Idag har jag löst ett problem genom att sätta mig ner och vänta. Stackars Hera fick för ett tag sedan en stöt i samband med att hon släpptes ut i hagen. Nu är hon förståeligt nog väldigt misstänksam runt grinden och vill helst inte gå igenom den. Ut gick med lite trugande men när vi skulle in igen var det stopp. Eftersom de andra hästarna var långt bort så lät jag grinden var öppen, gick in och satte mig på huk inne i hagen. Ibland är det bra med långt grimskaft. Hera stod och stirrade på mig med fötterna stadigt i marken. Efter ett tag så mjuknade hon lite i kroppen och började röra lite på huvudet, kanske kanske skulle hon våga. Sen dröjde det bara någon minut så hade hon knatat igenom grinden. Enkelt och smidigt. Sen stod vi och mös i det förut så läskiga hörnet vid grinden en bra stund.
Annars så har jag longerat massa hästar och ridit Jodis. Jodis var lite stissig idag men hon lyssnar trots allt fint. Hon har tröttnat lite på mig och vill inte alltid bli fångad men hittills har det inte tagit mer än fem minuter att få tag på henne så det är inte något stort problem. Men det är inga problem när jag rider, då verkar hon nöjd. Men tydligen så är det ju jobbigt och tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar