Skuggi!

Skuggi och jag innan vår tur (ja jag sitter som en hösäck)

Idag hade jag glädjen att återigen få rida en av mina favoriter, nämligen Skuggi. Skuggi räddade jag från slakt för två år sedan och nu verkar det vara upp till mig att bevisa att han förtjänar det. Jag och Sigga red ut tillsammans, hästen hon red har nyligen gjort sig förtjänt av namnet Röda Faran. Ja det är ett svenskt namn nu men det lät inte lika bra på isländska. Hästen ifråga är fin så länge det går undan, annars blir han arg. Så vi red lite fortare eftersom det bara var vi två. Jag passade på att visa Sigga det som ska föreställa 3-timmars turen eftersom att jag tycker att en passage över lavan är minst sagt tveksam. Sigga höll med.
I vilket fall som helst var det roligt att rida Skuggi igen. Tyvärr får jag säga att han är lite odräglig och något ouppfostrad. Helst vill han gå fort och han har skaffat sig ovanan att försöka dra tyglarna ur händerna på ryttaren, något jag hatar. Men där gick han bet. Trots att det ställdes en del krav på honom (som att man faktiskt ska tölta också) så verkade han nöjd och glad. Och jag var glad också. Skuggi är speciell och även om han lärt sig fulheter så finns allt det fina också kvar. Sedan brukar han följa efter mig  i hagen för att se om han får följa med ut och det kan ju få vem som helst att smälta.

Måste rulla efter arbetet

Skuggi och Skjóna