Onsdag och torsdag

Igår blev det lite longering och arbete vid handen för Lifri och mig. Nu är det dags att börja kombinera hjälperna och vi jobbade en del med en övning för att lära honom sambandet mellan ytter tygel och inner skänkel. Det gick bra. Emellanåt blir han lite stressad och går emot men om jag bara fortsätter lugnt och fint så lugnar han sig, börjar förstå och gör rätt. Då stannar vi och myser en stund. Jag sprang lite med honom och i vänster varv gick det fint. I höger varv så försöker han stanna i hörnen, när jag inte tillåter det så springer han på allt han har så jag måste ta in honom på en volt för att stanna honom. Men det går framåt i alla fall. Longeringen är inga problem även om vänster varv är bättre än höger.

Idag red vi ut själva. Vi började med slalom i skogen, min favoritövning. Det är bra för att få honom att lyssna och böja sig. Det är även lite mer stimulerande än att rida slalom på ridbanan. Jag börjar nu kombinera ihop alla hjälper när jag svänger och han böjde sig fint idag. Sen red vi lite trav på grusad ridväg, Lifri vinglade hit och dit och försökte svänga rakt in i skogen vid ett tillfälle. Jag stannade honom precis innan en stor sten i kanten och sen fortsatte vi. Emellanåt blåser han upp sig och travar med stora, höga steg och emellanåt pinnar han på. På vägen hem var det naturligtvis inget vinglande. Jag provade att tölta honom för första gången, hittills har jag låtit honom ta den gångart det blir men i och med att han nu (för det mesta) håller traven utan att byta till tölt så känner jag att det börjar bli dags. Jag gjorde så att jag bara höll kvar honom när han själv föll in i tölt och det fungerade bra.
Sedan var det dags för vaccinering och Lifri skötte sig bra. Han var skiträdd och kastade sig när han fick första nålen men med den andra stod han still. Jag tyckte att det gick över förväntan. Han hade ju också kunnat vägra att låta veterinären komma nära.

Ju mer jag lär känna Lifri desto mer förstår jag att han verkligen inte är en häst för alla. Jag förstår att Pelle och Lisa gav bort honom. Han är speciell och ibland är det nog lite väl spännande för de flestas smak. Missförstå inte, han hittar inte på några dumheter men kan vara väldigt laddad, minst sagt. Jag älskar honom, han är verkligen min häst ända ut i hovspetsarna. Jag tycker att han redan nu är skitball att rida och vi har roligt tillsammans. Det här blev helt rätt.