Ofta läser man i olika bloggar varför folk tävlar, vad man tävlar för. En del tävlar för att vinna, andra tävlar bara mot sig själv och vissa vill få en bedömning på hur de ligger till. Förhoppningsvis tävlar samtliga för att det är roligt.
Jag tävlar, i nuläget, inte för att vinna. Hade högsta målet varit att komma hem med en blågul rosett så hade jag nog gjort bäst i att byta häst. Till någon lite lättare och lite mer tävlingsklar. Köpa en ny helt enkelt. Med Lifri är allt alltid lite svårare, lite mer utmanande.
Att tävla mot sig själv är lite abstrakt men jag antar att det folk menar är att de försöker förbättra sig själva och lyckas bättre denna gång än de gjort tidigare gånger. Att visa sig själv att jag kan. Detta är nog mer sant för mig även om jag snarare tävlar för att lära mig. För att kunna tävla utan att dö av nervositet, för att kunna rida på tävling.
Jag behöver ingen bedömning på hur vi ligger till, även om det naturligtvis känns bra att få bekräftat det jag redan visste. Jag vet hur vi ligger till och tycker att vi fick en bra bedömning på tävlingen. Naturligtvis önskar jag att vi var bättre än så men det är vi inte i nuläget.
Jag tävlar långsiktigt med det långsiktiga målet att kunna prestera på tävling, få bra poäng och så småningom kanske få några rosetter. Målet just nu är att vi ska kunna vara ett harmoniskt ekipage på tävlingsbanan, det ska inte finnas någon risk för hysteriska anfall (eller den ska i alla fall vara så liten den bara kan vara). Detta kräver mycket av oss båda, vi är båda lite hetsiga och lättstressade och vi måste helt enkelt lära oss att ta det lugnt. Våga slappna av och känna oss trygga i tävlingsmiljön. Det är därför vi tävlar nu, trots att vi inte är så bra som vi skulle kunna vara, för att lära oss, få in vanan. För att kunna prestera när vi väl är där.
Jag vill inte tävla till varje pris. Jag vill tävla med Lifri. Det är han och jag, så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar