Bloggtips

Jag har hittat en helt fantastisk blogg (om hästar såklart) som jag skulle kunna läsa hur länge som helst. Bloggaren skriver mycket om kommunikation och hästars beteende, väldigt spännande. Hon verkar dessutom ha en hästsyn som passar mig. Gå in och läs här.

Mental träning

Jag och Lifri har ju fått göra om vår planering lite grann nu när han har varit lite spänd. Det blir lite mer arbete från marken och mer bara mys. Egentligen vill jag träna som sjutton inför kommande tävlingar men det bryr sig ju inte Lifri om. Vi måste jobba här och nu.
Vi försöker hitta lugnet och mycket handlar det om att jag måste lyckas vara överdrivet lugn. Från marken är det ganska lätt men jag tänker ändå på att ta det överdrivet lugnt när jag fångar honom, andas djupt och låta honom få sin tid. Jag stryker honom mycket över ögonen för det har jag märkt att han älskar.
I sadeln är det en större utmaning. Eftersom han nyligen dragit iväg med mig på riktigt så är jag lite lättskrämd just nu. Men jag jobbar på samma sätt. Lugn och fin. Tar ett steg i taget och ser till att han är med och inte spänner sig det minsta. Andas djupt, suckar vid behov, kliar honom i mankammen. Sitter avslappnat, framför allt i högre tempon behöver jag koncentrera mig på detta. Hellre hösäck än för hög tonus. När han skuttar eller springer iväg försöker jag att bara sitta och ignorera honom, detta är riktigt svårt då han kan gå från noll till hundra på en hundradelssekund och det är inte en behaglig känsla.
Framför allt försöker jag ha koll. På honom och när han spänner sig och på mig och när jag börjar spänna mig. Jag måste vara avslappnad annars kommer jag aldrig att ha situationen under kontroll. Lifri måste kunna lyssna på mig och anta min sinnesstämning.
Så just nu är det mycket jag som tränar. Jag tränar på att kontrollera mina känslor. På att kontrollera min andning och se till att mina axlar hänger avslappnat. Jag tränar på att inte grabba tag i Lifri trots att han drar iväg. Det är enda sättet som jag kan påverka Lifris känslor, genom mina handlingar och de signaler jag skickar ut.
Lifri är utan tvekan den svåraste hästen jag ridit. Han utmanar mig på så många plan.
Tur att jag gillar den här delen av ridningen, den mentala biten.

Energibars

Nu för tiden brukar jag baka bars och ha med mig till stallet. Väldigt bra när jag åker direkt från stallet efter skolan och är hemma vid åtta nio på kvällen utan att ha ätit middag. Dessa hindrar mig från att dö svältdöden och får mig att orka rida klart.
Du behöver:

• 1 dl fiberhavregryn
• 1 1/2 dl russin
• 1 msk nyponskalsmjöl
• 1 tsk vaniljsocker
• 1 tsk kanel
• 1 msk kakao
• 2 äggvitor  

Jag har bytt ut nyponskalsmjölet mot mandelmjöl eftersom jag hade det hemma och nyponskalsmjöl är väldigt dyrt. Det går säkert att byta mot något annat pulver. Russinen går att byta ut mot fikon, aprikoser eller annan torkad frukt.
Du blandar ihop allt detta och kör det i en mixer tills du tycker att det fått lagom konsistens. Sedan lägger du smeten på en bakpappersklädd plåt och formar det till en längd cirka en centimeter hög. Skjuts in i ugnen på 100°C och grädda i 15-20 min. Den kommer fortfarande vara lite mjuk när den är färdig. Skär i lagom stora bitar och låt svalna.

 Receptet har jag snott från ica.se.

Konditionsträning

Idag fick Skuggi följa med på konditionsträningen, Lifri har straffat ut sig själv så att säga. Vi blev bara två ekipage men det var trevligt ändå och då vi är på samma nivå med hästarna och hur vi vill rida så blev det väldigt bra. Vi höll inget jättehögt tempo men red på långa bitar i arbetstempo trav. Hästarna blev riktigt trötta men gick bra. Skuggi var väldigt fin och gick i trevlig form. Han vill gärna springa på lite mer än han bör och orkar men säger jag bara till honom vilket tempo som gäller så håller han det. Tyvärr började han kasta med huvudet någonstans mitt i turen, något han inte gjort med mig på riktigt, riktigt länge. Det brukar betyda att han är irriterad alternativt inte klarar att koncentrera sig längre. Kan vara för att vi var ute i sällskap i lite högre tempo, det har vi ju inte heller varit på länge.

Medryttaren själv

Idag var första gången medryttaren fick vara själv i stallet. Eller helt själv är hon inte, Lena är ju med. Lite spännande är det ändå. Och skönt att veta att det blir mockat och att åtminstone Skuggi får sin motion trots att jag gör annat. Hoppas att allt fungerat bra men annars hade jag väl hört något.

Olycka

Återigen har det inträffat en otäck olycka när hästar transporteras från Island till sina nya hem i Sverige. Denna gång på flyget. De flyger ju tillsammans flera stycken i samma container och som jag förstod var det en häst som brutit benet under färden och fick avlivas när planet landat i Sverige.
Helt fruktansvärt och man undrar ju om de inte har någon koll på hästarna under färden och hur länge denna häst stått med brutet ben.

Jag är väldigt glad att min Skuggi redan är säkert på plats i Sverige för jag förstår mer och mer vilken risk det är för hästarna att transporteras på det här sättet.

Mod

Är det något som man behöver när man håller på med hästar så är det mod. Ridrädsla är vanligt. Det låter konstigt men många människor som rider är rädda. Rädda för hästar i största allmänhet, rädda med vissa hästar eller i vissa situationer. Rädda för att något hänt eller helt utan anledning. Ändå fortsätter de rida. Jag tror att de flesta ryttare någon gång är rädda.
Jag har alltid tillhört de här riktigt modiga ryttarna som skulle sätta sig på nästan vilken häst som helst. Jag har alltid kännt mig fullständigt trygg på hästryggen. Fullständigt säker på att inget dåligt kommer hända mig. (Trots att det inte alltid funnits fog för det) Jag har ridit många olika hästar i många olika situationer och det har alltid kännts bra.
Den enda hästen som fått mig riktigt rädd är min egen älskling, Lifri. Han är snäll som ett lamm, skulle aldrig vilja skada mig, bockar inte, stegrar inte. Men det händer att han får panik. Att han blir helt låst och bara springer. Då har han noll koll på mig och noll koll på sig själv. Och jag kan inte göra något åt det för han kan inte lyssna när han har panik. Det är otäckt. Jag kan bara försöka hålla mig lugn, hålla mig kvar och vänta på att han lugnar sig.

Igår var jag ute och red med medryttare och Lena. Lifri har lugnat ner sig något så han fick följa med. Han var lugn och fin faktiskt. Men hans psykbryt förra veckan har satt sina spår i mig. När vi skrittade var det lugnt men i tölten ville hjärtat upp i halsgropen, axlarna åkte upp och andningen blev spänd. Jag fick kämpa för att försöka andas och slappna av. Tänka på att han faktiskt är lugn. Försöka lita på honom fast det verkar helt knäppt. Det är viktigt att andas och vara lugn annars så är ju inte hästen lugn heller.
Lifri skötte sig, gick fint i tölt. Tog halvhalter och saktade ner snällt när jag bad honom. Jag kunde andas igen, känna att spänningarna släppte. Sen helt plötsligt, i skritten, började han hoppa undan för min högra skänkel, sidvärtes. Då ville jag, helt ärligt, bara kliva av och gå hem. Kände inte för att dö just då. Men jag tog mig i kragen, andades och skärpte till mig. Sa till Lifri att nu räcker det. La till skänkeln mjukt och höll stadigt kvar den. Väntade ut skutten och red vidare. Jag försöker tänka på om det är jag som tränar hästen eller han som tränar mig och jobbar på att det är jag som ska träna honom. Vissa saker måste han bara acceptera.

Att rida Lifri är en utmaning, mentalt och tekniskt. Igår var en tuff träning för mig. Jag måste kunna släppa och gå vidare. Med Lifri måste jag alltid ha koll och ligga steget före utan att vara spänd. Jag måste fortfarande våga göra saker med honom trots att han är som han är. Vi måste utmanas och fortsätta utvecklas. Jag måste våga lita på honom.
Det senaste året har vi gjort stora framsteg och jag vågar nu galoppera över öppna fält utan att lägga i bromsen. Jag rider lektion där det inte finns staket runt ridbanan. Jag rider trots att han har stått några dagar. Jag vågar rida ut tillsammans med andra trots att han har dragit med mig.
Vi måste fortsätta på den här vägen. Det är tufft men vad har jag för val? Det är min häst och jag älskar honom.

Idrottsdag

Idrottsdag i skolan och det betyder riddag för mig. De anordnar massa olika aktiviteter och en del av dem skulle nog vara roligt att vara med på, jag tänker varje gång att jag ska prova på något nytt. Men sedan vinner ridningen. Hästarna måste ju tränas och om jag får välja så är det ju det jag helst gör.

Lifri red jag på ridbanan. Han var mild i all hantering och hyfsat lugn vid ridningen. Han skuttade lite hit och dit men inte mer än vanligt så jag tror att det börjar ordna sig. Det var mycket mjukgörande, volter, skänkelvikningar och fyrkanter. Övade lite på formen i tölt också. I höger varv gick det helt okej men vänster är svårare.

Skuggi och jag red ut en sväng. Galopperade i snön på flygfältet. Helt magiskt. Skuggi galopperade, frustandes, i en kort, rund galopp. Väldigt trevligt. Och väldigt trevligt att rida en häst som älskar att galoppera men som inte tycker att det måste gå så fort som möjligt. Med Skuggi kan jag slappna av och bara rida. Han drar inte iväg och han saktar in när man ber honom. Han var väldigt fin helt enkelt, det märks att han börjar bli stark. Och det är trevligt att honom som kontrast till Lifri. Även om jag älskar Lifri något oändligt.

Fin häst

Lifri var så mild och rar idag. Longerade lite och släppte honom sedan lös på ridbanan och så sprang vi lite. Eller jag sprang lite och Lifri sprang mer. Longeringen gick bra, han var lugn och fin och travade fint. Han var glad åt att få springa lös efteråt och vi avslutade med lite följa John när han sprungit färdigt. Sedan skulle jag ta lite kort på honom och då skulle han helt plötsligt komma fram till mig! Första gången som det händer att han är svår att fotografera för att han kommer emot mig.
Han var dessutom väldigt gosig och lätt att fånga. Så en bra dag helt enkelt.

Sväv

Tänk att få rida den där traven...

Vacker häst

Nä nu vill jag gosa

Eidfaxi

Har gått och anmält mig och Lifri till ännu en tävling nu! Det blir Eidfaxis tävling första maj, vi kör T8 även där. Lika bra när vi ändå håller på.

Massage och mys

Igår fick Lifri vila och idag blev det bara mys. Han blev ordentligt genomborstad, tror att han inte varit så välborstad på flera månader. Sedan tog jag massageborsten, som han älskar, och masserade igenom honom. Det var också länge sedan, i början av vår relation gjorde jag det ofta.
Han verkade väldigt nöjd och avslappnad och jag tror att det var precis vad han behövde. Kanske det jag behövde också. En riktig mysfredag.

Psykbryt

Det är inte jag som fått psykbryt utan Lifri. Förhoppningsvis är det inte så illa och vi kan vända det snabbt. Han har varit hispig och stressad på sistone och idag bröt han ihop helt. Vi var ute på konditionsträning med de andra i stallet när det blev för mycket och Lifri helt enkelt bara drog.
Visst, det finns många hästar som tar bettet och springer (det är inte okej!) men Lifri blir fullkomligt okontaktbar när han är så här. Det är inte likt honom. Okej att han kan vara hetsig och gillar när det går fort men han lyssnar på mig. När han är så här är han helt låst.
Så jag klev av och var beredd att gå hem själv men fick sällskap och blev övertalad om att sitta upp och skritta hem.
Han har varit lite hattig de senaste dagarna och jag har tänkt att vi ska ge oss ut och mysrida själva, borde ha lyssnat på den tanken.

Det här beteendet kommer ju lite då och då hos Lifri och vad jag lärt mig är att han inte mår bra när han är så här, fysiskt eller psykiskt. När han mår bra lyssnar han på mig, hoppar bara till ibland och inte så mycket och han vill jobba och vara till lags. Så nu gäller det att få honom att må bra igen. Tänkte börja med att ge honom magnesiumtillskott igen. Rida själv och se till att det inte är så mycket stimuli, det blir svårt för honom att hålla fokus. Låta honom få ledigt några dagar. Bara mysa och känna efter vad han vill och orkar göra. Framför allt se till att vi har bra träningspass tillsammans, dvs se till att det är på en nivå som han orkar med och klarar att hålla sig lugn på så att han kommer ihåg att det är roligt att träna.

Planering

Jag har börjat göra lite planering för hästarna den närmaste tiden.
Skuggi ska jobbas på ridbanan utan sadel en dag i veckan, jobbas avsuttet en dag i veckan samt ridas ut med sällskap minst en dag i veckan. En dag i veckan rider medryttaren och helst ska han jobba sex dagar i veckan.
Lifri ska jobba form på ridbanan två dagar i veckan, ridas ut i högre tempo en dag i veckan, ridas ut med sällskap minst en dag i veckan och longeras en dag i vecka. Dessutom ska han gärna gå mycket i skogen för att bygga upp muskler. Han ska helst också jobbas sex dagar i veckan men om båda jobbas fem dagar i veckan så är det acceptabelt.
Det är viktigt att planera för att få saker gjort.

Sadlar

Det här med sadlar är inte lätt. Sadeln som jag har till Skuggi, en Star Trekk Island, passar inte så bra längre. Den har blivit för trång. Som tur är finns det vidare koppjärn så jag har beställt ett som förhoppningsvis dyker upp om några veckor. Efter det hoppas jag att sadeln sitter bra igen. För att köpa sadlar är ju inte bara dyrt utan också krångligt. Dessutom har jag varit väldigt nöjd med den här sadeln.

Till Lifri har jag ju en Karlslund Kontakt 2, tycker att den är toppen och Lifri verkar också väldigt nöjd. Equiterapeuten var inte lika glad i den men jag fick intrycket av att hon inte gillar bomlöst. Jag skulle passa mig så att han inte får "en bomlös rygg". Det hon inte vet är att Lifri endast är riden i bomlös de senaste åren och att det faktiskt inte inverkat menligt på hans rygg. Hon tyckte att det var bättre att ibland åtminstone rida i en bomsadel även om den inte satt något vidare. Mycket tveksamt tycker jag. Men så har ju jag lite svårt att förstå hur någon kan tycka att en bomlös sadel är en dålig idé. Hästens rygg rör sig ju och ser olika ut beroende på vad hästen gör och då borde det väl vara bra med en sadel som inte är helt stel?

Apropå sadlar så fick jag syn på nya Benni's Harmony sadeln Portos FREEDOM som är delad i två på längden så att säga, så här ser den ut: 

Jag är väldigt nyfiken på hur den är att rida i. Jag tycker att idéen är helt fantastisk och att det är lite konstigt att ingen kommit på det tidigare. De båda sidorna kan röra sig separat vilket borde göra att vikthjälper kan få ett större genomslag. Minst sagt spännande att det finns lite nyheter på sadelmarknaden.

Medryttare

Idag var en vän till en av mina stallkamrater med i stallet och provred Skuggi, jag håller på att skaffa mig en medryttare. Egentligen vill jag ju rida mina hästar själv men jag känner att det börjar bli ohållbart med två hästar, heltidsstudier och två extrajobb. Så för att Skuggis träning inte ska bli lidande så behöver jag hjälp helt enkelt.

Det gick bra med ridningen och Skuggi och hon verkade komma överrens, han gillar inte alla. Lite tråkigt att det är hårt och isigt överallt, det är inte bästa förutsättningarna för att provrida en häst. Vi red ut en sväng i alla fall och kunde trava lite på vägen.

Vi kommer göra om det nästa vecka. Eftersom jag är en hönsmamma så kommer hon få rida några gånger med mig innan hon får vara där utan mig.

Fantastiska häst!

På onsdagar har vi konditionsträning i stallet vilket innebär att vi rider ett gäng tillsammans med syfte att förbättra våra hästars kondition.

Jag har tagit med mig Lifri de två gångerna jag har haft möjlighet att vara med och han gillar verkligen att få komma ut i sällskap. Ikväll var han helt fantastisk, han verkligen lossnar i det lite högre tempot. Han är uppmärksam, avslappnad och fylld av energi.

Efter en sträcka i snabb tölt så började han spontant trava! Nu när det är lite hårt i backen så travar han i princip aldrig när jag rider så det var stort. I tölten känns han enormt fin och när vi bara hänger på någon annan kan jag slappna av och bara glida fram.

Lite utmanande är det att rida på så där i sällskap. Emellanåt får jag hjärtklappning och tror att nu skiter det sig, nu drar han. Som när vi skulle galoppera. Då vill jag vara långt bak så att vi inte kan få upp farten så men Lifri är lite snabbare än de andra så han kommer ju snabbt fram så att han får en lucka. Till slut kände jag mig tvungen att släppa förbi honom och då blir det ju hetsigt för de andra. Men han galopperade otroligt fint och kratfullt.

När han kommit om och jag lugnat mig, kan andas lugnt och fint och med sits och röst kan säga åt honom att sakta av så är det inga problem. Det här är något som jag måste jobba på, om jag bara kunde behålla mitt lugn så tror jag att han skulle sakta av hur lätt som helst. Lifri är bra på att dra med ryttaren i en stämning som han sätter.

Efter galoppen var han väldigt nöjd. Skrittade fint i form med långa steg.

Så jag tror att han måste ridas lite mer så här.

Han gjorde mig i vilket fall väldigt glad och nöjd. Han är en fantastiskt fin häst och det känns som om vi verkligen börjar komma någon vart nu.

Lilla vild

Han är lite speciell, min lilla Lifri. Idag när jag skulle hämta honom i hagen så fick jag, i vanlig ordning, komma fram och klappa lite. Sedan drog han. Flott trav, pip och skutt, lite slalom mellan träden i tölt. Lite mer trav. Mer pip. Och sedan världens galopp iväg, en sådan där så att hästen blir som en boll och det dundrar i marken. Lite bockningar. Efter det stod han snällt och väntade på mig. Inga problem att få sätta på grimman. Jag tror egentligen att hans önskan är att jag ska börja springa också, att han vill leka, men då skulle jag aldrig få tag på honom. Han är så full av liv och energi.
Vi skrittade ut med sällskap idag, det var så isigt och halt. Det var en sträcka som vi töltade lite på och då galopperade hästen bakom oss och då slog det slint i skallen på Lifri. Han bara drog och jag gjorde misstaget att försöka ta tag i honom på en gång, något som alltid gör det värre. Som tur var kom jag på mig själv, släppte tyglarna, klappade honom på halsen och pratade lite med honom så då lugnade han sig. Vanligtvis bryr han sig inte om de andra hästarna galopperar och resten av turen var han lugn och harmonisk. Väldigt trevlig faktiskt. Han gör mig väldigt glad nu för tiden. Det känns som om vi är i samklang just nu, vi får alltid en fin kontakt och jag tror att vi båda är väldigt nöjda med varandra för tillfället. Det känns fint.
Efter ridturen brukar jag alltid (lite slarvigt jag vet) bara ta av tränset och sedan ta på grimman. Lifri brukar alltid stå still. Så inte idag. Han gick iväg längs stallplanen och ville inte få på sig grimman igen. Som tur är kan man stänga till stallplan så att han inte kan rymma på riktigt och så fort det var gjort så lät han sig snällt fångas så att han kunde få sin havre. Knäpp häst.

Något att se fram emot

Har just bokat in mig på kurs för Hinni 12 - 13 juni. Ett tag tills dess men då har jag ju något att se fram emot. Skrev upp mig som reserv på en dag i april också. Ska bli roligt att få rida för Hinni igen, det gav både mig och Lifri så himla mycket sist.