Nu är jag här

Ja nu är jag här. Resan gick bra men jag känner mig trött och sliten.
De verkar snälla här men idag jobbar Gunnar Óli inne i Húsavik så jag är lämnad här med folk som bara pratar isländska. Får se hur det går.

Snart drar jag!

Nu är jag jättenervös inför flyg och allt! Ska bli så spännande och se hur det är därborta. Jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig.

Några sista hälsningar innan jag drar:
Åsa: Glöm inte bort allt som du och Birkir gör bra, det är mycket faktiskt! (för mycket för att rabbla upp här) Och så vill jag se slutor på diagonalen när jag kommer hem! (nej då ingen press)
Louise: Våga lita på ditt eget omdöme, du kan mer än du tror! Gör inget som du inte känner dig bekväm med. När jag kommer hem ska Elfael vara redo för inridning på riktigt!

Jag kommer sakna alla er andra också! Men tre månader går fort!

Får se hur ofta jag kommer kunna blogga, jag vet ju inte hur uppkopplingen är därborta eller hur mycket tid och ork jag kommer att lägga ner på bloggen. Men jag ska försöka skriva så ofta som möjligt och lägga in mycket bilder.

Snart börjar det stora äventyret!

Nu är det inte långt kvar! Jag håller på att packa för fullt. Har fått välja bort en del grejer som tar mycket plats. Men jag är inte riktigt säker på vad jag verkligen behöver ha med mig. Vinterjackan är ju ett måste. Det känns ju som om det är kläderna som tar mycket plats som jag verkligen behöver. Sen så skulle jag vilja ha med mig en del böcker också men det känns ju lite tight. Perry Woods Real Riding kommer nog följa med i alla fall, ifall jag behöver lite tips.

Flyget går från Arlanda 14. 10 imorgon så jag måste nog vara där vid 12. Jag landar på Keflavik 15.20, lokal tid. Island ligger två timmar efter oss, tidsmässigt sett. När jag fått ut mitt bagage så ska jag ta bussen in till Reykjavik. Där blir jag mött av Thormar som var guide när jag var på tur med Ishestar. Vi ska gå och käka någonstans och sen kör han mig till Reykjaviks flygplats lagom till mitt andra flyg som går 19.15.
Klockan 20.00 landar jag på Akureyris flygplats. Där blir jag mött av Gunnar Óli och sen åker vi till gården!

En vecka kvar!

En vecka kvar och jag har precis pratat med min arbetsgivare på Island. Kollat så att de vet när de ska hämta mig på flygplatsen och så. Torsdagen kommer bli en lugn dag för mig, jag behöver inte jobba då utan kan ta igen mig och så börjar allvaret på fredag. Ganska bra eftersom jag reser i princip hela onsdagen. Sen ska jag bli visad vad jag ska göra i tre månader. Och så ska vi åka till den norska grannen och fika. Det är henne jag mejlat med när jag behövt fråga något då ingen på gården kan läsa något språk som jag kan skriva.
Jag är lite nervös men det känns bättre nu när jag pratat med dem.

Ja så har jag ridit Birkir idag som vanligt. Idag red jag i grimma för omväxlings skull. Åsa har gjort det lite nu så jag blev sugen på att prova och det gick ju alldeles utmärkt! Töltade fint gjorde han, öppna och skänkelvikning funkade också i grimma. Han reagerade lite trögare än vanligt men jag har ridit många hästar som reagerat sämre med bett i munnen.
När jag var färdig med Birkir så tog Skardi och jag en promenad i skogen också. Han var pigg och glad så vi sprang en del också. Men han skrittar så fort att man blir anfådd av att hänga med.

Perry Wood

I senaste numret av Islandshästen var det en artikel om Perry Woods clinic på Strömsholm som jag gärna hade velat gå på. Åsa och jag var ju tittade när han var på Broknäs gård i höstas. Det var helt fantastiskt, vi satt hela dagen i ett ridhus och frös och hade jätteroligt. Jag har aldrig lärt mig så mycket av att titta på när andra rider. Jag tror att både jag och Åsa har förbättrat vår ridning avsevärt sen den lördagen.

Lördagen var tredje dagen på en fyradagars-kurs och dagen inleddes med att alla riddeltagare fick berätta hur de tyckte det gick, vad de ville öva på idag och något som de lärt sig under gårdagen av att titta på när de andra red.
Efter det gick vi alla ner i ridhuset för att göra lite övningar utan häst. Vi började med att gå längs fyrkantsspåret med händerna framför oss som om vi höll i ett par tyglar. Sen la vi volter och tänkte efter på vilket ben vi börjar volten på och om vi är raka eller lutar inåt eller utåt i volten. Jag lutar mig gärna inåt, något jag naturligtvis gör även när jag rider, och det stör hästens balans.
Vi fick också "fatta galopp" och till min stora förvåning fattade jag vänster istället för höger och fick börja om från början! Inte undra på att det alltid är lättare att få vänster galopp när jag rider! Ja sen dess har jag jobbat bort detta och är i alla fall lite mer liksidig.

Efter att ha sprungit runt ett tag i ridhuset så var det dags för första ekipaget. Perry Wood koncentrerar sig mest på hur ryttaren rider, hur hästen går är ju till stor del beroende på hur du rider. Det var mycket fokus på sitsen. Att sitta avslappnat och i god balans är en konst!
Första hästen jobbade mest i skritt eftersom det var en het häst som inte behövde den spänning som lite fart innebär. En lite långsammare häst är ju bättre att jobba i ett lite högre tempo.
Alla ekipagen jobbade mycket på volt och med öppna och sluta, både på volt och rakt spår. Det är övningar som det är mycket viktigt hur man gör, inte att man gör dem. Det är viktigt att inte pressa in hästen utan bjuda in den för att få en korrekt samling. Det är bara när du får hästen med dig som det kan bli riktigt bra!

Vad lärde jag mig då? Jag lärde mig att lyssna på hästen på ett nytt sätt. Hästarna är våra bästa lärare. Jag lärde mig att känna efter hur jag sitter när jag tycker hästen tappar takten. Oftast har jag börjat luta inåt då. Jag lärde mig att när hästen spänner sig så beror det ofta på att jag ibland spänner rumpan när det blir lite krångligt.
Jag lärde mig att det är viktigt att tänka positivt och att både vi och hästarna presterar mycket sämre om vi börjar tänka negativt. Man måste uppskatta när hästen är duktig!
Jag lärde mig att inte ta ansvar för hästens samling utan låta hästen bära sig själv.

Desinficering

Idag har jag desinficerat mina stövlar och kamerafodralet. Det låter kanske konstigt men kameran är ofta med till stallet och fodralet var jätteskitigt. Så nu ska det bara torka och sen är det redo för Island.
Jag har också tvättat ridkläder och fixat en del. Vet inte om jag sagt att jag har fixat så jag är försäkrad också? Utökade reseskyddet i min hemförsäkring.
Nu börjar det närma sig!

Idag har jag ridit storhäst!

Idag var jag ute och red med Louise för första gången på länge. Vi fick låna två hästar i stallet där hon står. Jättekul att kunna rida ut tillsammans för en gångs skull. Jag fick låna en jättestor angloarab som heter Lovejoy, har alltid tyckt han ser så snäll ut och det är han också.
Jag var lite orolig för hur jag skulle ta mig upp men jag tog hjälp av en pall så det gick jättebra. När jag väl var uppe så kändes han inte så jättestor helt plötsligt, det kändes faktiskt riktigt bra! Vi tog en skrittrunda i skogen och red sen lite i paddocken, jag ville ju känna på traven också. Steget var ju lite större, att rida lätt gick ju inte alls. Men det var roligt! Jag red på sidepull och det funkade ok men nästa gång (ja jag känner att det blir nog fler gånger) så ska jag prova med
bett och se om inte det känns bättre.
Slänger in lite bilder på Lovejoy, nej han är inte skitig han är flugskimmel.



När vi ridit färdigt så tömkörde vi Elfael (eller Louise tömkörde och jag hjälpte till). Han var inte alls lika samarbetsvillig som sist utan tyckte mest att Louise var lite jobbig när hon tog i tömmarna. Men det gick ok ändå, han tar det lugnt och hetsar inte upp sig.

Sitsträning

Igår longerade jag och Åsa varandra sittandes på Birkir. På så sätt har vi möjlighet att koncentrera oss enbart på sitsen. En bra sits är grunden till att rida bra och det finns alltid något att förbättra. Tyvärr måste Åsas sadel lagas så vi fick öva i ridgjord och då blir det lätt lite stolsits.
Den som står i mitten får säga till den som rider vad som behöver bli bättre, oftast är det samma saker hela tiden, man har sina svagheter.
Vi övade även på att känna när de olika benen är i luften. Den som red fick säga nu när ett givet ben var i luften. Höger bak: nu nu nu nu... Den som longerade höll koll på om det var rätt. Det gick faktiskt väldigt bra. Och vi hade väldigt roligt.
Att veta var hästen har sina ben är ett måste om du ska ha full kontroll över hästen. En sidförande skänkelhjälp t ex är endast effektiv om den utförs när bakbenet är i luften. I en skänkelvikning är det optimalt att ge skänkelhjälpen när innerbak (dvs det benet som ska korsa det andra) är luften. Om du inte vet var hästen har sina ben är det dessutom svårt att känna vilken galopp hästen tar.

När det var färdig longerat så red Åsa lite medan jag tittade på. Det såg fint ut och det var första gången jag stod bredvid och såg hur Birkirs snygg-trav ser ut. Den ser väldigt mjuk och smidig ut, som en katt som rör sig.

Ett litet tips: frambenen känner du med knäna och när du känner att hästens högra sida går inåt så är höger bak i luften.

Bara två veckor kvar!

Om två veckor åker jag! Tiden går fort. Har fixat försäkring och allt sådant, utökade bara reseskyddet på min hemförsäkring.

Idag red jag Skardi först, bara några varv i skritt på volten. Han är ju under igångsättning och lite gammal. Hade Skardi fått välja hade tempot varit mycket högre men han verkade nöjd ändå. Han är en rolig häst.

Sen gjorde jag i ordning Birkir och tog en tur ut med mamma och Skardi som sällskap. Hade tänkt prova att rida i grimma men det får bli nästa gång i stället, vill vara på inhägnat område för säkerhets skull.
Birkir är lite ovillig att gå ifrån Skardi så han var segare än vanligt. När han fick lite fart töltade han bitvis finfint och i ett lite högre tempo än vad han brukar. Ja inte direkt någon ökad tölt men han brukar trivas bäst i ett väldigt långsamt tempo och nu har han visat att han har lite mer bredd i tempot än tidigare. Jag tycker inte han har några problem med tölten nu, han tycker bara att det är lite jobbigt och vill hellre trava.

Tömkörning och fölis

Idag var jag med Louise till stallet i det vackra vädret. Först tittade vi på det lilla fölet som hunnit födas sen sist jag var där och han var ju jättesöt! Han var lite lik en liten älg men så är det ju en travare också. Jag tyckte det var jätteroligt att han passade när han sprang. Men så är ju jag en gångarts-tönt.


Sen så tömkörde vi Elfael. Louise har bestämt sig för att rida in på sidepull så vi tömkörde på det, hade grimman över. Tanken bakom att inte rida in på bett är att spara Elfaels mun och behålla så mycket känslighet som möjligt.
Först tömkörde jag och Louise ledde Elfael och sen bytte vi. Vi ledde honom eftersom han inte är van vid att bli tömkörd och inte heller van vid sidepull. Ett säkert sätt att pröva sig fram.
Eftersom det gick utmärkt så tog vi bort grimskaftet och Louise fick styra helt själv. Till en början så försökte Elfael bara vända sig mot Louise och ville inte alls gå framför henne, han förstod nog inte riktigt poängen. Men efter en stund skrittade han på fint. Jag tycker att han var jätteduktig, han verkar lära sig väldigt snabbt. Så vi var nöjda med det.

Det är inte vår överallt...

Nu är det vår på riktigt! Det är riktigt varmt och skönt, så här lagom till påskledigheten.

Jag kollade upp vädret på Island, där jag ska vara, och det var inte alls lika trevligt. Kallt och snö!
Tror att jag packar ner vinterjackan. Det är visserligen ett tag tills jag åker men jag är ganska frusen av mig.

Birkir-dag

Idag körde jag för första gången bil till stallet! Det var jätteskönt att kunna åka hem när man själv ville, utan att behöva anpassa sig till någon annan.

Som vanligt på onsdagar så red jag Birkir. Dimbrá är ju på träning nu och det var faktiskt lite tomt utan henne trots att det var Birkir-dag. Hon brukar ju alltid komma och hälsa.

Birkir har tappat mycket päls nu och han börjar se ut som en häst. Idag red vi på volten och arbetade på volt mest, både i skritt och trav. Han är stelare i höger varv så vi jobbade lite extra i det varvet. Han travar på fint och samlat men vill inte riktigt böja sig i bogen. I vänster varv går det väldigt fint. Vi gjorde lite öppna och sluta också, den här gången gick slutan bättre än sist.
Sen så töltade vi lite på vägen också och det gick bra. Takten är inte klockren men han bjuder framåt mycket bättre nu så det kommer nog.

Shoppingdag!

Idag har jag varit på Hööks och köpt lite grejer jag tror att jag behöver på Island. Till min stora besvikelse hade de inte Swegmarks ridtrosor i min storlek så det blir till att shoppa på nätet.
Men jag hittade ett par väldigt sköna handskar som jag tror ska hålla bra. Jag rider ju alltid med handskar, känner mig helt naken utan.
Så blev det lite strumpor och en softshelljacka också. Funderar på om jag ska köpa nya ridbyxor också men det får bli en annan dag i så fall.

Vårknäpp häst?

Igår var sista dagen med Dimbrá innan hon åker på träning och innan hon kommer tillbaka så åker jag till Island.
Hon verkade pigg och glad och när vi gick från hagen så hoppade vi över ett litet dike och det tyckte han var vansinnigt roligt, hon skuttade runt och bockade. Så vi gjorde om det några gånger med samma resultat varje gång. Om volten hade varit fräsch så hade jag släppt lös henne där och busat runt med henne. Men nu var det ju lervälling så jag red på grusvägen som går till stallet. Till en början gick det bra, hon var pigg och fin, både töltade och travade.
Sen helt plötsligt, när jag skulle vända längst ner på vägen, kastar hon sig runt och drar i väg i världens fart mot stallet. Vägrar lyssna det minsta på mig. När vi drar förbi Åsa och Birkir saktar hon ner lite och jag lyckas få ner henne till skritt. Hinner dock inte många meter innan hon kastar sig iväg igen. Men den har gången var jag snabb, lyckades få stopp så att hon mest taktade runt och slängde mig av. Det låter kanske lite knasigt att kasta sig av en häst i farten så där men jag var fast övertygad att hon skulle vara lättare att kontrollera från marken. Och jag hade rätt, då var hon snäll som ett lamm. Och det är inte första gången jag slänger mig av en häst på det där viset.
Sen så ledde jag henne fram och tillbaka på vägen i en bra stund innan jag satt upp igen. Då blockerade Åsa och Birkir vägen upp till stallet åt oss för säkerhetsskull. Sen skrittade vi gemensamt en stund innan det fick vara nog.

Det var flera faktorer som gjorde att jag valde att hoppa av henne. För det första var jag ytterst osäker på att jag hade kunnat hålla henne i skritt om jag satt kvar och det kändes dumt att chansa. Bättre fly än illa fäkta. För det andra så hade hon faktiskt lyckats skrämma mig. Och för det tredje, och kanske viktigaste, så hade jag blivit rejält arg. Det är aldrig bra att rida när man är arg, man blir elak och orättvis.
Det här var utan tvekan det läskigaste jag varit med om tillsammans med en häst på mycket länge. Jag kan faktiskt inte minnas när jag senast var rädd när jag var med en häst, kan inte minnas en enda gång när jag varit rädd faktiskt. Det som var så otäckt var att det kändes som en situation jag inte klarade av, vilket jag tydligen gjorde.
Dimbrá är ju lite speciell och inte alltid lätt men något liknande har hon aldrig gjort med mig. Jag har alltid kännt att man kan lita på henne.

Mitt tips till andra är att inte utsätta sig för situationer som man själv eller hästen inte klarar av. Tyvärr är det inte alltid glasklart vilka situationer det är man ska undvika och ibland är det svårt att förutsäga när sådana situationer kommer uppstå. Man får helt enkelt använda sin fantasi och vara lite försiktig. Bättre att ta det säkra före det osäkra.

Allt är inte positivt med våren

Igår red jag Birkir som vanligt. Han var väldigt lerig, som tur var hade den hunnit torka.
Började med att rida på volten och den var verkligen inte särskilt rolig. Nu när all snö och is har smält är den bitvis fylld av vatten och bitvis geggig. På en del ställen kändes det som om leran försökte suga ner hästen. Men Birkir travade på så fint ändå. Vi gjorde lite öppna och sluta men slutorna blev inte alls lika bra som sist. Tror att det var jag som inte gjorde lika bra ifrån mig som sist eftersom han surnade till lite. Tror att jag försökte trycka in honom i sluta istället för att bara be honom.
Sen red vi lite på vägen så vi kunde tölta lite. Birkir töltar absolut inte på dåligt underlag, ingen idé att ens försöka. Han var lite motvillig, först ville han trava och sen grisepassa men till slut gick det. Och jag förstår varför han inte vill, det måste vara jättejobbigt! Han töltar så väldigt fint i (som det känns uppifrån i alla fall) en fin form så det är nog riktigt ansträngande. Det blev ju inga långa snuttar men jag kände mig nöjd och det tror jag Birkir var också.