2011 - året som gått

Nu blir det en sammanfatting av året som gått!

Året började i Sverige, arbetade på ID Horses fram till juni då jag fick nog av att mocka skit och drog till Island, till Saltvík igen. Saltvík är nu för tiden mitt andra hem och det var helt underbart att vara tillbaka, jag begav mig inte därifrån förrän i mitten av september.
Sommaren var helt fantastisk även om den var kall. Jag träffade många trevliga människor, red många fina hästar och hade helt galet kul.
Sommarens stora händelser var förstås Landsmót och så fårinsamlingen jag var med på. Många fina hästar på Landsmót, god stämning och en chans att träffa gamla vänner igen.

Landsmót

Fårinsamlingen var det mest isländska jag gjort och en helt underbar upplevelse, jag är glad över att jag fick vara med.

Så här stolt är man när man hämtat hem fåren.

Under min vistelse på Island funderade jag helt ärligt på att stanna kvar över vintern, träna hästar någonstans och skita i Sverige. Jag valde att komma hem, för ett litet tag i alla fall.
Under min vistelse hemma tog jag mig an att träna en häst, Lifri, och det slutade med att han blev min! Detta är utan tvekan årets största händelse och jag är väldigt glad att jag kom hem och åkte ut till Lisa & Pelle för att prova honom.

På Saltvík träffade jag Barla Isenbügel och jag åkte till Schweiz för att arbeta i hennes stall i november. Lifri fick stanna hemma och vila.
Jag trivs mycket bra i Schweiz, arbetet är roligt och jag lär mig mycket och utvecklar min ridning.

Lite statistik då...
Jag har blivit sparkad två gånger, en gång på Island och en gång här i Schweiz.
Jag ramlade inte av hästen en enda gång på Island (något jag brukar lyckas med) men har tagit igen det genom att trilla av Lifri en gång i skogen och nu häromdagen när jag flög av Máni.

Jag har skaffat mig några nya favorithästar i år:

Ás, min fårinsamlingshäst. Vit, vacker och känslig.

Ás, skitig och fin

Skuggi, den flygande köttbullen! Han har skaffat sig en stor plats i mitt hjärta. Han tar sig fram var som helst, i rasande hastighet utan problem, jag pekar han springer. Dyker något upp i vägen så hoppar han över det. Ärlig och modig. Jag saknar honom!

Skuggi fick följa med mig på Diamantcirkeln

Lifri! Såklart! Min alldeles egna häst! Inte mycket att säga, han är helt enkelt speciell och med honom känns allt helt rätt, han är min.

Min!

Några gamla favoriter har ju också hängt med:

Skarpur, favorit sedan första sommaren på Saltvík. Nu kan man rida i ökad tölt med händerna ovanför huvudet, det ni!

Skarpur och jag på långtur

Skardi, Birkir och Dimbrá har ju också hängt med...

Kort och gott; det har varit ett mycket händelserikt år som jag påbörjade i Sverige men avslutar i Schweiz. Jag har haft otroligt roligt och vill tacka alla som bidragit till att göra det här året helt fantastiskt.

Gott nytt år!