2011 - året som gått

Nu blir det en sammanfatting av året som gått!

Året började i Sverige, arbetade på ID Horses fram till juni då jag fick nog av att mocka skit och drog till Island, till Saltvík igen. Saltvík är nu för tiden mitt andra hem och det var helt underbart att vara tillbaka, jag begav mig inte därifrån förrän i mitten av september.
Sommaren var helt fantastisk även om den var kall. Jag träffade många trevliga människor, red många fina hästar och hade helt galet kul.
Sommarens stora händelser var förstås Landsmót och så fårinsamlingen jag var med på. Många fina hästar på Landsmót, god stämning och en chans att träffa gamla vänner igen.

Landsmót

Fårinsamlingen var det mest isländska jag gjort och en helt underbar upplevelse, jag är glad över att jag fick vara med.

Så här stolt är man när man hämtat hem fåren.

Under min vistelse på Island funderade jag helt ärligt på att stanna kvar över vintern, träna hästar någonstans och skita i Sverige. Jag valde att komma hem, för ett litet tag i alla fall.
Under min vistelse hemma tog jag mig an att träna en häst, Lifri, och det slutade med att han blev min! Detta är utan tvekan årets största händelse och jag är väldigt glad att jag kom hem och åkte ut till Lisa & Pelle för att prova honom.

På Saltvík träffade jag Barla Isenbügel och jag åkte till Schweiz för att arbeta i hennes stall i november. Lifri fick stanna hemma och vila.
Jag trivs mycket bra i Schweiz, arbetet är roligt och jag lär mig mycket och utvecklar min ridning.

Lite statistik då...
Jag har blivit sparkad två gånger, en gång på Island och en gång här i Schweiz.
Jag ramlade inte av hästen en enda gång på Island (något jag brukar lyckas med) men har tagit igen det genom att trilla av Lifri en gång i skogen och nu häromdagen när jag flög av Máni.

Jag har skaffat mig några nya favorithästar i år:

Ás, min fårinsamlingshäst. Vit, vacker och känslig.

Ás, skitig och fin

Skuggi, den flygande köttbullen! Han har skaffat sig en stor plats i mitt hjärta. Han tar sig fram var som helst, i rasande hastighet utan problem, jag pekar han springer. Dyker något upp i vägen så hoppar han över det. Ärlig och modig. Jag saknar honom!

Skuggi fick följa med mig på Diamantcirkeln

Lifri! Såklart! Min alldeles egna häst! Inte mycket att säga, han är helt enkelt speciell och med honom känns allt helt rätt, han är min.

Min!

Några gamla favoriter har ju också hängt med:

Skarpur, favorit sedan första sommaren på Saltvík. Nu kan man rida i ökad tölt med händerna ovanför huvudet, det ni!

Skarpur och jag på långtur

Skardi, Birkir och Dimbrá har ju också hängt med...

Kort och gott; det har varit ett mycket händelserikt år som jag påbörjade i Sverige men avslutar i Schweiz. Jag har haft otroligt roligt och vill tacka alla som bidragit till att göra det här året helt fantastiskt.

Gott nytt år!

Nyårsafton

Ja nu är det nyårsafton och jag hade tänkt skriva en fin sammanfatting av året som gått men just nu orkar jag inte, kanske kommer den senare. Jag firar in det nya året med att ha jädrigt ont.
Kvällen igår spenderade jag på akuten i Uster, glad att min sjukförsäkring är i ordning.

Jag blev rejält avkastad igår. Jag och Ursina var ute och red, jag på Máni, och vi skulle dra järnet uppför en backe. Máni blev så till sig att han tog ett rejält bocksprång, jag har aldrig kännt något liknande och var fullständigt chanslös. Slog i backen med en fruktansvärd smäll och skrämde Ursina rejält. Medan jag låg kvar på marken så tog hon båda hästarna och red hem snabbt som fan för att komma tillbaka och hämta upp mig med bilen. Sen åkte vi hem. Jag kände efter hur jag kände mig, slog i höften/ryggslutet och hade jävligt ont, dunkade även i huvudet men det kändes ändå okej. Hjälmen är inte okej kan jag säga.
Vi bestämde att det var bäst att åka in, för säkerhets skull, så jag var väl på sjukhuset i nästan tre timmar. De röntgade ryggen, ultraljudade de inre organen, klämde, kände och lyste mig i ögonen med en ficklampa. Konstaterade att inget var trasigt och jag fick åka hem med ett recept på smärtstillande.

Jag kan säga att jag är glad att jag hade Ursina med mig i skogen, att hon handlade så snabbt och att hon såg till att jag låg kvar medan hon hämtade bilen. Värre sällskap kan man ha när man trillar av.

Åter i Greifensee

Igår åkte jag tillbaka till Schweiz, idag har jag jobbat hela dagen. Alla "mina" hästar har stått, förutom Ára. Tjejen som rider henne på helgerna är ledig nu så hon kommer ut och rider. Jag har fått jättemycket beröm för Ára, helgryttaren är jättenöjd och Barlas mamma talade om att hon sett hur fint Ára har börjat gå nu. Sehr schön och toll var orden som användes om det säger mina läsare något.

Jag longerade Undrun idag, hon har stått för länge för att jag skulle vilja rida. Hon sprang på så gott de små benen förmådde och bockade en hel del i början. Men imorgon så tror jag det är säkert att rida igen.
Jag longerade Bleikalinga för sista gången, hon är såld och åker imorgon. Hon var tokig, sprang utav bara helvete och det tog ett tag innan jag kunde stoppa henne. Efter att jag fått stopp så höll jag henne ganska nära mig tills hon lugnade sig och skrittade och travade lugnt och fint. Sen var jag nöjd.
Jag longerade även Kári, en av inackorderingarna. Det gick fint.

Efter lunch red jag ut en sväng på Máni, vi tog det lugnt, joggade lite lätt och bara njöt av att vara ute.
När vi var färdiga bytte jag häst och gav mig ut på Aska, hennes ägare är bortrest och ville gärna att jag skulle rida henne under tiden. Aska har lite svårt för traven men är okomplicerad och snäll. Plus att hon är sådan där häst som man med lätthet glider runt i tölt på så det gjorde jag. Vi jobbade naturligtvis på traven också.

Så jag har haft fullt upp här borta.

Promenad i skymningen

Igår var jag ute hos min lilla häst igen, hann ut precis innan det blev mörkt. Han var som sist att ta i hagen. Vi gav oss direkt ut på en promenad i skogen innan det blev kolsvart och det var riktigt trevligt. På vägen hem såg Lifri ett hästätarmonster, jag såg ett träd som blåst omkull med en rejäl rotvälta. Han blev jätterädd, kastade sig bakåt (bra med långt grimskaft) och skakade till och med. Jag väntade, han lugnade sig snabbt och kom fram till mig och sen kunde vi gå förbi det otäcka, han gömde sig lite bakom mig. Kändes bra att han tydde sig till mig när det var otäckt.
Efter det stod jag i boxen och borstade bort den värsta leran. Lifri lyssnade hela tiden utåt och var på helspänn när han hörde något, ungefär som om skogen skule trilla in genom stalldörren och anfalla. Han är en fjant helt enkelt.

Birkir

Idag red jag Birkir. Det blev Skeppartorpsrundan med mamma och Skardi, sen en sväng solo på ridbanan. Var ju tvungen att prova lite högre tempo också. I skogen hade det blåst omkull massor av träd inatt, det låg träd i vägen överallt.
Birkir gick fint, töltade fint, var samarbetsvillig och försökte verkligen jobba på ordentligt. Jag böjde honom och bad honom använda baken ordentligt och då gjorde han det. Men man märker att det är jobbigt, ju bättre han samlar sig desto mer måste man jobba på att han går fram också. Jag är mycket nöjd med honom, rider man honom inte regelbundet så är han vanligtvis inte så här samarbetsvillig och fin. Mamma tyckte det såg fint ut också.

God Jul!

God Jul på er allihop!

Lycka är...

...en egen häst!

Jag var och hälsade på Lifri idag, vi tog en promenad i skogen. Han var precis som när jag lämnade honom, det kändes bra. Han gick undan till en början men jag fick snabbt komma fram och fånga honom på det "gamla vanliga" sättet.

Jag blev så glad över att träffa honom!

The show effect

Nu är jag hemma igen, tycker det är skittråkigt att flyga och tycker att jag gör det för mycket nu för tiden. Vädret är detsamma här som i Greifensee, snö men lite för varmt.

Igår red jag ut på Ára tillsammans med Barla. Barla red henne i fredags och hon började turen med att berätta att hon verkligen gillade hur Ára var att rida nu. Hon tyckte att hon blivit så energisk och att galoppen blivit så mycket bättre nu. Jättekul att höra naturligtvis. Jag tycker att man får en sådan bra bild av hur folk rider av att rida en häst de rider ofta. Så då är det extra kul att få sådana kommentarer.
Sen så tyckte Barla att tölten såg mycket bättre ut nu. Jag tyckte att den brukar vara lite bättre än den var nu och på det svarade Barla "well, that's the show effect" och jag antar att hon har rätt. I vilket fall som helst så gick Ára fint.

Resten av dagen ägnade jag åt att hjälpa hovslagarna när de skodde så när det var dags att åka till flygplatsen så luktade jag lagom gott.

Fjärde advent

Snö!

Undrun

Ára

Dimmblá

Hersing och Frida

Spói

Jag fyller på halm genom luckan i taket. Skrámur och Max blir glada.

Alla är inte glada över att vara inne...

Julavslutning

Nu är ridskolan slut för i år och så här färglada blev knäckebröden! Kan säga att det var en mycket uppskattad avslutning på terminen, även de lite äldre barnen gillade det.


Lägger in en liten bild på mina ständiga (ja när inte vädret är för dåligt för då går de hem helt enkelt) följeslagare; Frida och Mysla. Kan säga att de gillar att mysa i halmen medan jag gör i ordning foder.

Regn (igen)

Vädret har varit jävligt idag med men jag tog ut Spói på en promenad/löprunda. Han såg så ledsen ut och försökte följa med mig ut så fort jag var inne i paddocken. Så jag kände att jag var tvungen.

På eftermiddagen red jag Ára, red ut med Ursina. Det regnade inte när vi red ut men sen började det så smått. När det började ösa ner vände vi och red hem fortare än kvickt! Hon gick bra idag tycker jag, lyssnade helt okej, samlade ihop sig redan från början och töltade rent. Nåja, jag får väl erkänna att det var lite passaktigt när vi kom upp i hastighet men jädrar vad hon har tempo!

På förmiddagen var hovslagarna här så där gick halva dagen bort.

Oväder! (på riktigt!)

Benet mår hyfsat bra idag, det har inte svullnat upp särskilt mycket. Kylgel är bra. Något annat som är bra är hirudoidsalva som tar bort blåmärken. De är inte bara fula, de gör ont också.

Idag har vädret varit helt överjäkligt så jag red inte alls faktiskt. Jag började longera Frida men såg på håll, över sjön hur ovädret kom in. Jaja, lite regn tänkte jag men det var hagel och regn. Ont gjorde det i ansiktet och jag var genomsur på den korta tiden det tog oss att ta oss in under tak, mindre än en minut. När vi stod där och tryckte så åskade det och blixtrade rejält. Sen så var ridbanan en sjö så det var slutet på den longeringen. Vädret fortsatte med att vara ytterst ostabilt och otrevligt och jag fick sluta tidigt.

Sparkad

När arbetsdagen nästan var slut, vi var i princip nästan hemma, så lyckades jag gå och bli sparkad av en häst. Dumt och onödigt, jag vet. Jag var inne i stallet och fyllde på vatten, var på väg ut (förbi två hästar som just fått ensilage), passerar bakom ena hästen, precis där man inte ska vara, och hästen slänger ut ett ben, helt utan förvarning! Han träffade mig strax under knäskålen på höger ben.
Jag kan både böja och stödja på benet så det verkar okej. Hade på kylgel och bandage strax efter så förhoppningsvis så ska det inte svullna upp så farligt men det återstår att se imorgon.
Ja vad ska man säga? Jag borde lära mig att tänka lite på säkerhet även om inget någonsin händer för ibland så gör det det.

Annars så har jag ridit fyra hästar idag, två med handhäst och longerat en häst.

Mera regn!

Idag har jag longerat två hästar i spöregn. Inte särskilt kul alls. Men min tjocka vinterjacka som inte alls är gjord för regn höll mig torr på insidan i alla fall.

Den här veckan är sista veckan innan jullovet för ridskolan så det är avslutning med julpyssel för ridgrupperna. De får dekorera runda knäckebröd, skriva hästens namn med kristyr osv, sen hänger vi upp dem och efter jul får hästarna äta upp dem. Det var min idé, knäckebröd har inhandlats på IKEA. Sen så får de julpynta hästarna också, sätta glitter och rosetter i manen mm. Idag var det dags för första gruppen och det var uppenbarligen en succé.

Jag hann också med att rida en kort tur på Ára, kort men effektiv. Jag red ordentligt från första början och hon lyssnade bättre än vanligt. Jag böjde henne ordentligt och fick henne att använda bakbenen. I traven växlade jag tempo och i tölten böjde jag henne och red skänkelvikningar. Passtakten lös med sin frånvaro.

Stora beslut

Jag har blivit erbjuden att stanna längre här, till slutet av juli allra helst. Jag har fått ett riktigt bra erbjudande, om jag stannar så står Barla för att Lifri transporteras hit och sedan hem igen. Jag får betydligt högre lön än vad jag har nu och naturligtvis fyra veckors semester också. Jag kommer ha möjlighet att göra ridprov för att få något slags schweiziskt kompetensintyg och naturligtvis få fortsatta ridlektioner. Det är helt enkelt ett fantastiskt erbjudande och om jag tackar ja så kommer jag kunna komma hem med en hel del pengar i fickan också...

Att det vore bra för mig och utvecklingen av min ridning är det ingen tvekan om men jag vet inte hur bra det vore för Lifri att komma hit. Om han kommer trivas alls. Eller om jag kommer trivas här så länge. Jag har tänkt så mycket på det nu att jag knappt vet ut eller in längre. Att komma hem till en verklighet utan pengar eller jobb känns ju inte så kul. Särskilt inte när jag har ett riktigt bra jobb här. Men här är inte hemma och mycket är annorlunda så det är inte ett lätt beslut.

I vilket fall som helst så har jag tackat ja till att stanna till slutet av februari. Så kan jag tänka på resten när jag är hemma över jul.

Efter regn kommer solsken

Igår var det storm så alla ridlektioner blev teorilektioner istället. Jag longerade både Ára och Undrun då jag inte hade någon vidare lust att rida. Undrun var mycket snäll att longera, hon sprang på så fint. Ára däremot... det var mer som att rasta en häst i snöre än att longera, jädrar vad hon for! Men hon verkade uppskatta det i alla fall.
Jag longerade även Frida och Kári, Frida skötte sig utmärkt och Kári var okej men studsade en hel del till att börja med.
Jag skulle även ha longerat Dimmblá men hon var rejält halt och ville helst inte gå alls, höger fram bara släpade i backen. Barlas pappa kom ut och tittade, han är veterinär, han trodde att hon fått en spark på muskeln, gav henne smärtstillande och beordrade boxvila.

Idag var Dimmblá inte bättre så veterinär ringdes ut. Han sa väl ungefär samma sak, gav mer smärtstillande och menade att det borde bli bättre ganska fort, annars så är det något värre än bara muskeln. Så nu får hon vila och käka smärtstillande och hon såg faktiskt lite bättre ut redan till eftermiddagen.

Idag red jag ut på Ára tillsammans med Barla = ridlektion! Barla tyckte att det såg mycket bättre ut än sist, jag fick en hel del tips om hur jag ska få tölten ren (hon är passaktig) och ständiga kommentarer om att jag borde andas också! Tölten var mycket bättre på slutet, när jag verkligen red (fortfarande utan att andas) och jag kan konstatera att jag är en lat ryttare. Jag kan rida bra, ibland riktigt bra, om jag anstränger mig. Men oftast låter jag bli och rider helt enkelt bara hyfsat. Det tål att tänkas på. Kanske dags att börja jobba lite?
Barla tyckte i alla fall att vi skulle börja träna passen på henne och det tycker jag vore jättekul, särskilt eftersom jag inte direkt är någon passryttare. Jag ser fram emot att få lära mig helt enkelt!

Jag red också Undrun idag och hon är helt enkelt förtjusande. Hon lyssnar hela tiden och är så pigg och framåt. Sen så kan hon ju inte rå för att hennes ben var hälften så långa som vårt ridsällskaps och att det var lite svårt att hänga med. Vi började med en liten slinga i skogen, jag och Undrun red ett varv, sällskapet red två, vi blev varvade! Men det verkade inte bekomma Undrun märkvärt att bli lämnad bakom, hon ville gärna hänga på men fann sig snabbt i situationen. Sen red vi ut på fälten och då höll vi minsann jämna steg!

Ingen ridlektion

Ja idag blev det ingen ridlektion trots att det är tisdag, vädret var helt enkelt för jädrigt. Jag är inte så ledsen för det även om det hade varit kul att rida Máni igen. Jag hann i alla fall med att rida både Undrun och Ára idag, plus att jag longerade Frida, Dimmblá och Bleikalinga också. Så jag hann med en hel del.
Undrun var spänd idag och hoppade till för minsta lilla, längde aldrig ut steget och var helt enkelt inte på topp. Men så blåste det rejält också...
Ára var som vanligt och jag har fått erbjudande att rida istölt på henne, om jag stannar till mars vill säga. Ára och jag tränar nu mest på att hon ska lyssna på mig, något jag tycker att hon är dålig på.
Frida var toppen att longera, det känns som om hon och jag verkligen hittat varandra nu så det är jätteroligt att jobba med henne.
Dimmblá bestämde sig för att visa mig att hon kan galoppera i lina, jädrar vad det var drag på henne idag! Men hon lyssnar fint så det gick att få henne att sakta ner.
Bleikalinga var så snäll och lugn så.

Det var dagen i korthet!

Lördag + måndag

I lördags åkte vi iväg till Hestarhof för att visa ett sto, Bleikalinga, på deras saluhästvisning. Tyvärr var det lite mulet och mörkt och Barla red lite för fort för att bilderna skulle bli bra men jag bjuder på några ändå.

Hästarna väntar på att visas

Barla och Bleikalinga

Det var lite marknad och juljippo också, kul att se. Det fanns två hästar som Barla ville att jag skulle prova men det blir nog någon annan gång, vi orkade inte vara kvar i det kalla och fuktiga vädret. Hon funderar på att köpa dem till ridskolan.

Idag har vädret varit vidrigt, regn och hagel om vartannat. Jag jobbade lite med Spói, öppna från marken och lite longering.

En månad

Nu har jag varit här i Schweiz en månad, tiden går fort! Jobbet är bra och jag lär mig mycket, framför allt att rida bättre. Inte så mycket nytt helt enkelt utan bara att rida ordentligt och sitta bra. Stallarbetet tar inte hela dagarna och jag både longerar och rider på arbetstid. Jag har även fått hålla en del lektioner för barn och det har varit roligt!

Jag har fortfarande svårt att finna någon riktig ro här i Schweiz, det är folk överallt och alltid något att göra. Men det är okej, jag stressar inte ihjäl mig.

Den här veckan har jag ridit lektion på Máni och det var riktigt roligt. Sist rusade han ju runt med mig och jag fick kämpa för att få någon fason på honom men nu så gled jag runt i fin form i både trav och skritt redan från början. Vi övade galopp och medan de andra kämpade för att få galopp så kämpade jag med att få till volter i galopp. Barla lovade att vi ska jobba mer med galoppen, kanske under ridskolans jullov, och se om jag inte kan göra lite galoppombyten på honom. Det vore ju skitkul.

Annars så har jag ridit Ára en del den här veckan och det börjar gå bättre men hon lyssnar ganska dåligt. Så idag var det många tempoväxlingar och gångartsbyten när vi var ute och det gjorde att hon vaknade till lite.
Jag har också fått en ny häst att jobba från marken, Spói. Han är stel och spänd och behöver lära sig att böja sig ordentligt. Vanligtvis är det en tjej här som rider honom men nu har hon mycket i skolan så jag får hoppa in.

Det var nog allt för nu...