Trafikvett

Emellanåt är man ju tvungen att vistas ute i trafiken med sin häst, något som jag tror de flesta har upplevt inte alltid är så roligt. Jag undviker personligen att ge mig ut på asfaltsvägarna, för folk kör som idioter, utan håller mig på grusvägarna runt stallet där trafiken är begränsad.
Tyvärr verkar det där med trafikvett vara väldigt ojämnt fördelat i befolkningen, många kör fort på smala grusvägar med skymd sikt för att klara av ett möte med en annan bil och dessa är inte roliga att möta med häst heller.
Sedan finns det andra som kör fort trots att de ser en häst på vägen. Då min häst (Lifri) är väldigt känslig för hur fort bilarna kör så signalerar jag ofta, genom att sträcka ut armen och höja och sänka den, till förarna att de ska sakta ner. Ungefär hälften saktar då ner. Om de andra inte förstår eller helt enkelt skiter i mig eller rent av tycker att jag inte har där att göra vet jag inte. Ett fåtal verkar göra det med flit.

I måndags när vi red hem så kom det en cyklist bakifrån, jag och Lifri såg den så jag sa till Mike att rida in framför mig (vi red i bredd) så att han kan passera. Cyklisten var förstås otålig (och hade väldigt dålig koll kan man tycka) och satsade istället på att försöka köra upp mellan oss två, alltså med mindre än en meter till hästarna. Skuggi blev förstås väldigt skrämd och skuttade iväg. Tur var det väl att han reagerade så och inte sparkade istället för då hade cyklisten legat risigt till. Jag ropade till honom att han skrämde hästen och att hur han borde gjort istället men vet inte om han fattade.

Det värsta jag varit med om var på samma väg fast på väg tillbaka till stallet förra sommaren då två motorcyklar körde upp bakom oss. Detta är alltså en liten grusväg där mestadels boende kör. Denna gång ropade jag till Mike att han skulle sitta av men själv hann jag inte av hästen innan de hunnit väldigt nära. Jag hade hunnit få ur fötterna ur stigbyglarna när Lifri kastar sig runt för att se vad som kommer. Jag kan inte kliva av eftersom han skuttar fram och tillbaka över vägen. Motorcyklarna saktar visserligen av men fortsätter rakt mot oss trots att min häst hoppar hit och dit och jag skriker åt dem att stanna. Till slut ryter jag till på riktigt och de stannar så att jag kan kliva av hästen och de kan passera. En av dem övningskörde. Jag kan tycka att kör man i den sortens landsbygd, på en liten grusväg där det ligger tre stall, så måste man veta hur man beter sig när man möter häst (eller andra djur med för den delen).
Sakta ner, var uppmärksam på ryttarens signaler, armviftande betyder sakta ner. Ge hästen plats. Gasa inte upp direkt bakom hästen. För mig fungerar det dåligt när bilförarna är extra omtänksamma och stannar. Min häst blir misstänksam och vill inte gå förbi, det finns säkert andra som uppskattar det och det är bättre än att bränna förbi. Stäng inte av bilen, risken finns att hästen blir rädd när du startar den igen.

Det finns faktiskt folk som vet hur man beter sig också. På en del av vägarna runt stallet kör det just nu mycket lastbilar, tror att de kör grus för att bygga vägar för timmerbilarna (ja jag bor på landet). När jag möter dessa med Lifri kliver jag alltid av, det spelar ingen roll hur lugnt de kör, han blir rädd ändå. Så jag kliver av och går av vägen, en bit upp i skogen. De som kör väntar då tills jag står säkert i skogen med god uppsikt över vägen. Sedan kör de förbi. Hur bra som helst. Så de är jag inte rädd för att möta längre.

Dagens ridning

Filmade mig själv lite idag, får säga att saker och ting börjar lossna. Lifri har varit jättefin att rida, både igår och idag. Fullständigt avslappnad vilket gör att han kan jobba på ett helt annat sätt. Ryggen kommer upp och han börjar runda. sig. Han har travat flera meter, på ridbanan. Det gör han annars bara i skogen. Och vi har tränat galoppfattningar. Fantastisk liten häst.

Skuggi har också varit fantastiskt duktig (men han fastnade inte på film). Igår tömkörde jag honom för första gången och idag repeterade vi det vi gjorde igår. Han var lite förvirrad först men efter bara några minuter så förstod han. Vi vände snett igenom, gjorde volter, travade på rakt spår samt gjorde halt. Jag är riktigt imponerad av honom och hur snabbt han lär sig. Han verkade tycka det är roligt också vilket gör mig glad. Jag vill gärna kunna jobba från marken en gång i veckan ungefär och han hatar verkligen longering vilket gör att det inte riktigt fungerar. Men tömkörning ärt ju så mycket bättre egentligen.

Photohoot Lifri

Även dessa bilder är tagna av min vän Rosan de Groot.

Hästar i trädgården

Igår red vi hem och lät hästarna klippa gräset i trädgården. Det bara växer och växer och hästarna åt som om de aldrig sett mat förut. Tror att de var mycket nöjda.

Idag lasttränade  jag Lifri igen och det verkar som om förra träningen var lyckad trots allt för idag jag han på självmant och var inte alls lika rädd. Han var misstänksam men nöjd med att han kunde gå ut om han ville. Så han gick in, tog lite havre, backade försiktigt ut igen och sedan tillbaka in några gånger om. Jag la inget tryck på honom alls utan han fick välja själv, med muta, så nöjd med honom!

Skuggi red jag med boots, försöker få honom att bli stabil i tölten och jag tycker att det funkade fint. Han har blivit väldigt pigg nu på sistone, verkar ha hur mycket energi som helst.

Photoshoot Skuggi

 

Alla foton är tagna av min vän Rosan de Groot.

Finbesök

Torsdag till lördag har jag haft min vän Rosan på besök. Hon är från Holland och vi har jobbat tillsammans på Saltvik. Nu pluggar hon i Uppsala men trots det så ses vi inte mer än en gång i halvåret.
Sist hon var på besök skrittades Skuggi bara så nu fick hon en chans att prova honom på riktigt. Torsdag och lördag red vi ut men på fredag red vi till ovalbanan, tränade och hade photoshoot. Jag tror att hon fick en hyfsat bra bild av hur han är och hon tror att han har lite mer kapacitet än vad jag tror. Hon tror att han kan ha bra pass (vilket jag känner mig tveksam till) och att han kommer att ha ett större temporegister i tölt än vad jag tror. Vi får väl se.
Det är alltid roligt att prata häst men det är lite extra roligt med någon man känner väl, som man litar på och som har mycket erfarenhet. Rosan har kanske inte mer erfarenhet än mig men hon har annan erfarehet än mig och det är alltid bra att få ett annat perspektiv. Hon har gett mig lite inspiration och nya idéer, kanske lite mer tilltro till min häst. Jag har även fått en del feedback på hur jag rider och hanterar Lifri, tydligen sitter jag annorlunda på mina båda hästar.
Helt enkelt har det varit några väldigt trevliga dagar.

Jag kommer lägga upp lite bilder som Rosan tagit när jag gått igenom dem.

Lastträning

Fick låna släp av en snäll stallkamrat så att jag kan träna på att lasta Lifri vilket verkligen behövdes. Lifri är fortfarande rädd vid lastning och vill ogärna gå in i släpet. Efter en hel del övertalning så gick han faktiskt självmant in men han var ut igen minst lika snabbt. Så vi höll på ett bra tag eftersom jag ville att han skulle stå lugnt därinne. Det hade varit rimligare att vara nöjd med att han gick in överhuvudtaget inser jag så här i efterhand. Så vi måste definitivt träna mer. Jättetråkigt när en enda resa förstör så mycket.

As Seen Through Horses' Ears

Just nu översvämmas min facebook av landskapsbilder med hästöron i kanten. Tror att jag har gillat för många foton från en viss grupp och helt plötsligt så har de tagit över. Men jag tycker att det är spännande, och vackert, att se var folk rider, hur det ser ut på andra ställen i världen. Vilka vyer man njuter av under ridturen i Australien, Nevada osv. Själv tar jag väldigt sällan sådana bilder. När jag rider är jag upptagen med annat men jag tror nog att om jag fotade så skulle det nog finnas en hel del bilder som någon annan skulle njuta av att se.
Även om det nu har gått till överdrift i mitt facebook-flöde så tycker jag ändå att det känns bra att kunna se något trevligt varje gång jag loggar in.

Mer gubblektion

Idag var det dags för gubbarna att rida lektion igen, vi var en man kort dvs bara två stycken. Vi fortsatte att repetera, det blev mycket halter och igångsättningar, lite slalom och voltridning. Rida på volt har de inte gjort så mycket och det var lite svårt men gick bra. Travade gjorde de också, båda två galopperade också fast inte med flit...
Idag är jag väldigt, väldigt nöjd med lektionen, jag tycker att de båda var jätteduktiga. De börjar få ordning på sig själva och kan ta mer avancerade instruktioner nu. Dessutom är jag väldigt nöjd med Skuggi som vi lånat ut till en av de andra. Han skötte sig jättefint och gick väldigt trevligt i form. Jag har hårdridit honom lite i veckan eftersom jag insåg att jag inte hinner rida honom så mycket själv med medryttare, Mike och gubblektioner. Det verkar ha gett resultat och han går på fint även utan mig. Skönt.

Nu måste jag fundera ut lite nya övningar till herrarna...

Tandläkaren

Idag fick båda hästarna träffa tandläkaren och jag kan säga att Skuggi är på många sätt en drömhäst. Tandläkaren tittade i munnen, konstaterade att han inte hade några sår eller skav och att tänderna såg fina ut. Så var det klart. Han är så himla sund och robust på något vis, bra tänder, bra hovar och om han bara låter bli att slåss framöver så ska han nog bli riktigt stark.
Lifri hade lite småvassa kanter, inga sår. Han biter däremot tag i bettet vilket sliter på tänderna. Så han måste ha rakt bett emellanåt för det kan han inte dra upp och bita tag i. Jag skaffade ju ett rakt bett efter senaste tandkollen men jag förstod aldrig varför det skulle vara bra och Lifri hatar det. Men idag fick jag det förklarat så att jag förstod, hon sa även att det inte beror på hur jag rider utan att en del hästar helt enkelt lär sig att göra så. Att byta bett gör det omöjligt och kan på sikt bryta vanan. Veterinären som var där idag tyckte inte att det var så konstigt att han inte gillade det, han kan ju inte göra som han brukar med det.
Så jag tänkte att vi börjar med att ha det var tredje dag så får vi utöka det så småningom.
Jag ska också skaffa något bra bettlöst alternativ att variera med.

Inspirerad

Idag har jag haft två riktigt bra ridpass. Jag håller på och läser Müselers bok som på svenska heter Ridlära, jag har den på engelska och då heter den Riding Logic, och har blivit riktigt inspirerad. Det står inget nytt banbrytande, det är en gammal, klassisk bok och väldigt bra. Jag kan rekommendera den.
Jag håller på och läser om hur man korrigerar hästar och lär dem länga halsen för att sedemera kunna samla dem. Inget nytt för mig utan saker jag egentligen kan men faktiskt glömt bort lite av detaljerna kring. Konstigt egentligen att det är så lätt att glömma bort hur man rider.
Så idag har jag jobbat på att få mina hästar att länga halsen i skritt och i trav eller tölt. Jag har hela tiden drivit dem fram till handen, även Lifri, suttit ordentligt och gett dem utrymme att länga halsen. Fantastiskt vad mycket det ger när man rider ordentligt.
Skuggi har jobbat på bra, han kan emellanåt kasta med huvudet, som protest mot vad det än är han tycker är jobbigt, men under dagens ridpass gjorde han inte det en enda gång utan tog fint stöd på bettet. Vi arbetade både i trav och tölt. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur takten i tölten blir utan fokusera på att han skulle länga halsen och gå fram ordentligt. Dvs drivning, halvhalt vid behov och böja. När jag får till det så blir takten också ren.
Lifri har jobbat på minst lika bra och jag känner att om jag fortsätter så här så kommer saker och ting verkligen att släppa. När jag rider honom så blir det lätt att jag fastnar i ett bromsande istället för att driva på honom men han blir ju så mycket lugnare när jag driver och släpper fram honom. Vi jobbade på samma sätt, på volt med att länga halsen. Idag gick det upp för mig att jag oftast kräver lite mycket på en gång från honom. Jag vill alltid att han ska korta upp sig, samla sig, men han är inte där ännu. Han måste få länga halsen så att jag får en fin kontakt med munnen. Han måste slappna av och acceptera arbetet. Idag, när jag släppte efter på yttertygeln och gav honom möjlighet att länga ut halsen, så gjorde han det jättefint förstås. Ibland rusade han lite men jag drev stadigt på och då lugnade han sig igen. Så vi ska fortsätta jobba så här nu, grundligt och ordentligt. Det tror jag att vi kommer få resultat av.

Mer tävlingsbilder

Poserar lite under framridningen

Snygg häst

Vänster varv

Hårsvall

Gubblektion

Igår var det äntligen dags för gubblektion igen! Tanken var ju att återuppta det tidigare i år men det var svårt att få till och sedan föll det lite i glömska. Det blev lite hästbyte för att få det att gå ihop, alla hästar är inte lika viktbärande och det är viktigt att ta hänsyn till. Så Mike fick låna ut Skuggi och rida Fagri istället vilket gick bra för alla inblandade.
Eftersom det var första gången på riktigt länge så blev det bara repetition, svänga, stanna och trava. Lite fika efteråt förstås. Vi konstaterade att det kan behövas lite teori om utrustning, hur man sadlar och tränsar osv. Sedan planerade vi in en ritt hem till oss med lite grillning, tror att det blir jätteroligt.

Stallkamrater

Efter förra tävlingen skrev jag om min fantastiska sambo och nu är det dags att hylla mina stallkamrater.
Efter den katastrofala lastningen på väg hem blev jag väldigt nedstämd, lite knäckt faktiskt. Tack och lov så har jag väldigt fina och stöttande stallkamrater som hjälper mig att inte fokusera på det som går dåligt utan istället se våra framgångar. De hjälpte mig att se det som gick bra under dagen och att jag ibland ställer orimliga krav på mig själv.
Ibland så tror jag att det är svårt att förstå hur mycket jag bryr mig om Lifri, hur mycket han betyder för mig och hur jag kämpar för att allt ska fungera med honom. Att stänga in honom i den transporten och sätta sig i bilen och köra när jag visste hur rädd han var det var fruktansvärt. Det gjorde ont i mig, jag vill inte utsätta honom för något som gör att han mår dåligt.
Mina stallkamrater tog sig tid att lyssna på mig efter tävlingen, tröstade och peppade.

Idag har jag varit och tittat på när de tävlade. Nu var det min tur att stötta och peppa, även om ingen var så där hjärtskärande ledsen som jag var. Det var roligt och jag tycker att de var duktiga.
Det är roligt att vara några stycken som åker och tävlar, man kan stötta varandra, ventilera och fundera.

Så där...

Måste väl skriva lite om tävlingen också. Som ni redan sett så gick det bra, Lifri är en liten pärla. Framridningen gick väldigt bra, han var mjuk och lyssnade och jag kunde få ihop honom lite också. Vi red mest i paddocken även om Sundbyholm har en oval att rida fram på. Vi behöver rida mycket volter när vi värmer upp. Vi red lite grann på ovalen innan det var dags trots att det var fullt med ekipage där. Lifri var lugn trots att de kom ganska nära emellanåt och han vanligtvis trillar ner i diket när vi rider hemma om någon kommer för nära.
Vi var båda lugna i collecting-ring och när vi red in på banan. Efter nästan ett halvt varv på vårt program fick Lifri syn på start-boxarna på passbanan och de var jätteläskiga. Jag koncentrerade mig på att rida på rakt fram och det var vad vi gjorde. Vi fick till ett bra fokus båda två, Lifri lyssnade och jag fokuserade på att rida och titta dit vi skulle. Det gick bra och vi gjorde ett väldigt jämnt program och klart bättre än sist. Jag är väldigt, väldigt nöjd och känner att nu kan vi tävla, det känns skönt.
Enda smolket i bägaren är lastningen på väg hem som inte gick så bra och det tar jag på mig. Lifri var rädd redan innan lastningen, förmodligen pga att det susade runt travhästar runt anläggningen, och jag borde väntat tills han lugnat sig. Men jag var lite stressad och försökte ändå vilket resulterade i att han blev hysterisk och kastade sig ut. Att det var stökiga hästar runt omkring hjälpte inte och det tog ett tag innan han var lastad. Väl i transporten var han jätterädd och det kändes helt fruktansvärt att lämna honom själv där inne för att köra hem.
När jag lastade ur honom hemma så skakade han fortfarande men lugnade sig snabbt när han insåg att han var hemma.

Kanske lägger jag upp fler bilder från tävlingen så småningom.

Håll till godo...

Som ni ser gick det bra idag, 4.63 slutade vi på denna gång så det är ett snäpp uppåt och hästen var lugn och fin så det känns som om vi börjar få kläm på det där med att tävla.