Promenad i skymningen

Igår var jag ute hos min lilla häst igen, hann ut precis innan det blev mörkt. Han var som sist att ta i hagen. Vi gav oss direkt ut på en promenad i skogen innan det blev kolsvart och det var riktigt trevligt. På vägen hem såg Lifri ett hästätarmonster, jag såg ett träd som blåst omkull med en rejäl rotvälta. Han blev jätterädd, kastade sig bakåt (bra med långt grimskaft) och skakade till och med. Jag väntade, han lugnade sig snabbt och kom fram till mig och sen kunde vi gå förbi det otäcka, han gömde sig lite bakom mig. Kändes bra att han tydde sig till mig när det var otäckt.
Efter det stod jag i boxen och borstade bort den värsta leran. Lifri lyssnade hela tiden utåt och var på helspänn när han hörde något, ungefär som om skogen skule trilla in genom stalldörren och anfalla. Han är en fjant helt enkelt.