Igår longerade jag och Åsa varandra sittandes på Birkir. På så sätt har vi möjlighet att koncentrera oss enbart på sitsen. En bra sits är grunden till att rida bra och det finns alltid något att förbättra. Tyvärr måste Åsas sadel lagas så vi fick öva i ridgjord och då blir det lätt lite stolsits.
Den som står i mitten får säga till den som rider vad som behöver bli bättre, oftast är det samma saker hela tiden, man har sina svagheter.
Vi övade även på att känna när de olika benen är i luften. Den som red fick säga nu när ett givet ben var i luften. Höger bak: nu nu nu nu... Den som longerade höll koll på om det var rätt. Det gick faktiskt väldigt bra. Och vi hade väldigt roligt.
Att veta var hästen har sina ben är ett måste om du ska ha full kontroll över hästen. En sidförande skänkelhjälp t ex är endast effektiv om den utförs när bakbenet är i luften. I en skänkelvikning är det optimalt att ge skänkelhjälpen när innerbak (dvs det benet som ska korsa det andra) är luften. Om du inte vet var hästen har sina ben är det dessutom svårt att känna vilken galopp hästen tar.
När det var färdig longerat så red Åsa lite medan jag tittade på. Det såg fint ut och det var första gången jag stod bredvid och såg hur Birkirs snygg-trav ser ut. Den ser väldigt mjuk och smidig ut, som en katt som rör sig.
Ett litet tips: frambenen känner du med knäna och när du känner att hästens högra sida går inåt så är höger bak i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar