Året som gått

Det har varit ett händelserikt hästår för mig.

I januari blev Grimur mycket dålig pga tumörer och vi tog bort honom den tjugonde januari. Han blev tvärdålig och ville knappt gå så det var inte mycket att göra. Grimur skulle ha fyllt 29 i somras. Jag saknar honom såklart och i efterhand så förstår jag vilken fantastisk relation vi hade och hur mycket jag har lärt mig av honom. Jag har honom att tacka för mycket av det jag idag kan.

Den stora händelsen det här året har naturligtvis varit min Islands-resa. Det var fantastiskt roligt och lärorikt och jag gör gärna om det. Jag red flera timmar om dagen och träffade många hästar och trevligt folk. Men det viktigaste för mig var nog att jag fick en möjlighet att visa vad jag går för som jag aldrig fått förut. Jag fick ett väldigt stort ansvar och frihet att göra saker och ting efter eget huvud. Jag vet att Elsa och Bjarni var väldigt nöjda med mig och jag är mer än välkommen tillbaka. Det gör att jag kan känna mig säker på mig själv, att jag kan och duger.

När jag kom hem praktiserade jag en kort tid på Frihamra gård och där tränade jag unghästar. Det gav mig en unghästvana jag inte riktigt hade tidigare och det är jag glad för. Jag fick även äran att vara den första upp i sadeln på två av hästarna och det känns naturligtvis kul.

Sen började jag jobba extra på Oppgården och det var helt annorlunda mot allt jag gjort tidigare. Hästarna är större och det är täcken på och av, ta in dem om de springer osv. Det har faktiskt också varit väldigt lärorikt då jag först haft lite svårt att se dem som vilka hästar som helst. Det har också gjort mig tuffare då en del av dem haft svårt att uppföra sig vid intag. Jag har lärt mig hur man hanterar hästar som tränger sig, stegrar sig, rusar och bär sig åt. Jag har också dragit loss en häst som rullat fast, helt själv, något som jag är mycket stolt över.

Jag har under året träffat otroligt många nya hästar och vill särskilt nämna några stycken:

Skarpur - årets favorit! En av mina träningshästar på Island.

Trölli - min rodeohäst! Av någon anledning också något av en favorit trots allt. Jag kommer aldrig glömma honom, har ett ärr på ryggen efter att jag blev avkastad.

Svartur - den första hästen som jag varit med "från början" med så han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Raudhetta - påbörjade hennes inridning under min tid på Frihamra och hon ligger mig varmt om hjärtat.

Vad har jag lärt mig/ blivit bättre på under året? Jag har fått en mer oberoende hand, jag har lärt mig konsten att rida med löshästar (och älskar det!), jag tror även att min sits blivit bättre. Jag har definitivt blivit bättre på att läsa hästar och agera utifrån vad jag ser.

Senaste dagarna

Orkade inte blogga igår men var uppe och red Dimbrá. Det blev en tur på volten med fokus på att hon skulle lyssna. Hon var så duktig! Hon lyssnade superbra från början till slut. Mamma hade Skardi lös på volten i slutet och han sprang glatt efter oss men Dimbrá lyssnade på mig ändå. Hon kändes verkligen fin igår, uppmärksam och lätt i handen.

Idag var jag uppe och red Birkir, också på volten (det är ju mörkt på kvällen ju!). Vi började med skritt och trav, mycket halter och igångsättningar. Sen blev det lite tölt och även en del galopp. Vi körde nedtagningar från galopp till tölt och det fungerade bra. Galoppen i höger varv blev inte så lyckad, han ville som vanligt kasta sig in i den och sen var den inte ren heller. Men vi övade lite mer halter och skritt för att få honom tillbaka till att lyssna ordentligt och inte bara springa på (han var pigg!). Sen provade vi igen och det gick hyfsat. Överlag så var han duktig, som vanligt.

Jag har ju jobbat också och det har väl varit så där. Igår var en häst på rymmen och när jag kollade elen i hagarna visade det sig att de flesta helt saknade el! Så på morgonen idag kom de och fixade med det. Utsläppet blev sent eftersom jag inte gärna kunde ställa ut djuren utan el i staketen.
En häst hade lite tokspunk med mig vid intag också, samma som lyckades skrämma mig en gång, dock inte denna. Han stegrade sig, skuttade och bar sig åt men inte lika mycket som sist och inte alls lika nära mig. Det finns flera saker som var annorlunda denna gång: jag känner hästen bättre nu, jag använde inte kedja, jag behöll mitt inre lugn och försökte inte få in hästen så fort som möjligt utan stannade upp för att få hästen att lugna ner sig, jag kände mig säker på att det här det grejar jag. Det här med att behålla sitt inre lugn är en konst, jag brukar tänka på att andas djupt och försöka slappna av i kroppen, då brukar lugnet infinna sig. Men så är ju mitt motto "bara man tar det lugnt och andas så ordnar sig det mesta".

Min arbetsdag

Har jobbat idag igen, börjar jobba klockan sju. Då fodrar jag kraft, de har höautomater så morgonhöet har hästarna redan fått när jag kommer.
När alla hästarna har fått sin kraft så sätter jag på täckena och sen är det dags för utsläpp. Jag leder ut hästarna en och en. Alla hästarna är ute runt tjugo i nio.
Då harvar jag ridhuset så att det är fint inför dagen och vid nio kör jag bort till Wallstanäs. På Wallstanäs hjälper jag till med mockningen. Halvt tio har jag en halvtimmes rast tillsammans med tjejerna på Wallstanäs. Sen mockar jag lite mer.
Kvart i elva är det dags för lunchfodring på Oppgården och efter det gör jag i ordning kraften till fullservice-hästarna och sen är det dags att mocka. På Oppgården är det fyra eller fem boxar att mocka.
Halv ett äter jag lunch och vid ett fodrar jag i kollektivstallet. Sen mockar jag färdigt, fixar höpåsar och annat smått och gott.
Halv tre lägger jag in eftermiddags-maten i boxarna och tar in hästarna igen. Sen är det täcken av och färdigt för dagen. Ofta har jag lite tid över att fixa på.
Så ser min arbetsdag ut om inget oförutsett händer, vilket det ofta gör.

Dimbrá idag igen

Idag var jag uppe och red Dimbrá igen, en lite kortare tur idag. Hon fick ju gå en lite längre bit igår trots att hon stått så mycket så idag blev det lite mindre jobb för henne. Vi tog en sväng med mamma och Skardi, Åsa och Birkir var också med men de fortsatte när vi vände hemåt. Blev i princip bara skritt idag. Dimbrá lyssnade mycket bättre idag.
Jag har drabbats av insikten att det snart är nytt år och sen kommer det gå fort och helt plötsligt är tävlingssäsongen här. Eftersom jag lovat att tävla Dimbrá i vår så är det hårdträning nu (eller inte). Men det är i alla fall dags att börja ta ridningen på allvar och se till att hon kommer i lite form.

Uteritt i snön

Idag red jag Dimbrá igen för första gången sen vi red lektion. Vi red ut med Åsa + Birkir och Inger + Grásokka. Åsa och jag passade på att visa Inger lite ridvägar, hon hittar ju inte så bra än.
Dimbrá hade naturligtvis problem med att lyssna men det var inte så illa som jag trodde det skulle vara med tanke på hur länge sen det var jag red. Det gick faktiskt klart över förväntan.

Vatten?

Jag har upptäckt att det inte alls är särskilt ovanligt att hästar saknar tillgång till vatten ute så här års. Det gäller naturligtvis hästar som går in på natten men en del är utan vatten i flera timmar. Ingen verkar tycka att det är jättekonstigt men jag blev förvånad. Det är ju jätteviktigt att hästar har tillgång till vatten, särskilt när det är så kallt som det faktiskt har varit på sistone. Om hästen inte dricker ordentligt är det lätt hänt att den får kolik. Och hästar fungerar inte så att de ställer sig och "tar igen" det den inte druckit ute när den kommer in. Så se till att era hästar alltid har tillgång till vatten!

God Jul!

Ylva var en stalledräng...

Jobbar och sliter som vanligt! Nu i helgen har jag pulsat fram och tillbaka i snön med hästar och hö. Idag plogade de så jag slapp se ut som en snögubbe.
Nu har jag börjat åka till Wallstanäs och jobba lite efter utsläppet och sen tillbaka till Oppgården för att lunchfodra och mocka och fixa som vanligt. Det har varit lite skönt, helt plötsligt har jag arbetskamrater, varmt fikarum och riktig toalett! Det ni! Värsta lyxen. Wallstanäs är riktigt lyxigt men så kostar det en del att ha sin häst där också...

Att jobba i stall betyder mycket slit, det är fysiskt tungt och man får vara beredd på det mesta. Men så blir man stor och stark också. Att jobba i stall innebär också att man måste öva upp sin tankeläsningsförmåga då man helst ska veta hur hästägarna tänkt sig med sin häst, vilket täcke den ska ha, vad som ska av och på och när hästen får vara ute. Det gäller att vara tjänstvillig och uppmärksam på allt som sägs och helst kunna gissa dig till vad som tänkts. Men en del verkar i alla fall på det klara med att tankeläsning kanske inte alltid är bästa metoden.

Barbacka-tur i snön

Eftersom det är så mysigt att rida barbacka när det är snö ute så blev det en barbacka-tur på Birkir idag, det gäller ju att passa på! Birkir var pigg och glad och helt med på noterna. Det blev en del galopper i snön, sååå härligt! Men när vi skrittade på vägen hem fick han massor med styltor. Jag klev av när han började gå ojämnt och halta sig fram. Då stannade han och slog med framhoven och slog helt sonika ur styltan. Jag är imponerad, lilla gul är smartare än man tror. Så jag red en bit till innan jag helt gav upp och gick. Men roligt var det i alla fall!

Bjuder på lite vinterbilder!

Birkir

Skardi hoppas på något gott

Dimbrá

Lektion

Idag red jag lektion på Dimbrá för Karro (vet inte vad hon heter mer) och det gick bra. Övade på att få madam att lyssna, inte alltid det lättaste men det gick bra till slut. Mycket halter och igångsättningar. Vi red skänkelvikningar också och det gick helt klart över förväntan. Karro sa att man nog får börja lite från början med Dimbrá, nu när hon stått så länge. Träna mycket på grunderna, framförallt att hon lyssnar ordentligt. Hon sa inte något som jag inte redan visste men det känns lite trist ändå. Hade hoppats att vi hade klarat av allt det där. Men men, det är bara att träna på.

Efter lektionen red jag Skardi några varv barbacka på volten, det var roligt! Han är så pigg och glad att det smittar!

Man skulle kunna tro att jag dött

Men det har jag alltså inte! Jag har bara jobbat hela veckan och sen har jag varit upptagen på kvällarna också. Jag har hunnit komma in i jobbet ordentligt nu så allt går fortare och jag hinner med mer. Att jobba i stall är ganska fysiskt krävande men just nu känns det som om jag klarar det bra. Jag har lite träningsvärk men jag känner mig stark och fräsch, jag trivs verkligen bra med att vara ute och röra på mig hela dagarna. Sen så är det ju ganska kul att vara så uppskattad som man är. Hästarna blir alltid glada att se mig (oftast kommer jag ju med mat) och folket trivs med mig också.

I onsdags var jag uppe och red Birkir. Jag red i grimma och på volten eftersom det var kolmörkt. Han ville inte riktigt böja sig till höger till en början så jag klev av och försökte från marken. Han var allmänt motig men till sist gick det och då satt jag upp igen. Ridvolten var lagom geggig och fin så vi red åttor i trav på den torrare delen.

Dimbrá och Roxy har jag inte hunnit med, lite trist men så kan det vara.

Ridning som vanligt

Äntligen kunde Louise och jag rida ut i dagsljus! Första gången på ett tag nu som jag haft tid att rida med henne på en helg så vi passade på att rida i skogen. Roxy visade sig från sin bästa sida, man kunde se den där gulliga hästen som jag misstänkt finns någonstans där inne. Jag kunde borsta honom i ansiktet utan protester och han var ovanligt tam när jag sadlade (men det kan ju bero på att det var något intressant utanför stallet). Han var också trevlig att rida, det kändes verkligen som om han var med mig och lyssnade ordentligt när vi red. Han gick i en trevlig form från början, något som vanligtvis tar ett tag. Ett tag ville han gärna gå lite fortare och då åkte huvudet upp men det kom snabbt ner igen. Han gick i och för sig snett som vanligt men man kan inte få allt på en gång. Han kändes så glad och harmonisk idag vilket verkligen var kul.

Igår var jag på Stenhugget och red ut en sväng i mörkret på Dimbrá med sällskap av Åsa och Birkir, vi tog det väldigt lugnt och hade en trevlig tur. Eftersom Åsa skulle rida barbacka blev jag influerad till att också göra det så det blev en barbacka-tur igen. Jag passade på att krama om bumbrisen ordentligt från ryggen innan jag hoppade av eftersom det känns som om jag inte riktigt gett henne den kärlek och uppskattning hon förtjänar på sistone, sen så var det ju så mysigt! Hon har varit lite obstinat på sistone så ibland har det varit svårt att komma ihåg att hon är fantastiskt charmig och lätt att tycka om. Men Dimbrá, liksom alla andra hästar, behöver känna sig älskad och uppskattad även när hon inte är på sitt bästa uppförande.

Äntligen vinter!

Så här fint var det när jag kom upp till stallet igår, helt underbart! Leran var frusen och frosten glittrade i solen.

Jag red ut barbacka på Dimbrá, jättemysigt. Vi tog det lugnt men travade en del. Dimbrá var på hugget och väldigt framåt men hon lyssnade trots det bra.

Birkir var fortfarande obroddad så jag fick ta och sätta i dem igen, han tyckte nämligen att det var jättehalt att bara gå ut ur hagen. Jättejobbigt att sätta i broddar men det gick det med. Efter det gav vi oss ut i skogen. Vi gav oss ut i snåren och red helt offroad, jobbigt tyckte Birkir. Sen travade vi lite på stigarna, gav oss ut på grusväg och övade lite på tölten igen. Tyckte att det gick bra men han lyssnade lite sämre än dagen innan. Men det kan bero på att jag var lite darrig efter ansträgningen med att sätta i broddarna och helt enkelt red sämre än i tisdags.

Imorgon ska jag jobba igen och kanske blir det hela nästa vecka också. Influensatider ni vet.

Töltträning

Idag hade jag glädjen att få rida Birkir och han kändes väldigt fin! Väldigt framåt men tyvärr blir det lite på bekostnad av lyhördheten. Vi började ridturen med att rida slalom i skogen innan vi gav oss bort mot ridskolan och "E4:an". På väg mot ridskolan red vi korta snuttar i trav med lite skritt emellan för att få honom uppmärksam och för att samla honom lite. På rakan mot ridskolan red vi öppna och sluta (i skritt), lite skänkelvikning blev det också när vi red förbi.
När vi kom upp på E4:an travade vi lite för att få upp farten igen och sen gjorde vi samma övning som i början fast i tölt, dvs korta snuttar. Till en början gick det så där men sen kom takten! Så då gjorde vi en variant på den, vi saktade av...men sen i sista sekund så ångrade jag mig och fortsatte i tölt! Alltså riktiga halvhalter. Det fick honom att samla sig fint och vi töltade på ett bra tag. Jag vill särskilt påpeka att jag inte driver honom mot handen utan jag gör en halvhalt, när jag fått igenom den så släpper jag och driver fram honom igen. Övningen kräver ingen styrka men precision och framförallt timing. Det gäller att göra halvhalten innan hästen trillat ner på framdelen och sen driva fram den igen innan den saktat av till skritt.
Vi galloperade lite också och gjorde en tvärnit efter det. Det var inte meningen, han bara lyssnade bättre än jag trodde.

Birkir, kanske lite smalare?

Jag tycker annars att han ser smalare ut nu men sist jag mätte honom var han lika tjock som när vi började operation viktminskning. Men han har kanske gått ner på andra ställen? Tycker att han ser okej ut i alla fall.