Han är lite speciell, min lilla Lifri. Idag när jag skulle hämta honom i hagen så fick jag, i vanlig ordning, komma fram och klappa lite. Sedan drog han. Flott trav, pip och skutt, lite slalom mellan träden i tölt. Lite mer trav. Mer pip. Och sedan världens galopp iväg, en sådan där så att hästen blir som en boll och det dundrar i marken. Lite bockningar. Efter det stod han snällt och väntade på mig. Inga problem att få sätta på grimman. Jag tror egentligen att hans önskan är att jag ska börja springa också, att han vill leka, men då skulle jag aldrig få tag på honom. Han är så full av liv och energi.
Vi skrittade ut med sällskap idag, det var så isigt och halt. Det var en sträcka som vi töltade lite på och då galopperade hästen bakom oss och då slog det slint i skallen på Lifri. Han bara drog och jag gjorde misstaget att försöka ta tag i honom på en gång, något som alltid gör det värre. Som tur var kom jag på mig själv, släppte tyglarna, klappade honom på halsen och pratade lite med honom så då lugnade han sig. Vanligtvis bryr han sig inte om de andra hästarna galopperar och resten av turen var han lugn och harmonisk. Väldigt trevlig faktiskt. Han gör mig väldigt glad nu för tiden. Det känns som om vi är i samklang just nu, vi får alltid en fin kontakt och jag tror att vi båda är väldigt nöjda med varandra för tillfället. Det känns fint.
Efter ridturen brukar jag alltid (lite slarvigt jag vet) bara ta av tränset och sedan ta på grimman. Lifri brukar alltid stå still. Så inte idag. Han gick iväg längs stallplanen och ville inte få på sig grimman igen. Som tur är kan man stänga till stallplan så att han inte kan rymma på riktigt och så fort det var gjort så lät han sig snällt fångas så att han kunde få sin havre. Knäpp häst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar