifri fick välja väg och jag bestämde tempo, Lifri hade nämligen mycket bråttom. Skuggi och pojkvän följde bara oss.
Det gick förstås alldeles utmärkt, Lifri höll sig på stigen och vi hittade hem. Det är en speciell känsla att rida i mörkret i skogen, fridfullt på något vis. Jag tror att det är en bra förtroendeövning att rida i mörkret så där. Ryttaren måste lita på hästen och det tror jag ökar hästens förtroende för ryttaren. Så lite team-building i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar