Idag red jag Valor igen, Lotta och jag bestämde oss för att rida ut eftersom vädret var underbart vackert. Men vi började i ridhuset för vi har ingen aning om hur Valor är att rida ut. Lotta red på sin egen häst men jag fick en hel del instruktioner ändå. Efter en stund vågade vi oss ut.
Jag klev av och ledde Valor under järnvägen eftersom han är lite rädd för tågen och tur var väl det för han tyckte det var vansinnigt otäckt när han hörde sina egna steg eka i tunneln. På behörigt avstånd satt jag upp igen och vi såg några tåg passera utan att han brydde sig. Han skötte sig fint hela turen, lite spänd då och då men inte särskilt mycket.
På hemvägen bestämde vi oss för att prova att trava lite och då exploderade han! Dock var han lätt att bromsa så det var ingen fara. Så vi vände och travade lite åt andra hållet och då gick det bra. Han var dock väldigt taggad och började "trampa", så jävla häftigt! Han travade men vi kom typ ingenstans! Det var som att rida i uppförsbacke och han verkligen dansade under mig. Helt av sig själv! Jag satt och sken som en sol minst sagt. Flott häst. Jag kan säga att jag först nu har förstått vitsen med att rida lusitano, de är häftiga hästar med väldigt lätt för samling.
Sen skrittade vi hem, jag klev av och gick i tunneln igen men han blev inte lika rädd den här gången.
På kvällen åkte jag upp till Stenhugget och red Birkir på volten. Vi jobbade mycket trav och jag kan säga att det ska man inte göra direkt efter middagen, jag fick håll! Jag övade på att sitta ner ordentligt och att sträcka på mig. Hästen fick snygg-trava i lite olika tempon, jag var noga med att han inte gick och såsade. Vi galopperade lite, både på volt och på fyrkantsspåret, samma med tölten. Underlaget var bra tyckte Birkir, isigt men inte knöggligt. Så länge som man håller sig på upptrampade spår så att säga.
Jag är minst sagt nöjd med dagens ridning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar