Tur?

Jag och min kompis Jules (som jag arbetat på Saltvík tillsammans med) diskuterade tur häromdagen, innan jag fick Skuggi alltså. Jag får ofta höra vilken tur jag har som fått åka utomlands och jobba, rida flotta hästar och möjlighet att lära mig så mycket. Detta provocerar mig ofta eftersom jag inte anser att det har med tur att göra och att sådana uttalande förminskar min egen insats. Jag har arbetat jävligt hårt för allt jag har gjort. Ingenting har varit gratis. Jag har jobbat månader i sträck utan en enda ledig dag. Jag har gjort varenda skitgöra som finns runt hästar och inte har det handlat om åtta timmars dagar heller. Jag har offrat mycket i mitt liv för alla fina hästar jag ridit och allt jag lärt mig. Jules menar att det ändå, till viss del, handlar om tur. Det gäller att träffa rätt människor vid rätt tillfälle för att få möjlighet att dra nytta av sitt hårda arbete. Jag menar att det inte räcker. På något vis så måste du göra något för att imponera på de här människorna, få dem att förstå att du är bra. Där kommer det hårda arbetet in.

Men efter lördagen känner jag att jag kanske måste ge med mig lite. Jag har tur. Jag äger två hästar och jag har inte köpt någon av dem. Två hästar som jag älskar. Jag har haft turen att hitta två hästar som jag fått en jättefin kontakt med och jag har haft turen att lära känna människor som förstår vad som är viktigt här i livet. Människor som är generösa och förstår att det som räknas är insidan och förstår att materiella värden inte är det viktigaste.

Skuggi minn!

Jag äger numer en häst på Island också! Helt galet!
Skuggi är min favorit här sedan två år. Bjarni vet att jag älskar hästen och igår, sista dagen på vår långtur, gav han bort honom till mig! Jag är så glad att hjärtat kan brista!
Jag fick honom dels som bonus för att jag jobbat så hårt och bra här men framför allt eftersom Skuggi och jag har ett sådant band till varandra och för att jag alltid trott på honom. Bjarni höll ett litet tal om det vid middagen och det gjorde mig riktigt rörd. Han tycker det är fantastiskt att få se när en häst och en människa får en sådan kontakt och det är en gåva från djupet av hans hjärta för att vi förtjänar att få vara tillsammans.
Men jag fick honom på morgonen, precis innan vi red iväg och jag blev så väldigt glad naturligtvis!
Vad som händer nu återstår att se men Skuggi blir nog kvar på Saltvik ett tag. Jag måste tänka över situationen och se till att ha råd att ta hem honom om det är det jag bestämmer mig för.

Something completely different

Eftersom jag la upp en fin plan för vår långtur så blev det naturligtvis något helt annat! Det är bara åtta gäster på turen så Bjarni passar på att leta efter nya ridvägar. Dessutom har vi många unghästar med oss. Så vi har ridit till Theistareykir, vidare ner till kusten, sedan till Ásbyrgi för att nästa dag rida tillbaka längs kusten, över en flod och till foten av berget. Idag har vi ridit runt berget och är nästan hemma igen. Solen skiner hela dagarna och det är nästan lite väl varmt. Jag har fått rida enormt fina hästar, så där flotta att ingen skulle tro mig om jag berättade. Plus att jag fått med mig Skuggi på turen så jag trivs. Jag vet inte vad det är med den hästen men jag bara älskar honom. Pappa och Åsa verkar också stortrivas så jag är nöjd.

Långtur

Idag ger vi oss ut på långtur över höglandet, pappa, jag, Åsa och ett helt gäng glada ryttare! Här följer en beskrivning av turen:

6 day ride in north Iceland covering old riding trails and through amazing landscape of  the area around lake Mývatn.  Daily rides are around 30 – 45 km. We stay overnight either at Saltvík farm where we can enjoy  hot pools every night after long days in the saddle,or  at some isolated abandoned farms  at the edge of the highlands of Iceland.

Monday  22.7 Saltvík – Þeistareykir. (30 km.)  The first riding day takes us over  the heaths around Saltvík towards our favorite mountainhut at Þeistareykir  where we spend the first night surrounded by hotsprings  and energetic  (but sleeping ) volcanoes! 

Tuesday 23.7  Þeistareykir  – Reykjahlíð  (35 km.) We ride from Þeistareykir down to lake Mývatn  following great riding trail through valleys and lavafields , hopefully we have clear sky to enjoy the magnificent view over the lake and it´s surroundings  when we approach in the afternoon! After the ride we take a bath in Jarðböð which most of you already know from our  former tours.  Our place for the night is an old farmhouse called „Heiði“ , The farm is located in the hills south of Mývatn and offers a great view over the lake and the  volcanic mountaincircle around it! The farm is isolated and abandoned and only rented out to privat groups  so  We have it all for our self.

Wednesday 24.7  Reykjahlíð – Heiði  (35 km) Today we ride around the lake towards the mighty volcano Hverfjall  and through  the lavafields  that surround the  lake .  Some parts of the trail are sometimes described as „ moonlike“  and in fact the astronauts  Armstrong and his fellows   exercised  in this area for their   first human visit to the moon!!                                                                 

We end our trip at the old farm Heiði where we spend another night.

Thursday 25.7 Heiði – Stóra Tunga  35 km.  The ride continues  through the heaths on perfect riding trails towards the valley Bárðardalur located at the edge of the mighty lavafields of Ódáðahraun which is well known from the history and old sagas of outlaws  and elfs that live there! Overnight we stay in another abandoned old farmhouse at Stóratunga. In the evening it is possible to walk (or ride )down to the waterfall  „Aldeyjarfoss „  which is a located nearby the farm.

Friday 26.7 Stóra Tunga – Fosshóll  (45 km) We ride down the valley Bárðardalur  and cross the river „Skjálfandafljót“  on our way . The whole day we follow the river on the riverbanks that are ideal for fast and furious töltriding!!  In the end of the day we come to the waterfall „Goðafoss“  We leave the horses behind there and drive home to Saltvík where we stay the two last nights.

Saturday 27.7 Fosshóll – Aðalból  (35 km) We ride over Fljótsheiði down to Reykjadalur valley through the forest of Vatnshlíð along lake Vestmannsvatn where the one of the first settlers of Iceland was supposed to have lived  in the very first years of Icelandic settlements around 1000 years ago! The ride ends at Aðalból farm where we say goodbye to our horses and drive back home to Saltvík for the last farwell party!

Foten i kläm?

Nej men jag har gått och trampat in en spik i foten istället! Jag var på väg in i ett litet skjul som vi har här och där utanför ligger det en planka som tydligen har spik i. Den har alltid legat med spikarna neråt men någon måste ha vänt den. Tur för mig va? Spiken gick rakt igenom skon och in i foten. Foten verkar ok men det gör ont som sjutton och det är just på fotbladet, precis där jag har stigbygeln. Just nu dränker jag såret i alsolsprit och hoppas på det bästa.

Annars så har det varit bra här idag. Jag har två nya tjejer som jag försöker lära allt jag kan på alldeles för kort tid. Det betyder att berätta precis allt jag gör och hur jag gör det (och varför förstås) plus att berätta allt jag vet om hästarna, hur de är och vilka ryttare de passar. Allt detta pratande gör mig trött minst sagt.

Vet förresten inte om att jag skrutit om att jag kan göra turridningen på tyska också? Många är i alla fall riktigt imponerade av mina språkkunskaper.

Livet på Island

Tänkte berätta lite vad det är jag gör här om dagarna vanligtvis. Jag brukar börja dagen klockan nio, då går jag bort till hästarna och flyttar dem från gräshagen, de får bara äta på natten. Hagen de går i på dagen är mindre och har bara några korta strån att gnaga på. Sedan brukar jag flytta staketet i gräshagen, de släpps inte ut på hela på en gång utan vi ger dem gräs vartefter de äter. Sedan beror de på vad vi har bokat i turridningen. Jag brukar hinna med att rida mellan fem och sex timmar varje dag. Dels med turister men även en del själv faktiskt. Oftas rider jag en av de yngre hästarna själv, eller Skuggi förstås.
Annars så mockar jag undan lite skit från vår uppbindningsplats och fixar lite andra saker som behövs. Idag klippte jag bort dreadlocks ur hästarnas svansar och gjorde dem lite fina. Skuggi hade bara en liten men jag klippte bort den och borstade svansen tills den blänkte som sammet. Han är så svart och fin, verkligen korpsvart.
Sen så har dagen gått och då går jag hem igen, jag går hem och äter lunch också. Försöker laga lite mat och bara ta det lugnt. Sigga har åkt tillbaka till Saltvik nu och jag har Idunn som hjälp i stallet, hon är 14 och det är hennes föräldrar jag jobbar åt. Det är ungefär så roligt som det låter att spendera hela dagarna med en 14-årig tjej så jag är rätt trött om kvällarna.

Grettir

Grettir är dagens anställd! Han har bara varit hos oss i turridningen i några dagar och är redan populär. Igår var en far och dotter (vuxen) här och red två timmar och dottern blev så förtjust i Grettir att de kom tillbaka och red tre timmar idag! Så jag tror att han blir bra här.

Grettir

Annars så red jag Skuggi igår och det gick bättre. Det märks att han kommer ihåg mig och han lyssnar verkligen på små signaler. Åh vad jag tycker om honom!

Skuggi!

Skuggi och jag innan vår tur (ja jag sitter som en hösäck)

Idag hade jag glädjen att återigen få rida en av mina favoriter, nämligen Skuggi. Skuggi räddade jag från slakt för två år sedan och nu verkar det vara upp till mig att bevisa att han förtjänar det. Jag och Sigga red ut tillsammans, hästen hon red har nyligen gjort sig förtjänt av namnet Röda Faran. Ja det är ett svenskt namn nu men det lät inte lika bra på isländska. Hästen ifråga är fin så länge det går undan, annars blir han arg. Så vi red lite fortare eftersom det bara var vi två. Jag passade på att visa Sigga det som ska föreställa 3-timmars turen eftersom att jag tycker att en passage över lavan är minst sagt tveksam. Sigga höll med.
I vilket fall som helst var det roligt att rida Skuggi igen. Tyvärr får jag säga att han är lite odräglig och något ouppfostrad. Helst vill han gå fort och han har skaffat sig ovanan att försöka dra tyglarna ur händerna på ryttaren, något jag hatar. Men där gick han bet. Trots att det ställdes en del krav på honom (som att man faktiskt ska tölta också) så verkade han nöjd och glad. Och jag var glad också. Skuggi är speciell och även om han lärt sig fulheter så finns allt det fina också kvar. Sedan brukar han följa efter mig  i hagen för att se om han får följa med ut och det kan ju få vem som helst att smälta.

Måste rulla efter arbetet

Skuggi och Skjóna

Lite bilder

 Det har varit lite tråkigt och regnigt idag så jag livar upp dagen med lite solbilder från i förrgår!

Tumi och Bjartur

Sigga och Bjartur

Han är gullig den vita prinsen

Jag och Bjartur

Ibland behöver man kramas

Vakna hästen! Dags att gå upp!

Jobba på Saltvik?

Om det är någon som är intresserad så behöver Saltvik mer personal omgående. Arbetet kommer först och främst att innebära att leda turridning och ta hand om turhästarna så god ridvana krävs. Boende och mat får du här. Vi är fler som arbetar här så du blir inte ensam och oftast har vi väldigt roligt ihop, både när vi jobbar och på fritiden.

Mera äventyr

Här avlöser äventyren varandra! Idag har jag och Sigga kört (eller jag körde) ut till Mödrudalur för att hälsa på Jules som är där för att starta upp en liten turridningsverksamhet där. Jag har inte träffat Jules på två år så det var riktigt, riktigt roligt. Mödrudalur ligger verkligen mitt i ingenstans. Det är en camping, vandrarhem och en liten restaurang på vägen till Askja. Jag tyckte att Mývatn var mitt i ingenstans men här finns ju en affär, simhall och pub. Till och med pizzeria. Vi red en sväng när vi var där, när det slutat regna. Det var kul och fint område att rida på. Det var inte riktigt som våra galna nöjesturer tidigare år men vi hade varken hästar eller underlag för det.

Kyrkan i Mödrudalur

Intensiv vecka

Här är det helt galet, som vanligt, och idag är första gången som jag har tillgång till dator och internet sedan sist jag bloggade. I tisdags morse blev det helt hastigt bestämt att jag skulle följa med två dagar på långturen eftersom de var en man kort. Så jag har ridit upp i bergen till Thestareykir och sedan ner igen på andra sidan. Det var bara det att vi var tvugna att rida ner till Mývatn genom öknen eftersom det fortfarande ligger alldeles för mycket snö i dalarna där i vanligtvis rider. En liten omväg men vad har man för val?

Fint väder i Thestareykir

Snö och kallt i pausen

Första dagen var dramatisk, en häst fastnade i leran men Bjarni lyckades dra loss den och allt gick bra. Andra dagen drog alla hästarna genom staketet när vi tog paus så den dagen var också rätt så dramatisk. Annars har jag bara njutit. Jag har fått riktigt, riktigt fina (och flotta) hästar hela tiden. Jag har för första gången fått rida Gódi som tillhör Barla, min chef i Schweiz. Han är ruskigt flott minst sagt. Bäst tyckte jag nog om Alberto, en ung häst med enormt mycket power. Så jävla snabb och blev aldrig trött. Lite svårt att få honom i tölt men då var han hur flott som helst. Fin trav, bra skritt och underbar galopp. Lite svår att kontrollera bara. Svårt att rida långsamt och svårt att rida dit jag ville när det gick fort.

Jag och Alberto

 Efter de två dagarna så har jag varit i Mývatn och startad upp turriddningen här. Det har inte varit så mycket att göra så jag har mest provat de hästarna jag inte känner och försökt rida till de som behöver det. Några guldkorn finns det och några gamla favoriter med. Jag har två unga hästar som behöver lite mer träning att roa mig med också.

Jag älskar Island!

Har jag sagt det eller? Jag har varit lite nervös inför hur det skulle kännas att komma hit igen. Det var trots allt två år sedan jag var här sist och kanske skulle allt vara annorlunda? Men nej, jag kände mig precis som hemma och jag känner fortfarande igen de flesta hästarna. Idag startade en långtur så det har varit full fart. Jag har hjälpt till att fånga hästar och hjälpt alla turister att få ordning på sin utrustning samt varit allmänt trevlig. Sedan har jag och Sigga börjat städa upp i ridhus och stall, det ser för jäkligt ut.
Efter lunch fick jag följa med Bjarni och driva hästar till Skógar, allt lika roligt att rida med ett gäng lösa hästar, även om det höll på att gå fullkomligt snett i början. Några hästar vände åt fel håll i början men Bjarni jagade rätt på dem. Jag red Funi idag, jag tror inte att jag ridit honom sedan första sommaren jag var här och han var riktigt fin. Töltade och töltade och töltade. Lätt i handen och gick dit jag ville utan problem.
Sedan avslutade jag kvällen med ett varmt bad i duggregnet och middag med glada ryttare.

Det känns helt enkelt som att jag aldrig varit härifrån.

Island!

Nu sitter jag i sängen på Island och Lifri får klara sig utan mig ett tag. Tanken är att pappa ska rida lite när jag är borta, kanske mamma med. Jag kom fram hit sent så jag har bara hunnit prata med Binni (som är de enda personalen här) och äta middag (plus efterrätt) med en fransk grupp som bor i huset. Det verkar som om jag kommer vara helt själv här på Saltvik i några dagar och ska man tro väderleksrapporten så kommer det bara vara några ynka plusgrader.