Idag var vi ute på äventyr, ponny och jag. Vi hade Åsa och Birkir med oss som support. Till att börja med så satt jag upp på stallplanen, något jag aldrig gjort tidigare och bara en sådan sak är ibland tillräckligt för att rubba Lifris lugn. Inte idag. Vi red ner längs grusvägen, jag klev av och ledde Lifri längs asfalten då han inte är särskilt trafiksäker. Tur var väl det. Medan Lifri tittade på stona som showade i hagen bredvid vägen kom en bil upp i hög hastighet bakom. Åsa och jag hade gjort upp att om det kom en bil så skulle jag försöka gå på insidan med Lifri men det fanns det inte tid för. Han blev rejält rädd och skrämde slag på Birkir som studsade ut i vägen. Själv knuffade jag ner Lifri i diket. Bilen stannade och kör nog lite långsammare förbi hästar i fortsättningen.
Vid nästa grusväg svängde vi upp och jag satt upp igen, min lilla häst var väl då en meter högre än när vi började men stod snällt still. Sen var han något fladdrig ett tag och jag kan förstå om inte alla tycker att han är så rolig jämt. Han skötte sig i alla fall och vi travade och galopperade. När han väl lugnat sig så var han hur lugn och avslappnad som helst. På vägen hem galopperade vi fort och det märks att han gillar när det viner i öronen. Det var inte helt lätt att sakta ner (men så tar jag inte så hårt i honom utan säger hellre till fler gånger) men ur galoppen kom en jättefin tölt. Så där fin att jag fick rysningar och log så att ansiktet höll på att spricka. Han är så fin!
Hem red vi genom skogen, tyckte att det fick räcka med ett äventyr på vägen idag, och där går han så lugnt och fint med lång och avslappnad hals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar