Jag har ridit Skardi en del på sistone och det är jätteroligt. Han är gammal, 28 år, men han är sig lik. Pigg och framåt och verkar tycka det är roligt att få komma ut på en liten tur. Mest skrittar vi men häromdagen så blev det en liten galopp faktiskt. Då var den gamla hästen mycket nöjd. Det är på Skardi jag lärt mig rida, det är fantastiskt att tänka att han har hängt med från början. Att vi faktiskt har haft honom i tjugo år. Inte undra på om han börjar få ganska så många gråa hår i pannan.
Igår red jag Birkir också och det gick hyfsat. Jag har insett att vi inte längre är ett team. Här kom jag tillbaka efter några månader och tror att det bara är att rida på som vanligt och be hästen om att anstränga sig och gå fint. Birkir verkar tycka att jag har hoppat över ett viktigt steg och han är inte säker på om jag verkligen förtjänar hans ansträngning. Så jag ska backa lite så att vi får jobba ihop oss lite igen innan jag kräver lika mycket av honom igen. Så får jag hoppas att jag då har honom lite mer med mig, det går ju så mycket bättre då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar