Ny frisyr

Bästa systern hjälpte mig att klippa Skuggi idag. Han får ju sådan mammutpäls så det går inte i det här klimatet. 

7 år

I sju år har jag ägt denna fantastiska lilla häst. På något sätt känns det som att tiden har gått fort. Känns mer som tre år. Och det känns som om vi äntligen börjar komma någonstans på riktigt. Som att han äntligen börjar bli en ridhäst. 

På väg hem

Bjuder på en fantastisk skylt som jag hittade utanför en skoaffär.

På semester

Just nu är jag på semester i Oxford. Bjuder på en bild på hästprylar från gamla Egypten. Bland annat ett otäckt tränsbett.

Husdjur

Skuggi har fått ett husdjur som flyttade in i hans box igår. Var tvungen att vräka det tyvärr. Suddig bild då han är hyfsat snabb. 

Torkan

Ingen i det här landat har väl missat att vi har tidernas torka och att bästa beskrivningen på det fina vädret nog är naturkatastrof. Skördarna och bete har torkat bort och skogsbränder härjar. För de som håller djur betyder det att det är ont om foder och folk betalar hutlösa priser för hö.
Vi har klarat oss bra i mitt stall. Det beror nog delvis på att vi faktiskt inte har bete utan att vi redan innan sommaren räknat med att hästarna ska äta hösilage. Sedan så har stallägaren en stående beställning sedan många år hos samma bonde och vi har blivit försäkrade om att vi får vårt foder. Det hjälper att vara stammis men naturligtvis går ju priset upp lite. Arbetsinsatsen minskar ju inte på samma vis som skörden och något ska ju bonden leva av också. Hösilage ingår i min hyra så det blir inga direkta ändringar men jag kan nog räkna med en höjd stallhyra framöver. Jag är bara glad att slippa roa mig för vad hästarna ska äta.

Rehab-häst

Fem år!

Första ridturen på min egna Skuggi! 

Glad och överraskad!

Idag har jag ägt Skuggi, min svarta pärla, i hela fem år! Tiden går fort. Jag är så oerhört glad att denna fantastiskt personliga häst är min. Han har utvecklats något oerhört under dessa år och har visat sig vara en större begåvning än vad jag räknat med. Han är trygg och pålitlig och gör mig allt som oftast väldigt glad.

Värmeslag

Idag när jag kom ut till stallet så var det 32 grader varmt. När jag åkte därifrån strax efter 20 så var det "bara" 30... Jag red Lifri en kort stund men jag tycker att det är jättejobbigt när det är så varmt. Jag vet att hästarna klarar det men jag blir gnällig och får svårt att koncentrera mig. Men eftersom det verkar som om vädret tänkte hålla i sig så försöker jag bita ihop lite. Kanske rida en häst om dagen så att de i alla fall jobbar varannan dag. Om jag var ledig så hade jag ju kunnat rida jättetidigt. 

Överenhörna kyrka

Födelsedagspresenter

Min medryttare tar hand om mina hästar bättre än mig och har införskaffat varsin, något försenad, födelsedagspresent. Två fina grimmor. Av mig fick de lite godis.

Ridlektion

Igår bröt jag min lektions-stiltje och var iväg och red lektion för Lena igen. Jag har inte ridit en lektion sedan innan vi bytte stall i höstas så det var lite nervöst. Det är ju lätt hänt att man förvildas och lägger sig till med olater. Det blev Skuggi som fick följa med då jag inte åker själv med Lifri och han dessutom fortfarande rehabar.

Lena tyckte att han såg fin ut redan innan jag satt upp. Att han var bra i hullet och att halsen såg bra ut. Jag tycker ju att han fortfarande är tjock men han har ju gått ner en hel del. Jag berättade att han bär sig bättre nu och det tyckte hon syntes på hur han såg ut i kroppen.

Han skötte sig väldigt fint under lektionen och jag skärpte till mig. Man gör ju det när man rider lektion. Det var böjda spår, sidvärtes och övergångar. Jag tappar lätt yttersidan i sidvärtesövningar men annars gick det väldigt bra och vi fick mycket beröm för att Skuggi var mjuk och avslappnad. Lena tyckte att han går framåt mer jämnt nu och att vi inte förvildats utan snarare utvecklats en hel del. Det är väldigt roligt att höra att vi har klarat av att träna på egen hand även om jag tänker rida lektion lite mer regelbundet framöver. Nu när jag kommit över spärren att lasta hästen och åka iväg och träna på kvällen. Det är trots allt ett litet projekt. 

Nymålat

Fint blev det! Förutom massa jobb i stallet har helgen varit fylld med god mat och trevligt umgänge med stallkamraterna. Imorgon blir det ridlektion tillsammans med gamla stallkamraterna. 

Stalltvätt

Idag tvättade vi stallet. Skrubbade väggar, tak och galler. Jobbigt men fint blir det. Blir ju extra mycket jobb för mig som har två hästar och ingen stor familj som hjälper till. Imorgon målar vi det som behövs. Hästarna sover ute tills på måndag. 

Egen träning

Idag har medryttaren stallet så jag passade på att träna själv. Har märkt att det gör stor skillnad på min ridning om jag tränar eller inte. Och så mår jag bättre förstås. Jag börjar alltid med att ro när jag är i gymmet. Bra konditionsträning som tränar hela kroppen. Och så gillar jag det. Sedan brukar jag träna balans och lite koordination. Sådant som jag behöver när jag rider. Balansplattan har just blivit för lätt och jag har bytt upp mig till bosuboll.

Brukar avsluta med rörlighetsträning, yoga och stretching. Man blir så lätt stel som ryttare, särskilt i höfterna där det är viktigt att vara mjuk och rörlig. Jag tycker inte att man behöver vara superambitiös och träna särskilt länge, bara träningen blir av. Det är ju lite svårt att hinna med annat än sitt hästliv ibland. 

Ledig dag

Igår var det Lifris tur i backen. Som uppvärmning körde vi en annan favoritövning: slalom mellan träden. Den gör vi ofta. Lifri får öva på att lyfta på fötterna i skogen, att lyssna på mina hjälper ordentligt då vi svänger ofta samt böja sig ordentligt runt träden. Denna övning är extra bra för Lifri som lätt blir spänd på ridbanan om jag försöker böja igenom honom ordentligt. I skogen är han mer avslappnad och resultatet blir bättre.

Idag är jag ledig från stallet, medryttaren fixar och tar hand om båda hästarna så jag är hemma och fixar istället.

Styrketräning

Med båda mina hästar jobbar jag på att bygga styrka just nu. Bland annat innebär det mycket träning i backe. Att klättra bygger styrka i lågt tempo och med låg skaderisk. Dessutom är det lätt att åstadkomma. Man behöver inte vara något ryttarproffs för att få hästen att jobba ordentligt i en backe. Denna styrka tar jag sedan med mig när jag samlar hästen i ett pass på banan. Finns styrkan redan på plats så är det lätt för hästen att utföra det jag ber om.

Jag brukar lägga upp träningen i perioder och fokuserar på olika saker periodvis. Så för Skuggi ligger fokus på styrka och rakriktning i fyra veckor framåt. Sedan fokuserar vi på något annat. Jag brukar träna i backe två gånger i veckan och aldrig två dagar i rad. Så att musklerna hinner återhämta sig. Jag har en backe i skogen inte så långt ifrån stallet som jag helt enkelt rider upp och ner för i skritt. Neråt är jag noga med att hästen inte kastar sig utan går lugnt och sansat. Trampar in under sig. Uppför skrittar jag lite hastigare. Jag räknar antal gånger upp och ner och stegrar sedan successivt alltefter att hästen blir starkare. Inte den roligaste ridningen men effektivt. 

Fin kväll

Fin kväll i stallet och jag hann med att motionera båda hästarna.

Från min och Skuggis tur. 

Förändringar

Apropå det här med vad man skiter i för att orka med sitt hästliv så gick jag ned i arbetstid i maj. Jobbar numera 80% och det känns väldigt skönt. Jag kommer inte i säng så mycket tidigare men jag har oftare hunnit med allt jag behövde göra. Jag har valt att prioritera mitt liv framför arbetet.
I september blir det mer förändring, jag börjar jobba närmare hemmet och går därmed upp på heltid igen. Med insparad restid blir det ungefär lika mycket tid över till mitt liv och mina hästar plus att det blir mer pengar av att jobba heltid. Sedan tror jag att jag kanske går ned i tid igen så småningom. Det gäller att prioritera det som är viktigt.

Lifris födelsedag!

Igår fyllde Lifri 12 år. Det firade han med att få sig en omgång med massageborsten (något han verkligen njöt av) och äta banan. Han gillar bananer. Dessutom blev han sjungen för av småtjejerna i stallet, och hurrad för. Jag höll på att dö sötdöden. Så gulligt! Jag älskar mitt stall.

Skuggi fick jobba hårt i ridhuset, det regnade annars brukar vi hålla till på ridbanan så här års. Han börjar bli riktigt fin och jag blir så lycklig av att rida honom! Han börjar bära sig på ett helt nytt sätt, travar fantastiskt och töltade flera varv rent och i riktigt god form. Så det var en bra kväll i stallet. Jag skulle kunna spendera hela mina dagar på det sättet. 

Bloggen i träda

Bloggen har fått vila på sistone. Har varken haft tid eller ork. Men nu tänkte jag att det var dags att ta tag i den och försöka skriva lite regelbundet igen. För jag gillar att blogga och jag har bloggen för att påminna mig om livets glädjeämnen. Som hästar. Så jag hoppas på att uppdatera här lite oftare framöver.

Världens lyckligaste hästägare

Så känner jag mig idag! Var på återbesök hos veterinären med Lifri, bara för att kolla att han fortfarande är fräsch. Jag har tränat så noggrannt och försiktigt och har nu kommit upp till att vi rider skritt, trav och tölt på rakt spår tre dagar i veckan. Jobbar avsuttet tre dagar i veckan. Så vi är inte helt igång men jag ville verkligen bygga upp honom från grunden eftersom han har haft lite problem under en längre tid. Han har känts bra. Lugnare och jobbar genom kroppen på ett annat sätt än tidigare. Blir han spänd och byter från trav till tölt har jag kunnat driva fram honom till handen och han har bytt tillbaka. Det har aldrig funkat tidigare.
Trots allt detta så var jag nervös inför vårt besök och veckan innan känt mig nojjig och osäker. Tänk om han inte håller...
Men det var glädjande besked. Han såg superfräsch ut och fick beröm för sin trav. Veterinären sa att det var sällan man såg en islandshäst med sådant övertramp. Så nu tränar vi vidare och fortsätter att bygga styrka.

Min svarta pärla!

Skuggi ligger på plus just nu! 

Rehab-ridning

Nu har jag börjat rida Lifri mer. Det blir mycket arbete i snårskogen för att träna stabilitet, koordination och proprioception.

Nya ridbyxor

Jag har köpt nya ridbyxor och de är världens skönaste! Jag kom ihåg när jag var liten och hade några ridbyxor som jag drog på, ingen gylf eller annat tjafs, och de var de bästa ridbyxorna. Sen dess har jag vant mig vid helskodda och de är inte lika följsamma men jag gillar greppet. Så när Horze hade rea på ridbyxor man drar på av modell yogabyxor med silikonskoning så slog jag till. De är helt enkelt toppen! Hur sköna om helst. Så jag köpte ett par till. När det ändå var billigt. Så nu måste jag bara ha något på fötterna som passar. 

Tio saker jag skiter i för att orka med hästlivet.

Blev inspirerad av Ponnymammans inlägg om saker hon skiter i för att orka med hästlivet och tänkte försöka mig på att göra en egen lista.

