Först uppe!

Idag satt jag upp på Svala och blev således den första att sitta på hennes rygg! Jag har inte jobbat så mycket med henne, longerade henne i tisdags med sadel och träns men det är allt. Ninni höll i henne när jag satt upp, satte fötterna i stigbyglarna innan jag reste upp överkroppen, sakta. Inga problem alls! Svala är väldigt cool och tyckte mest det var lite konstigt att jag satt däruppe. Sen red vi runt några varv så hon fattar att hon ska gå framåt. Sen satt jag av för att pröva att sitta upp utan att någon höll i och det gick utmärkt. Så jag satt av och upp några gånger extra innan vi var klara.

Sen så har jag satt sadel på Raudhetta idag. Hon är så skön, brydde sig inte ett smack. Jag körde den isländska stilen och la bara på sadeln och spände sadelgjorden. Inga krusiduller. Kanske inte alltid att rekommendera men jag var säker på att det skulle fungera på den här hästen. Men bettet, det är fortfarande jätteäckligt.

Jodis och jag var ute i snårskogen (sådan där som bara min mamma gillar att rida i) och red idag, så att hon ska få jobba lite mer. Och det var jobbigt! Hon blev alldeles trött. Värst var att ta sig över ett litet dike, det gjorde henne riktigt nervös och till slut tog hon ett jätteskutt över. Tur att jag höll mig i manen, annars hade jag nog ryckt henne i munnen.

Så red jag en av hästarna som just kommit tillbaka från inridningen också, Gigja. Det är lustigt, innan sommaren hade jag aldrig hört namnet förut och nu har jag ridit tre stycken Gigja. Hon är väldigt typisk unghäst, tycker att hon är jätteduktig som bär runt på mig, vadå skulle jag lyssna också? Men det kommer nog. Hon verkar ha fina gångarter.