Året som gått

Det har varit ett händelserikt hästår för mig.

I januari blev Grimur mycket dålig pga tumörer och vi tog bort honom den tjugonde januari. Han blev tvärdålig och ville knappt gå så det var inte mycket att göra. Grimur skulle ha fyllt 29 i somras. Jag saknar honom såklart och i efterhand så förstår jag vilken fantastisk relation vi hade och hur mycket jag har lärt mig av honom. Jag har honom att tacka för mycket av det jag idag kan.

Den stora händelsen det här året har naturligtvis varit min Islands-resa. Det var fantastiskt roligt och lärorikt och jag gör gärna om det. Jag red flera timmar om dagen och träffade många hästar och trevligt folk. Men det viktigaste för mig var nog att jag fick en möjlighet att visa vad jag går för som jag aldrig fått förut. Jag fick ett väldigt stort ansvar och frihet att göra saker och ting efter eget huvud. Jag vet att Elsa och Bjarni var väldigt nöjda med mig och jag är mer än välkommen tillbaka. Det gör att jag kan känna mig säker på mig själv, att jag kan och duger.

När jag kom hem praktiserade jag en kort tid på Frihamra gård och där tränade jag unghästar. Det gav mig en unghästvana jag inte riktigt hade tidigare och det är jag glad för. Jag fick även äran att vara den första upp i sadeln på två av hästarna och det känns naturligtvis kul.

Sen började jag jobba extra på Oppgården och det var helt annorlunda mot allt jag gjort tidigare. Hästarna är större och det är täcken på och av, ta in dem om de springer osv. Det har faktiskt också varit väldigt lärorikt då jag först haft lite svårt att se dem som vilka hästar som helst. Det har också gjort mig tuffare då en del av dem haft svårt att uppföra sig vid intag. Jag har lärt mig hur man hanterar hästar som tränger sig, stegrar sig, rusar och bär sig åt. Jag har också dragit loss en häst som rullat fast, helt själv, något som jag är mycket stolt över.

Jag har under året träffat otroligt många nya hästar och vill särskilt nämna några stycken:

Skarpur - årets favorit! En av mina träningshästar på Island.

Trölli - min rodeohäst! Av någon anledning också något av en favorit trots allt. Jag kommer aldrig glömma honom, har ett ärr på ryggen efter att jag blev avkastad.

Svartur - den första hästen som jag varit med "från början" med så han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Raudhetta - påbörjade hennes inridning under min tid på Frihamra och hon ligger mig varmt om hjärtat.

Vad har jag lärt mig/ blivit bättre på under året? Jag har fått en mer oberoende hand, jag har lärt mig konsten att rida med löshästar (och älskar det!), jag tror även att min sits blivit bättre. Jag har definitivt blivit bättre på att läsa hästar och agera utifrån vad jag ser.