Året som gått

Det gångna året blev inte alls som jag tänkt mig och sammanfattningsvis så kan jag väl säga att det har varit väldigt händelserikt.

Året började i Schweiz med att jag var sjukskriven en vecka. Precis innan nyår flög jag av en häst och fick en liten hjärnskakning. Efter det så har det gått uppåt.
Tanken var ju att jag skulle åka hem till Sverige permanent i början av året men jag valde att stanna längre i Schweiz och lära mig mer. Det har jag inte ångrat.

Jag och Ára på istölten

I mars tävlade jag på is tillsammans med Ára som jag tränat under hela året. Det gick väl helt okej men jag var nervös så jag knappt kunde andas men kände ändå att jag ville försöka lära mig det här med att tävla.
I mitten på mars kom årets enda avramling. Jag och Ára gick omkull rejält och jag fick henne över mig men som genom ett mirakel skadade ingen av oss sig.

Skitväder på tävling

I slutet av april arrangerade vår lokala islandshästförening Gaedingakeppni så det var mycket slit inför det. Hela tävlingsdagen stod jag som funktionär i kyla, regn och blåst. Samtidigt var det kul att få vara med under tävlingsförberedelserna, jag lärde mig mycket om vad som krävs för att fixa till en tävling.
Jag var även iväg med Barla på en stor hästmässa i Bern där hon red Frida i showen. Mitt jobb bestod i att ta hand om hästen (mestadels hålla i henne i pauserna), fotografera och hålla ordning på Barla (svårast av allt). Det var väldigt, väldigt roligt!

Galoppen gick bra när vi tävlade femgång

I början på maj klarade jag av Brevet I, ett grundläggande ridprov med tillhörande teoridel. Skitenkelt för någon som ridit så länge som jag har men lika glad är jag för det.
I slutet av maj startade jag och Ára i femgång, första gången för mig och även om passen sket sig så är jag väldigt nöjd. Vi hade både roligt tillsammans och jag var inte så fasligt nervös. Dessutom var bilderna från tävlingen väldigt fina.

Maria Berg och Svartur vom Hochwald på NM

Jag och Lifri i augusti

 I augusti var jag hemma och passade på att åka och titta på de fina hästarna på Nordiska mästerskapen, riktigt inspirerande.
Jag passade även på att jobba med min älskade Lifri och det gick snabbt framåt. Inom kort behärskade vi fyra gångarter och kunde även svänga och stanna, rida ut i sällskap och själva. Tyvärr blev han halt i början av september, precis innan jag åkte tillbaka till Schweiz och är fortfarande inte okej.

Jag och Hamingja klarar provet galant

 Väl tillbaka i Schweiz satsade jag stenhårt på Brevet II, en lite större utmaning än Brevet I och med mycket mer teori. Ára såldes så jag var tvungen att byta häst precis innan provet men trots det så gick det bra. Istället fick jag rida fina Thorri och hittade en ny vän.
Sista helgen i oktober drog vi iväg på Swissmót, en lagtävling, och jag startade Undrun i tregång och finotölt. Det var Undruns första tävlingsstart och hon skötte sig fint. Hela laget gjorde bra ifrån sig och vi hade mycket roligt!

I början av december åkte jag hem igen och här har det inte blivit mycket ridning eftersom min häst är halt plus att jag har varit helt slut efter den intensiva hösten.

Året har bjudit på en del nya och gamla favoriter:

Lifri i december

 Lifri, naturligtvis! Vad ska jag säga? Han är helt perfekt för mig. Lite knäpp men det passar mig bara bra.

Ára

Ára har tagit en stor plats i mitt hjärta och det var ganska nära att hon också blev min. En fantastisk häst som alltid gör det jag ber om och det med glädje.

Thorri

 Thorri är en ny favorit. Jag fick låna honom till Brevet II och han är lättriden och rolig med en stark personlighet. Om hans ägare någonsin tröttnar på honom (och jag blir lite rikare) så skulle han gärna få ett hem hos mig.

Överlag har det varit ett bra år, lite för mycket arbete bara och lite för lite tid hemma. Tyvärr blev det inget Island och det kändes väldigt trist.
En av mina drömmar gick i uppfyllelse i år; att få rida ut på min egen häst tillsammans med min syster, och det har väl uppvägt en del.
Jag har lärt mig en hel del och verkligen förbättrat min ridning. Jag har lärt mig att rida pass och (även mer imponerande) att hoppa. Jag har utvecklats jättemycket och fått en ny säkerhet som ryttare.

Jag hoppas att ni också haft ett bra år och Gott Nytt År!

Trevlig dag

Idag var jag och hälsade på Lisa och Pelle, alltid lika trevligt! Vi tog en sväng ut i skogen, jag red Framtid, Lisa Atli och Pelle promenerade med nya stjärnan Sebastian. Framtid är verkligen Lifris motsats. Stabil som få, lite trög och fräck. Det gick bra att rida och vi red några varv trav på ridbanan också. Då surnade Framtid ihop och bockade en gång istället för att gå fram. Efter det såg jag till att hon verkligen gick fram något varv och sedan fick det vara bra. Nyttigt att rida något helt annorlunda.
Jag red även Atli en snabbis och han är en trevlig häst, lite mer styrka och bärighet så blir det toppen.

Jag ska ta och planera in ett besök igen nästa vecka och då är tanken att jag ska hålla lite lektion.

Sitslongering

Åsa och jag kör hårt nu. Idag var det sitslongering. Först longerade jag medan Åsa satt på Birkir och sedan bytte vi plats. Vi körde lite enkla övningar med att snurra på armar och vrida på kroppen mm. Svårare (och roligare!) än vad man tror. Jag koncentrerade mig på sitsen i trav, både nedsittning och lättridning, för det vet jag att jag behöver öva på. Jag provade även att rida lätt i skritt men det var svårt. Åsa fick köra lite blandad kompott medan jag korrigerade henne och såg till så att hon satt rakt och avspänt. Mycket nyttigt att bara koncentrerar sig på sig själv och sin egen balans en stund.

Apropå ingenting...

Min  häst är inte tjock längre. När jag kom hem i början av december var han fortfarande tjock efter sommaren men nu ser han fin ut i hullet. Jag är så glad över detta då jag oroat mig en del för att han skulle vara en sådan där som bara sväller upp...

Motivation

Jag läser just nu en del om pedagogik och ridundervisning. Nyligen läste jag om vikten av att känna till motivationen bakom att ens elever rider. Helt enkelt varför de rider. Detta är viktigt att känna till, utan den kunskapen kan ridinstruktören inte se till att de får ut max av ridutbildningen. Det finns flera olika anledningar till att folk rider. En del tycker om att komma ut i skogen lite, andra drivs av ett tävlingsintresse. En del finner den fysiska utmaningen motiverande och för andra är det viktigast med samspelet med djuret/individen hästen.
Det som alltid drivit mig är att jag finner samspelet med hästen otroligt givande. Det ger mig glädje och gör att jag växer och utvecklas. Jag älskar hästar och det är även detta som hela tiden driver mig att försöka bli en bättre ryttare. Jag tycker att varje häst förtjänar en så bra ryttare som möjligt och känner att det är min skyldighet att vara en så bra ryttare som möjligt. Därför strävar jag ständigt efter att förbättra mig.
Detta är också min drivkraft bakom att vilja bli ridlärare. Jag vill hjälpa andra att rida bättre och få ut mer glädje ur samvaron med hästen. Samtidigt vill jag ge hästarna bättre ryttare, helt enkelt höja deras livskvalitet lite. Jag tror att jag skulle kunna lyckas med detta.

Vad motiverar dig till att rida?

Ridlärare idag

Idag höll jag lektion för kära syster, jag har tröttnat på att fisa runt med min häst som ändå inte får arbeta just nu. Det blev en töltlektion från början till slut. Det betyder inte att de enbart red tölt utan att tölten var dagens huvudövning och allt det andra var förberedelser inför eller omväxling från tölten. Det blev en ganska kort uppvärmning med fokus på energi och uppmärksamhet. Uppvärmningen ska inte bara värma upp hästens kropp utan även förbereda hästen på vad som komma skall. Det blev galopp och mycket tempoväxlingar i skritt. Sedan blev det lite tölt ur kort skritt och sedan skritt igen innan vi gav oss på tölten helt och hållet. Birkir behöver lite mer energi och spänning för att det ska bli bra så vi jobbade på det. Det betyder ju inte att han ska springa runt och vara spänd men ibland vill han vara en hösäck. I tölten blev det mycket halvhalter och lite tempoväxlingar. Jag provade honom några minuter och han är inte helt lätt. Man måste rida, rida och rida. Men det ger också resultat och jag tyckte att i slutet av passet så gick han fint. Han kom upp och lossnade i bogarna, gick med energi och helt andra rörelser. Syster var så upptagen med att rida så hon hann inte känna efter men jag filmade lite så jag hoppas att hon kan se skillnaden själv.
Jag hade tänkt jobba mer med systers sits men hon satt så bra idag att det inte behövdes...
Roligt var det i alla fall idag!

Tillåt mig att skratta...

Hittat på Hästnet:

Stallhjälp
Hejsan jag söker en tjej eller kille som skulle kunna tänka sig att hjälpa till att ta hand om mina tre hästar 2-3 gånger i veckan. Det som jag behöver hjälp med är fodring, mockning, borstning och att fylla på vatten i lösdriften. Det är en liten shettis (som även söker liten tuff ryttare), en D-ponny och ett korsningsto på ett och ett halft år. Du som hjälper till betalar ingenting och du ska vara ansvarsfull och noggrann men även sprida glädje i stallet. Stallet ligger i Vessigebro utanför Falkenberg.

Betalar ingenting? För att få arbeta? Seriöst? Sådant brukar man ju få betalt för...

Namn och kontaktinfo är medvetet bortplockat.

Julbilder

Skardi, familjens trotjänare, hoppas på något gott

Bröderna gul

Lifri

Med blixt, inte populärt direkt...

Vacker häst i snön

Birkir är lite trött

Fin bild på ett fint par

God Jul!

Jag hade tänkt lägga in några fina vinterbilder jag tagit på hästarna men har glömt kameran hos mamma efter gårdagens pepparkaksbak så ni får nöja er utan.

God Jul!

Fortsatt halt

Igår rörde sig Lifri knackigt så fort han gick i trav. Han är även varm på höger framhov och det verkar som om han blivit halt där också. Typiskt. Tur att klinikbesök redan är bokat. Jag gissar på hovböld höger fram, vänster fram är knepigare. Kan ju glädja mig åt att det inte verkar vara spatt i alla fall. Då skulle han bli bättre av att röra sig lite och inte som nu, bli sämre.

Dagens longering

Idag longerade jag Lifri, i skritt (poänglöst och långsamt tyckte Lifri) och i trav. Till en början travade han jättefint. Stora, luftiga steg med god aktion. Jag blir så glad av att se honom röra sig så.
Efter en stund så började han markera igen. Jag kan inte påstå att jag är förvånad, jag trodde inte riktigt att det var borta. Jag tänker ändå kolla hur det ser ut imorgon, om det är samma eller värre.

Läromästare säljes

Pelle ska sälja sin häst Grimaldur då han känner att han inte har tid. Jag har haft äran att få prova honom en gång när jag var där, innan Lifri var min, och tyckte att han var mycket trevlig. Fina gångarter och väldigt samarbetsvillig. Annonsen hittar ni här.

Tömkörning

Idag blev det tömkörning igen, jag tror på att arbeta lite intensivt med något i början så att det fastnar. Lifri gick på som om vi aldrig gjort annat, jag är stolt över honom!
Jag longerade även något varv i trav för att se hur han rör sig nu och tycker att det ser bättre ut. Efter lite funderande så har jag bestämt mig för att longera honom ordentligt på tisdag (åker inte upp imorgon) för att se hur han går. Rör han sig fint så longerar jag även på onsdag så att jag kan se om ansträngningen ger någon förändring. Går han sämre så tar vi det lugnt tills vi ska till klinik. Syns ingen skillnad så jobbar vi nog på lite hårdare ett tag.

Klinikbesök bokat

Jag har bokat tid för Lifri på klinik, 2 januari blir det. Anledningen är att hältan han hade i höstas ännu inte är riktigt borta. Han haltar inte direkt men går fortfarande orent i trav, månader efteråt alltså. Innan dess så tycker jag nog att han alltid tagit ett kortare steg med ena bak.
Vad hältan ursprungligen beror på vet jag inte och på inrådan från veterinären som då undersökte honom så har jag bokat tid på klinik eftersom möjligheterna är störst där. Det är flera som kommit med idéer om vad det kan bero på och ingen blir gladare än jag om det är en sträckning eller något annat enkelt. Naturligtvis är jag orolig för att det ska vara något betydligt mer allvarligt. Jag försöker att inte tänka på det men jag är förstås rädd att han ska vara trasig på riktigt och aldrig gå att rida fullt ut. Men nu tar jag det som det kommer, det blir inte bättre av att oroa sig.
Oavsett orsaken och vad veterinären kommer fram till så tycker jag att det är självklart (eller borde vara i alla fall) att man som hästägare låter en veterinär kolla igenom hästen ordentligt när den är halt, om inte annat för att vara säker på att hästen klarar belastning.
Jag tackar för de råd och hjälp som jag fått gällande vart vi ska vända oss, de har varit mycket uppskattade. Efter mycket funderande så har jag bestämt mig för att vi åker till ATG Täby.

Trots allt så har jag ju arbetat en del med Lifri den senaste tiden. Särskilt fysiskt ansträngande har det inte varit utan fokus har varit på att huvudet ska få jobba lite. Idag provade vi lite tömkörning med hjälp av min mamma. Jag har aldrig tömkört honom förut och vet inte riktigt hur mycket sådant han gjort plus att han är lite bakskygg. Vi började med att mamma höll i honom medan jag fixade med linorna. Eftersom han var lugn och fin så gick vi med honom och det gick fint. Så jag körde lite själv också, i skritt. Det gick bra och han var duktig men förstod nog inte riktigt vad det gick ut på. När jag svängde blev han lite till sig och jag kan säga att emellanåt är det väldigt praktiskt att han vänder sig mot mig och stannar så fort jag säger "hooo", det underlättar knepiga situationer. Men överlag var det lite hysteri från Lifris sida och det gick att lugna honom och fortsätta arbeta.
För övrigt kan jag tillägga att han inte gick undan alls i hagen idag utan jag fick komma fram och klämma på grimman på en gång.

Hej igen

Nu har jag varit jättedålig på att blogga. Det beror på att jag har haft fullt upp och varit något sjukligt trött. När jag kom hem från Schweiz så hade jag behövt vara ledig två veckor och vila upp mig men det har jag inte haft möjlighet till utan jag har jobbat och stått i. Det är ju så att jag under hösten jobbat väldigt mycket och hårt (40 timmars veckor hör inte till vanligheterna) och tyvärr ser den ekonomiska verkligheten ut så att jag inte har råd att vara ledig. Mitt val av livsstil, dvs att satsa på hästar och arbeta samt vidareutbilda mig inom området, har gjort att jag lever i en ständig ekonomisk kris. Det är det värt men ibland är det lite väl slitsamt.

Jag har inte berättat hur det gick på min teorilektion i gångartslära. Det gick bra naturligtvis, tyvärr var det bara tre som kom så även om det var givande så kändes det inte riktigt värt besväret faktiskt. Det är många andra som frågat om jag kommer göra om det och som gärna är med då men vi får väl se.
Jag pratade i alla fall lite inledande om gångartshästar och deras historia för att sedan prata om gångarterna. Fokus denna gång var tölt och olika taktfel samt deras korrigering. Deltagarna var entusiastiska och diskuterade gärna. Jag hade förberett lite hur jag skulle få dem att engagera sig och vara aktiva själva men det behövde jag inte bekymra mig om. Jag tror vi alla tyckte att det var givande och roligt.

Fantastiska häst!

Idag var han helt fantastisk min lilla häst. Han lät sig snällt fångas och var ovanligt lugn och sansad att hålla på med. Vi jobbade lite med carrot-sticken igen och efter det kopplade jag tyglar i repgrimman och genom bettringarna, hade tränset över idag. Han kom mycket väl ihåg vad vi brukar göra och svarade fint på tygelhjälperna. Han stod även stilla och sänkte huvudet när jag gjorde mina "sitt-upp" rörelser. Synd att han är halt för han är redo att bli riden nu. Det syns så tydligt på honom när han är mentalt redo. Då står han helt avslappnat med huvudet sänkt och rör inte en fena.
Jag avslutade med att släppa honom lös och han fick följa efter mig medan jag gick runt på ridbanan. Åsa och Birkir plus mamma och Skardi for runt på ridbanan med det brydde sig inte Lifri det minsta om. Vi stod still medan de red runt oss, Lifri som en staty med fullt fokus på mig. Vi gick åt andra hållet medan de galopperade utan problem. Lifri blev rädd en gång när Åsa använde spöt och hoppade till men han stannade kvar hos mig och lugnade sig snabbt. När vi var färdiga så sa jag åt Lifri att stanna medan jag gick iväg för att hämta grimskaftet som jag hängt på staketet. Han stod snällt kvar, som fastbunden i marken, trots att Åsa och Birkir galopperade och jag gick min väg. Han är så skön och så rolig att jobba med, jag njuter av varenda sekund!

Chokladponnyn

Min lilla vild

Igår lyckades jag ta mig upp till stallet och min lilla häst, äntligen! Lilla hästen var inte säker på att han ville bli fångad. Jag fick komma fram men grimman ville han inte ha på. Mitt tålamod tröt och jag högg ett stadigt tag i manen och sa Ho med bestämd röst. Lifri skärpte då till sig och jag fick ta på grimman. Sedan var han lugn och fin.
Jag longerade lite och han markerar fortfarande i trav. Han är inte direkt halt men rent går han inte så det blir nog en hältutredning.

Idag var han snällare att fånga och vi arbetade lite på ridvolten med carrot-sticken (lång pinne med långt snöre på). Jag kunde ta på honom överallt med den och jag kunde även svepa med snöret över baken på honom efter en stund. Han är ju något bakskygg så det var definitivt ett framsteg. Sedan gjorde vi lite flytta-övningar och jag stod även vid sadelläget och gjorde rörelser som om jag tänkte sitta upp. Till att börja med reagerade han häftigt på det men till slut stod han still.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen och hoppas att det slutar snöa framåt eftermiddagen så att det går att ta sig ut till stallet. Vill ju träffa min ponny! Jag vaknade tidigt idag trots att jag verkligen hade möjlighet att sova ut. Så är det när man är van att gå upp tidigt varje dag. Det var svårt att lämna Schweiz den här gången. För första gången kände jag på riktigt att jag lämnade något bakom mig och att jag verkligen kommer sakna det. Men jag kommer ju tillbaka i februari.
När det gäller b-instruktörsutbildningen så har jag pratat med Barla om den och mina möjligheter att göra provet till hösten nästa år. Hon tror att teorin och ridningen inte är några problem. Undervisningen kan hon inte direkt säga något om i nuläget då hon inte har någon aning om hur snabbt jag utvecklas på det området. Jag sa som det var, att jag inte tror jag kommer klara att vara där ända till våren 2014. Problemet är inte att jag inte vill göra provet där utan att jag är rädd att jag inte klarar att vara där så länge. Schweiz är inte mitt land och trots vänner och bra arbete så trivs jag helt ärligt inte.
Barla tycker att jag ska se mig om efter andra alternativ, så att jag har fler möjligheter. Så jag kommer kommer leta efter något annat här i Sverige.
Sen gör vi teorikursen i februari och provet i mars och efter det har jag hunnit undervisa en del så att Barla kan säga om hon tror att jag kommer kunna klara provet till hösten eller inte.Om inte så åker jag hem istället. Problemet är alltså inte att jag inte vet hur man rider eller att jag inte kan förklara och korrigera utan problemet är att jag har svårt att tala inför grupp och stå i mitten och leda lektionen. Privatlektioner är inga som helst problem.

Vinterbilder

Juldekoration över stalldörren

Mina följeslagare Mýsla och Frida

Thorri

Valackerna

Mina arbetskamrater Frida och Andrina busar

Raya och Ára

Ára och Raya trixar, både håller på att lär sig

Visste du detta?

Vid vila slår ditt hjärta 40 - 70 slag per minut.
När du rider i skritt höjs pulsen till 80 - 110 slag/minut.
Vid lättridning i trav blir det 120 - 140 slag/minut, nedsittning 150 - 170 slag/minut.
Vid galopp ökar den till 160 - 180 slag/minut vid nedsittning och 160 - 190 slag/minut vid lätt sits.
Hoppning är jättejobbigt och ger en puls på 160 - 200 slag/minut eller högre.
Töltridning vet jag inte...