Trafikvett

Emellanåt är man ju tvungen att vistas ute i trafiken med sin häst, något som jag tror de flesta har upplevt inte alltid är så roligt. Jag undviker personligen att ge mig ut på asfaltsvägarna, för folk kör som idioter, utan håller mig på grusvägarna runt stallet där trafiken är begränsad.
Tyvärr verkar det där med trafikvett vara väldigt ojämnt fördelat i befolkningen, många kör fort på smala grusvägar med skymd sikt för att klara av ett möte med en annan bil och dessa är inte roliga att möta med häst heller.
Sedan finns det andra som kör fort trots att de ser en häst på vägen. Då min häst (Lifri) är väldigt känslig för hur fort bilarna kör så signalerar jag ofta, genom att sträcka ut armen och höja och sänka den, till förarna att de ska sakta ner. Ungefär hälften saktar då ner. Om de andra inte förstår eller helt enkelt skiter i mig eller rent av tycker att jag inte har där att göra vet jag inte. Ett fåtal verkar göra det med flit.

I måndags när vi red hem så kom det en cyklist bakifrån, jag och Lifri såg den så jag sa till Mike att rida in framför mig (vi red i bredd) så att han kan passera. Cyklisten var förstås otålig (och hade väldigt dålig koll kan man tycka) och satsade istället på att försöka köra upp mellan oss två, alltså med mindre än en meter till hästarna. Skuggi blev förstås väldigt skrämd och skuttade iväg. Tur var det väl att han reagerade så och inte sparkade istället för då hade cyklisten legat risigt till. Jag ropade till honom att han skrämde hästen och att hur han borde gjort istället men vet inte om han fattade.

Det värsta jag varit med om var på samma väg fast på väg tillbaka till stallet förra sommaren då två motorcyklar körde upp bakom oss. Detta är alltså en liten grusväg där mestadels boende kör. Denna gång ropade jag till Mike att han skulle sitta av men själv hann jag inte av hästen innan de hunnit väldigt nära. Jag hade hunnit få ur fötterna ur stigbyglarna när Lifri kastar sig runt för att se vad som kommer. Jag kan inte kliva av eftersom han skuttar fram och tillbaka över vägen. Motorcyklarna saktar visserligen av men fortsätter rakt mot oss trots att min häst hoppar hit och dit och jag skriker åt dem att stanna. Till slut ryter jag till på riktigt och de stannar så att jag kan kliva av hästen och de kan passera. En av dem övningskörde. Jag kan tycka att kör man i den sortens landsbygd, på en liten grusväg där det ligger tre stall, så måste man veta hur man beter sig när man möter häst (eller andra djur med för den delen).
Sakta ner, var uppmärksam på ryttarens signaler, armviftande betyder sakta ner. Ge hästen plats. Gasa inte upp direkt bakom hästen. För mig fungerar det dåligt när bilförarna är extra omtänksamma och stannar. Min häst blir misstänksam och vill inte gå förbi, det finns säkert andra som uppskattar det och det är bättre än att bränna förbi. Stäng inte av bilen, risken finns att hästen blir rädd när du startar den igen.

Det finns faktiskt folk som vet hur man beter sig också. På en del av vägarna runt stallet kör det just nu mycket lastbilar, tror att de kör grus för att bygga vägar för timmerbilarna (ja jag bor på landet). När jag möter dessa med Lifri kliver jag alltid av, det spelar ingen roll hur lugnt de kör, han blir rädd ändå. Så jag kliver av och går av vägen, en bit upp i skogen. De som kör väntar då tills jag står säkert i skogen med god uppsikt över vägen. Sedan kör de förbi. Hur bra som helst. Så de är jag inte rädd för att möta längre.