Stallkamrater

Efter förra tävlingen skrev jag om min fantastiska sambo och nu är det dags att hylla mina stallkamrater.
Efter den katastrofala lastningen på väg hem blev jag väldigt nedstämd, lite knäckt faktiskt. Tack och lov så har jag väldigt fina och stöttande stallkamrater som hjälper mig att inte fokusera på det som går dåligt utan istället se våra framgångar. De hjälpte mig att se det som gick bra under dagen och att jag ibland ställer orimliga krav på mig själv.
Ibland så tror jag att det är svårt att förstå hur mycket jag bryr mig om Lifri, hur mycket han betyder för mig och hur jag kämpar för att allt ska fungera med honom. Att stänga in honom i den transporten och sätta sig i bilen och köra när jag visste hur rädd han var det var fruktansvärt. Det gjorde ont i mig, jag vill inte utsätta honom för något som gör att han mår dåligt.
Mina stallkamrater tog sig tid att lyssna på mig efter tävlingen, tröstade och peppade.

Idag har jag varit och tittat på när de tävlade. Nu var det min tur att stötta och peppa, även om ingen var så där hjärtskärande ledsen som jag var. Det var roligt och jag tycker att de var duktiga.
Det är roligt att vara några stycken som åker och tävlar, man kan stötta varandra, ventilera och fundera.