Jag har bokat tid för Lifri på klinik, 2 januari blir det. Anledningen är att hältan han hade i höstas ännu inte är riktigt borta. Han haltar inte direkt men går fortfarande orent i trav, månader efteråt alltså. Innan dess så tycker jag nog att han alltid tagit ett kortare steg med ena bak.
Vad hältan ursprungligen beror på vet jag inte och på inrådan från veterinären som då undersökte honom så har jag bokat tid på klinik eftersom möjligheterna är störst där. Det är flera som kommit med idéer om vad det kan bero på och ingen blir gladare än jag om det är en sträckning eller något annat enkelt. Naturligtvis är jag orolig för att det ska vara något betydligt mer allvarligt. Jag försöker att inte tänka på det men jag är förstås rädd att han ska vara trasig på riktigt och aldrig gå att rida fullt ut. Men nu tar jag det som det kommer, det blir inte bättre av att oroa sig.
Oavsett orsaken och vad veterinären kommer fram till så tycker jag att det är självklart (eller borde vara i alla fall) att man som hästägare låter en veterinär kolla igenom hästen ordentligt när den är halt, om inte annat för att vara säker på att hästen klarar belastning.
Jag tackar för de råd och hjälp som jag fått gällande vart vi ska vända oss, de har varit mycket uppskattade. Efter mycket funderande så har jag bestämt mig för att vi åker till ATG Täby.
Trots allt så har jag ju arbetat en del med Lifri den senaste tiden. Särskilt fysiskt ansträngande har det inte varit utan fokus har varit på att huvudet ska få jobba lite. Idag provade vi lite tömkörning med hjälp av min mamma. Jag har aldrig tömkört honom förut och vet inte riktigt hur mycket sådant han gjort plus att han är lite bakskygg. Vi började med att mamma höll i honom medan jag fixade med linorna. Eftersom han var lugn och fin så gick vi med honom och det gick fint. Så jag körde lite själv också, i skritt. Det gick bra och han var duktig men förstod nog inte riktigt vad det gick ut på. När jag svängde blev han lite till sig och jag kan säga att emellanåt är det väldigt praktiskt att han vänder sig mot mig och stannar så fort jag säger "hooo", det underlättar knepiga situationer. Men överlag var det lite hysteri från Lifris sida och det gick att lugna honom och fortsätta arbeta.
För övrigt kan jag tillägga att han inte gick undan alls i hagen idag utan jag fick komma fram och klämma på grimman på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar