Som en indian susar jag fram

Som en indian susar jag fram i skogen, barbacka, som limmad på min häst. Nackdelen är att man får jädrigt smutsiga byxor och hästsvett på benen.
Så, idag har jag ridit Dimbrá, var ute en timme ungefär, dundrande i skogen. Idag fick hon mest springa av sig, mjuka upp sig genom att röra på påkarna lite. Det var varmt och skönt ute och vi hade ganska kul faktiskt.

Lifri

Idag var jag ute hos Lisa och Pelle och red Lifri. Jag har aldrig varit ute hos dem tidigare och det var mycket trevligt! Lifri var också jättetrevlig och ridningen gick bra. Jag började med att prova lite på inhägnat område, för säkerhetsskull, och sen red vi ut alla tre. Han var lugn och fin hela tiden, inget krångel. Visst märks det att han är lite grön men det är inget som jag inte tror lite mer erfarenhet och vana av att vara ridhäst kan bota. Lifri är ung, inte riden så mycket och har varit väldigt skygg. Jag tyckte han var trevlig och lyhörd. I skogen skötte han sig finfint, över dikena tog han rejäla skutt så jag var tvungen att hålla i mig i manen för att hänga med i svängarna. Om ni är nyfikna på Lifri så kan ni läsa lite mer om honom i Lisas blogg.

Tidigare på dagen var jag ute på Stenhugget och red Dimbrá. Jag longerade först så hon fick mjuka upp sig lite och sen red jag på volten en stund. Övade (som vanligt!) på att hon skulle lyssna på mig, gå dit jag vill och i den hastighet jag vill, då hon varit lite svårmanövrerad på sistone. Det gick alldeles utmärkt faktiskt så jag är nöjd med vår insats.
Jag passade även på att longera Birkir en stund. Jag byggde upp ett litet hinder (inte alls stort) som han fick hoppa, emellanåt hoppade han och emellanåt tog han ett jättekliv över. Särskilt kul tyckte han i vart fall inte att det var.

Stallturnén fortsätter

Idag har jag hunnit med ett stall, har ett kvar. Jag har ju gett mig själv lite semester (för det är jag värd!) så nu turnerar jag runt i området och besöker hästar och folk som jag inte sett på ett tag, snackar skit och håller igång mitt nätverk helt enkelt. Så nu på förmiddagen har jag varit på Smedby och träffat Lisa och Goretex, de stod hos ID Horses när jag jobbade där. Det var trevligt att se dem igen och jag kan förstå att de trivs i sitt nya stall.

Nu ikväll ska jag ut till Nyberg och rida lite med Vickan, det ska bli kul! Ska bli roligt att se hennes nya häst också, hann inte med att se den innan jag åkte till Island.

Jag har förresten fått rejält med träningsvärk i magen. All den här nedsittningen i traven sätter sina spår...

Gamla jobbet

Idag har jag varit och hälsat på på mitt fd jobb, dvs ID Horses på Antuna Gård. Jag lyckades pricka in en bra dag, stallet var fullt med folk så jag tror jag har träffat de flesta nu. Jag hann med att snacka mycket skit, titta på när Martin red, titta när Malena red Liso och rida Liso lite själv. Liso är en toppenhäst och han var lättare att rida nu än när jag red honom sist, strax innan jag åkte till Island. Han bockade lite i galoppen men inte alls lika kraftigt som då. Vi gjorde lite galoppombyten, eller snarare Liso gjorde och jag hängde med, häftigt i vilket fall som helst!

Sen så åkte jag till Stenhugget och red lilla Birkir också. Först en sväng runt Skeppartorp och sen på volten. Mycket tölt blev det och jag tycker att det gick hyfsat. Både idag och igår så
stretchade jag honom efter och det gillade han inte alls. Så därför tror jag att han behöver det.

Spansk skritt

Senaste dagarna

På min födelsedag (dvs fredag) så var det strålande väder, jag var ute med Birkir och red i t-shirt! Red ut barbacka och det var bra fart på hästen, vi hade riktigt roligt och var ute i en timme ungefär.

Igår var det städdag på Stenhugget, återigen strålande sol, och vi jobbade hårt med att röja upp den delen av skogen som har huggits ut för att bli ny hagmark. Det blir nog fint när det är färdigt men det är mycket kvar att göra. Det är fullt med ris och skräp som måste bort om gräset ska ha någon chans att växa där så småningom.
Jag passade på att rida Skardi som på äldre dar gått och blivit en riktig tölt-ponny. Han töltade så fint på hängande tyglar, som om han aldrig gjort annat.
Sen så hjälpte jag Linnea (som är sex år) att rida Dimbrá. Tanken var väl att jag skulle lära henne lite men hon kunde minsann redan för hon hade ridit förut så hon fick visa mig vad hon kunde medan jag försökte komma med lite tips och förslag. Det slutade med att vi båda satt på hästen, hon framför mig, så att vi kunde få upp lite hastighet också. Riktigt roligt hade vi och Åsa tog kort på oss som jag hoppas att hon lägger upp i sin blogg. Dimbrá uppförde sig efter bästa förmåga och var helt enkelt gudasnäll. Avslutade med att rida lite själv och då var hon inte så tam inte utan bockade i galoppen. Men jag satt kvar trots att jag var utan sadel, mig imponerar hon inte på.

Idag red jag Birkir på volten, återigen utan sadel. Han fick jobba på ordentligt i alla fyra gångarter, fokus på samling och att han ska bära sig ordentligt. Tycker att det gick riktigt bra och att han var riktigt duktig men jag vill ha mer. Jag skulle vilja att han sträckte ut steget, tog i och gav sig hän lite. Jag vill att han ska flyta fram. Jag tror att han skulle gilla det om han försökte. Just nu så känns det som om han håller igen lite. Om vi var på Island så skulle jag skicka ut honom på långtur, dels för att han skulle gå ner i vikt och dels för att jag tror att det skulle göra honom gott att springa hela dagarna, tror han skulle släppa loss lite lättare då.

Höstritt

Idag var jag ute och red Dimbrá i strålande höstväder. Eftersom hon nu är lite för rund för sadeln så red jag barbacka. Vi var ute i skogen ungefär en timme och höll nog ett ganska så högt tempo. Hon svettades i alla fall så att jag blev blöt om benen. Vi körde fyra gångarter och jag tyckte att hon kändes helt ok, Catrin hade varnat mig för att hon bara ångar på och inte är så mjuk och uppmärksam just nu. Hon hade lite svårare att hålla takten i traven än vad jag minns och den där bogen försöker hon förstås peta ut men annars så är jag nöjd med henne.

Annars så kan jag skryta med att jag inte trillade av hästen en enda gång under min tid på Island i år. Det är något av ett rekord, vanligtvis hinner jag med att ramla av åtminstone en gång under tiden jag är där. Det var nära några gånger men det räknas ju inte. Kan säga att jag var jädrigt nära att trilla av i Laxá då min häst snubblade och var nära att gå omkull.

Hemma igen

Nu är jag hemma i Sverige igen och igår var jag uppe i stallet med kära syster. Red Skardi först men fick sen låna Birkir lite också. Skardi ville mest springa men töltade lite fint också. Birkir var lite seg men det var kul ändå. Det var minst sagt annorlunda att rida en ordentligt utbildad häst för en gångs skull och det var skönt att känna att jag inte blivit helt förvildad utan att jag fortfarande kan rida volter, öppnor, sitta ner i traven mm. Det ska nog kunna bli ordning på mig också.
Jag saknar redan hästarna på Saltvík, särskilt Skuggi förstås, och jag inser vilken lyx det är att ha så många hästar att välja på när man vill ge sig ut och rida. Jag har blivit bortskämd helt enkelt.

På semester

Nu befinner jag mig på en hästgård på södra Island just utanför Hvolsvöllur, jag kan se Hekla från fönstret och Eyjafjallajökull är nära. Jag är på en liten semester på vägen hem och igår var jag och hälsade på Steini i Hveragerdi och såg alla hans hästar naturligtvis. På vägen hit har jag åkt förbi många hästgårdar vars namn jag känner igen från olika stamtavlor men mest anmärkningsvärt tycker jag var att jag åkte förbi Skard som Skardis mamma kommer ifrån.
Nu är jag och hälsar på Emelie som bor och arbetar här på Hjardatun, en stor eloge till henne som jobbar i stall med ena handen i gips, det är tufft. Stallet är jättefint och jag har tagit en del bilder som jag kan lägga upp senare.

Sista kvällen

Nu är det sista kvällen i Saltvík, jag flyger söderut imorgon, ska träffa Steini, Emelie och Thormar innan jag åker hem.

Idag har vi ridit med hjorden till Adalból där de ska vara så länge som möjligt. Jag var väldigt nära att ta ett rejält dopp i Laxá när vi red över men nöjde mig med att bli blöt upp på låret på ena benet. Hästen snubblade...
Det var en rolig ritt på några timmar, de bestämde sig för att göra det idag så att jag skulle få vara med, det är alltid roligt att flytta hästar på det här viset.
Jag red Skarpur först (jippie!) och sen Jarnsida, henne har jag velat prova sedan första året jag var här men jag har aldrig haft chansen. Hon var inte alls så bra som jag trodde men helt ok. Lite stel och lite hård i munnen men mycket power.

Sen så var vi alla hos Bjarni och Elsa och åt middag, mycket trevligt.

Imorgon ska jag rida Skuggi innan jag åker men annars så ska jag försöka ta det lugnt, om jag kan.

Inget att göra...

Dagarna flyter på långsamt här och hur mycket jag än hatar att lämna Saltvík så börjar det kännas att det är dags. Landsbygden på norra Island är inget ställe att befinna sig på på hösten och vintern. Det är helt enkelt dött, inga turister och inget att göra och jag hatar att vara sysslolös.

Idag har Ursina ridit Skuggi och jag tyckte det såg bra ut, hon trodde att han kunde vara bra i turridningen. Hon fick honom att tölta lite grann och det var kul att se.
Jag red Magni och sen på em red jag Thokki. Tydligen är han rädd för signalen på Saltvíkmobilen har jag lärt mig nu, han fick total panik när den ringde och jag försökte svara. Så jag slängde mobilen och fick gå tillbaka och hämta den. Så kan det gå.

Hemma snart

På sistone har det inte varit mycket att göra här hemma på gården. Vi har haft vår första riktiga höststorm men nu är vädret bättre och vi kan ge oss ut och rida igen.
Jag har varit ute med Skuggi varje dag i princip, jag älskar den hästen. Kommer att sakna honom så mycket! Vi har varit ute helt själva för första gången och det var inga problem, han var helt oberörd. Han går fram över allt och lyssnar helt underbart bra. Om jag inte låter honom springa lite för fort förstås för då kan det vara svårt att sakta ner igen. Vi möter ofta saker som han är lite rädd för men han går verkligen förbi, över och genom vad som helst så länge jag ber honom trots att han är rädd. Han litar verkligen på mig. Han töltar lite grann, mest i nedförsbacke. Plus att han går över de vita strecken i mitten av vägen utan att blinka nu. Så det har skett framsteg.

Annars så har jag nu bokat flyg hem, kommer hem den 19. Lämnar nog Saltvík den 16 för jag har lovat att hälsa på en del folk på södra Island på vägen hem.

Dessutom måste jag ta och bestämma mig för när jag vill åka till Schweiz för det blir nog verkligen av, de vill gärna att jag kommer. Där kommer jag få många ridlektioner plus att jag får öva på att hålla egna lektioner så det blir nog toppen. Ni kan spana in gårdens hemsida här.

Vinter redan?

Sommaren är i alla fall definitivt över!

Min alltid så rena och vackra springare Ás

Hverfjall

Ute på ridtur för att titta närmare på snön

Öknen, Hólasandur

Bilder från sista fårinsamlingsdagen

Fåren kommer ner från Námafjall

Gigja

Hästarna är nyfikna på fåren som kommer

Ás och Ósk, våra fårinsamlingshästar

Fåren går in i fållan just vid vår turridning

Fårsortering pågår

Stolta sheepgirls

Skitväder!

Nu är jag tillbaka på Saltvík och vädret är helt jävla fruktansvärt. Regn och mycket vind. Hästarna har stått och skakat så vi tog in dem i stallet under dagen. Vi har gjort rent lite sadlar och dammsugit ut vatten ur källaren men annars har vi inte gjort många knop. Jag hade tänkt rida ut själv på Skuggi idag, för att se hur det fungerar men det har inte varit någon idé i detta väder. Ingen vill vara ute längre än nödvändigt.

Dag två och tre

Nu är alla fåren tillbaka hemma igen och jag är glad om jag slipper höra deras hemska röster igen.

Igår började arbetsdagen med att fåren släpptes ut ur fållan klockan sju. Vi anlände med våra hästar strax efter så vi såg dem myllra ut från bilen. Sen vara det bara att få fåren att masa sig i rätt riktning medan några av oss letade upp och drev in fler får på vägen. Vi var många fler igår och väldigt många till fots. Arbetet var inte lika ensamt men nog så ansträngande. Får håller inte ihop i flock av sig själva utan myllrar iväg och sprider ut sig så fort de får chansen. Ás var bättre, han var lite lugnare, kunde stå still emellanåt och verkade i allmänhet ha roligt. Jag gick naturligtvis mycket och sprang också en del och det verkade han verkligen gilla, han följde med så lätt. Det var också flera som tyckte han var vacker och en gammal isländsk gubbe undrade om han var en bra häst och om han var min.

Allt gick i alla fall bra, vi hade väldigt roligt och var klara tidigare än väntat. Fåren lämnade vi i en fålla på andra sidan Námafjall. Väl där verkade det som om ingen skulle köra oss och hästarna hem så vi fick sällskap och red hem, det är inte så långt. Vi red i en jädra fart och hästarna verkade glada att vara på väg hem. På vägen passade vi på att ge dem ett varmt bad, i alla fall upp till magen.

Idag så var jag uppe tidigt, tog Gigja och red och mötte fåren för att ta foton på när de kom ner från berget. Tyvärr så var det dimmigt så det blev inte så bra som tänkt. Idag var det bara folk till fots med fåren. Jag var tillbaka vid hestaleigan innan de var framme och det var en ganska mäktigt syn att se alla fåren myllra in i fållan. Sen fick våren vila lite innan de började sortera dem.

Dag ett

Nu sitter jag här i soffan, trött efter dagens ansträngningar. Jag kan be att få meddela att fårinsamling innebär hårt arbete, det var tuffare än jag trodde. Fåren är överallt och springer huller om buller, de håller inte ihop alls. Terrängen är väldigt svår och långa bitar har vi gått med hästarna eftersom det oftast är enormt lågaction. Kom ihåg att det är mycket lava här, massa vass sten.

För alla nyfikna tänker jag nu beskriva hur det går till att ta hem fåren från obygden.

Vi blev upphämtade vid sex imorse och körda ut i obygden tillsammans med våra hästar och tre isländska män och deras hästar. Andra grupper var utplacerade på andra ställen i området. Väl där visade de oss en karta, pekade ut var vi var, vilket område vi skulle täcka och vart vi skulle. Sen spred vi ut oss i en linje och letade får och försökte få dem med oss åt rätt håll. Detta innebar att man för det mesta var helt själv i ödemarken med sin häst. Hade det varit platt så hade vi nog kunnat se varandra men så ser det ju inte ut häromkring.

Vid lunchtid klämde vi in fåren i en fålla, vattnade hästarna, åt och vilade lite. Sen fortsatte vi. Efter lunch red vi större delen längs väg nummer ett och jag vet inte hur många gånger jag var över på andra sidan vägen för att jaga reda på får. Jag har i alla fall hunnit vinka till många bilar. Vi hade även folk på motorcrosscyklar till hjälp, mycket praktiskt då de ibland har lättare att ta sig fram än en häst.

Lunchrast

Här inne vilade och åt vi

Fram emot eftermiddagen så började vi se de andra grupperna och ännu mer får förstås. Det verkar som om vi var den gruppen som var längst bort och som om de andra hade väntat på oss. Så nu är ungefär 2000 får inklämda i en fålla halvvägs på vägen hit till Mývatn.

I korta drag fungerar det alltså så att du placerar ut ett antal grupper i området som ger sig ut och letar efter får, och alla jagar sen fåren till samma plats. Om två veckor gör de om det för att få med de får som missats nu.

Ni är säkert också nyfikna på hur det var med alkoholen och jag kan säga att första spriten dracks innan sju på morgonen och sen hade de flaskan i jackfickan. Men det var inte så farligt ändå, ingen var stupfull. Jag hade faktiskt blivit lite besviken om det inte druckits alla, man förväntar sig ju att det ska drickas.

Ás skötte sig bra, första halvan av dagen var han enormt upprörd och uppjagad. Det var jobbigt att vara ensam och han hetsade hela tiden när vi var stilla. Andra halvan var bättre men han är inte den snabbaste. Och han var enormt trött på slutet, jag tycker synd om honom. Han var också rädd för motorcrosscyklarna i början men det gick över efter ett tag.

Jag fick naturligtvis vara i samma team som en gammal isländsk gubbe som inte talar någon engelska. Men det gick bra och det var skönt att få öva min isländska utan någon press.

Det här lär ju vara det mest isländska jag gjort hittills. Bara massa islänningar och så Natalie och jag. Än så länge är det toppen!

Fårinsamling!

Helt ärligt, nu är jag ganska så till mig. Jag ska nämligen på fårinsamling imorgon! Och på lördag och söndag! Yay! Det innebär att jag och Natalie plus våra hästar blir hämtade utanför vår lilla turridning klockan sex imorgon bitti. Sen blir vi körda nästan ända till Jökullsá floden och får vidare instruktioner där. Vi ska helt enkelt hämta hem fåren från ödemarken och driva hem dem till Mývatnsveit. För er som inte riktigt förstår hur coolt detta är så kan jag säga att få vara med på en fårinsamling är nog något som alla som kommer hit drömmer om och jag känner tjejer som verkligen har försökt få vara med på flera olika men det är svårt. Oftast sitter det någon gammal isländsk man och säger nej och då går det inte. Det är helt enkelt inte ofta du får vara med om du är utlänning, än värre om du är tjej. Nu lät det som om de verkligen behövde hjälp på fårinsamlingen och att Bjarni helt enkelt har lånat ut oss som arbetskraft. Men det är väl lika troligt att han helt enkelt har fixat så att vi får vara med. I vilket fall som helst så känns det riktigt kul.

Det är också riktigt häftigt att få vara med på detta då det är det här som hästarna använts till, på riktigt, förr i tiden. Plus att det så klart är roligt att rida på nya ställen med nya kamrater.

Jag kommer att ta med mig Ás, vi har samma häst hela dagen vilket innebär att det blir till att kliva av och gå när det går långsamt så att hästen får vila. Vi får väl se hur det går, Ás är inte dödsförtjust i att gå först och nu kommer han få vara lite ensam också…