1. Jag skiter i att laga mat. Tack och lov gör min sambo det istället.
2. Jag skiter i att äta hemlagad mat varje dag. Det finns gränser även för sambons ork och att äta färdiglagat eller halvfabrikat någon gång i veckan har ingen dött av.
3. Jag skiter i att städa. Det ser för jävligt ut och nu har vi lejt en firma att göra det åt oss.
4. Jag skiter i att borsta hästen om jag ändå inte ska rida. Vem bryr sig om lite lera om man bara ska longera?
5. Jag skiter i att tvätta bilen. Den blir ändå bara smutsig igen.
6. Jag skiter i att gå i matvarubutiker. Handlar mat online och hämtar på vägen hem. Mycket smidigare.
7. Jag skiter i att vara snygg i stallet. Varken jag eller hästarna bryr oss om vi matchar så länge det är funktionellt och bekvämt. 
8. Jag skiter i högtider. Förutom jul, jul är viktigt. 
9. Jag skiter i att fixa håret. Har skaffat en frisyr som ser bra ut utan styling. Och som tål att ha en hjälm på. 
10. Jag skiter i att komma hem i tid. Med två hästar och heltidsjobb är det inte möjligt att vara hemma till normal middagstid. 

Jag får erkänna att det var svårt att komma på tio saker som jag skiter i. Möjligtvis skiter jag inte i tillräckligt mycket. Bra att tänka på i vilket fall. 

Rehabplan

Lifri håller ju på och rehabar nu. Inte för att han är dödligt skadad (han är ju faktiskt "bra" nu) utan för att det där svaga höger bak har förföljt oss under alla våra år tillsammans. Visst har det blivit bättre men det blir ju aldrig helt bra. Eller håller sig bra. Och nu har jag fått nog. Så nu bygger vi upp styrka och koordination ordentligt, en gång för alla. Inget slarv. Och alla ni som någon gång rehabtränat själva vet ju. Det är skittråkigt.
Jag har i alla fall gjort en plan för flera månader framåt där det är specificerat vad vi ska göra i grova drag och hur många gånger per vecka. Grunden är att Lifri ska arbeta 6 dagar i veckan och max 2 av dessa dagar i ridhus. Underlaget där inne är lite för mjukt för honom i nuläget. Det blir mycket avsuttet arbete och ridningen slussas långsamt in. Tanken är att bygga upp honom på ett sådant sätt att han inte ska behöva "tappa" bakbenet när jag rider. Han ska vara tillräckligt stark för det jag kräver av honom.
Jag tänker att avsuttet kan vi köra "tyngre" träning än om jag satt på och på så vis egentligen komma framåt snabbare än om jag red mycket. Den tyngre träningen består just nu av promenader i terräng där han får lyfta på fötterna och hålla koll på var han har dem (både styrka och koordination alltså) och backträning. Skittråkigt tycker han att det är. Till det kör vi longering, mestadels i trav, och så har jag just börjat skritta uppsuttet, utomhus och på hyfsat plan mark. Än så länge håller det. Han kan bli ojämn i påskjutet om jag ber om mer kraft i traven vid longering men bara ibland. Tappat höger bak har han inte gjort på länge. Tricket nu är att inte bli för ivrig och gå för fort fram. Bättre att ta det lite väl lugnt och komma i mål än att stressa.

Tandläkaren idag

Idag var det dags för den årliga tandkollen. Båda hästarna hade några vassa kanter på vänster sida. Skuggi hade ett litet sår längst, längst in. Lifri hade vassa kanter i både över- och underkäke så det verkar som om han sliter snett när han tuggar. Nu är de i alla fall fixade och klarar sig ett år till. Vaccinerade blev de också.

Hmm?

Hungrig häst gör allt för att hitta något att äta. 

Intressant länk

Apropå den ständiga viktdebatten, hur mycket klarar egentligen en islandshäst att bära? Är en vuxen människa för stor? På den här sidan kan du få en beräkning. Vet inte vad underlaget till beräkningarna är men tyckte att det var intressant. Enligt detta har mina hästar inga problem med att bära mig i alla fall. Inte för att jag är särskilt tung men jag är ju en fullvuxen människa. 

Skuggi i torsdags

Det börjar bli häst av honom nu, jätteroligt.

Veterinären igen

Idag har Lifri varit på återbesök på Mälaren hästklinik och fick med beröm godkänt. Idag var det svårt att visa honom ordentligt för han var så taggad över att få springa på gången. Han rörde sig jättefint så jag behövde inte rida denna gång. Nu ska han bara bli starkare så att han håller ihop. Sedan så åker vi nog tillbaka om några månader och kollar att allt är ok. Veterinären menade att han är en sån häst som kan behöva lite hjälp på grund av hur han rör sig. 

Action

Igår var jag ledig från stallet för att vaccinera katterna men inte blev det en hästfri dag för det.
När vi precis började köra hemifrån så kom två hästar utspringande på vägen. Lösa men med grimma och den ena hade även grimskaft hängande. Eftersom det kom en bil (som fortsatte köra) så sprang de vidare längs vägen. Lite längre fram blev det trafikstockning och bilar som blinkade med helljusen i hopp om att hästarna skulle springa av vägen och att de skulle kunna ta sig fram.
Inte jättekul att ha en tid att passa i det läget men vad ska man göra. Vi stannade förstås och jag klev ur bilen och lyckades fånga den ena när de försökte springa förbi mig. En annan tjej fick tag på den andra.
Jag hade en aning om var de hörde hemma men inte numret till ägarna. Så det blev en del rundringande och jag var tvungen att åka vidare. Jag fick höra på vägen till veterinären att ägaren dykt upp och fick hjälp att promenera hem med hästarna så det slutade väl.

När något sådant händer så får man ju en kall klump i magen. Tänk om det varit ens egna hästar och tänk vad illa det hade kunnat gå!

Två par ögon

Ibland är det bra att få någon annans syn på saker och ting. Ikväll hade jag turen att stallägaren kom ut och tittade när jag longerade Lifri innan ridning. Han har ett skarpt öga och la märke till andra saker än vad jag gör. Till att börja med så tyckte han att Lifri gick bättre i höger varv medan jag tyckte tvärtom. Han håller traven sämre i höger varv men har ett jämnare påskjut. Han såg också att han lyfter sämre på höger bak i båda varven. Det har jag också noterat men det är alltid skönt med lite bekräftelse. Han tyckte däremot inte att Lifri såg halt ut och det känns bra att höra.

Skönt med medryttare

Idag kom jag hem från stallet lite efter halv åtta. Då var båda boxar mockade, maten fixad och hästarna ridna. Det var i och för sig ingen lång ridtur men ändå. Medryttaren hade mockat när jag kom och vi fixade i ordning resten tillsammans. Sedan skrittade vi ut i mörkret i 30-40 minuter. Känns som världens lyx att sitta nyduschad och varm vid halv nio och ha lite tid över. 

Igångsättning

Det här med igångsättning är inte det lättaste. Lifri mår toppen, har aldrig känt sig bättre och förstår inte det här med att ta det lugnt. Det är ju sååå tråkigt. I vanliga fall så skulle jag ju försöka fånga den energin och rikta om den till samling och lyft men han ska ju inte pyssla med sådant heller. Bara sätta igång lite lugnt och se om kroppen håller, förbereda lite försiktigt för mer belastning. Så igår var det en hysterisk ridtur i skogen. Gjorde misstaget att försöka trava (det gick inte) och efter det så kunde han inte skritta heller. Idag var bättre men jag ledde honom en bra stund innan jag satt upp. Vi får se hur det går imorgon men om han inte lugnar sig så får det väl bli så att jag måste ge lugnande innan ridning. Den där hästen har för mycket energi för sitt eget bästa. 

Mycket tankar

Har hunnit rida Lifri en gång hemma nu och det känns än så länge inte bättre. Men den har gången ska jag ha is i magen och vänta till återbesöket. För det verkar ju inte vara något fel på honom egentligen. Det är lite svårt att rida igång honom för han är så vansinnigt pigg. Vilket han ju brukar vara så här års när det blir ljusare. Det är ju inget problem när han är igång och gör av med mer energi men nu är det inte så lätt. Jag tror att veterinären förstod det för nu fick jag gärna longera innan jag sitter upp och sist fick han inte gå på böjda spår.
Har suttit och funderat på hur jag gjort tidigare när han har varit så här och det som fungerat bäst har ju varit att motionera honom två gånger om dagen. Vilket ju är svårt att få till.
Nu följer vi ju veterinärens igångsättningsschema så gott vi kan men efter återbesöket är det dags att börja träna upp Lifri på allvar. Då gäller det att ha en väl genomtänkt rehabplan för att få upp styrkan i höger bakknä.

Nytt klinikbesök

Eftersom jag upplevt att Lifri försämrats efter behandling och vila så flyttade vi vårt planerade återbesök till idag istället för nästa vecka. Så länge vi promenerade gick det bra men när jag börjat rida tappade han höger bak värre än någonsin, i skritt på rakt spår. Det har han liksom aldrig gjort. Så det blev tömkörning istället för ridning och byte av tid. Och idag ny undersökning och nya behandlingar.

Hästen travade förstås bättre än vanligt. Seglade igenom böjprovet med glans. Tyckte att det var skitkul att få springa lite. Rörde sig fantastiskt fint i longeringen, stora luftiga steg, galopperade och skuttade. Sprang som en tok vid ridningen, äntligen kan man få sträcka på benen! Så det krävdes lugnande i två omgångar för att få hästen att varva ned och faktiskt visa lite trav också. Tappade höger bak endast några få gånger, tror att veterinären såg vad jag tycker är problemet i alla fall. Verkar inte vara något patologiskt utan han är bara svag i höger bak. 

Hon förslog att vi skulle underhudsblistra knäna i alla fall. Ibland hjälper det med att strama upp runt knäna och skapa lite stabilitet. Så det gjorde vi. Han fick också en annan medicin som var mer riktad mot haserna och lite allmänt smärtlindrande. 

Så nu är det bara att fortsätta att rida igång honom och komma tillbaka om tre veckor igen. Bra träning på att lasta och åka blir det ju i alla fall. Det har ju varit lite knepigt.

Klinikbesöket

I måndags så var jag iväg med Lifri på klinik för att göra hältutredning. Han har gått lite konstigt på sistone och inte känts helt som han ska. Jag pratade med min veterinär i telefon och hon tyckte att jag skulle åka till klinik då de insatser hon kan göra på plats är begränsade, säger när det inte är glasklart.

På kliniken gjordes böjprov, där möjligt en liten svaghet höger bak syntes och sedan blev det longering. I longering gick det att se att han kortade steget höger bak något. Men någon särskild hälta att tala om syntes väl inte direkt. 

Så jag fick rida också. Mycket böjda spår och försök till trav men med en spänd häst är det inte så lätt. Veterinären såg i alla fall vad mina problem verkar vara och bedövade höger has. Därefter fick vi göra om allt. Böjprov, longering och ridning. Denna gång tyckte hon att det gick bättre men att det syntes något i vänster has nu när höger var ute ur leken. 

Så det blev röntgen (utan anmärkning) och behandling med kortison av båda hasorna. Därefter har lilla hästen klarat av ett dygn boxvila och snart en vecka i sjukhage och blivit promenerad med 2x20 minuter varje dag. På onsdag får han gå ut med Skuggi igen och det är dags att skritta uppsuttet. 

Återbesök om två veckor. 

På kliniken

Yay!

Vi har fått en medryttare! Hon verkar hur bra som helst. Supertrevlig, lugn och fin med Skuggi, villig att göra lite extra sysslor och red fint också. Hon klarade av att få Skuggi att gå rent i tölten och Skuggi frustade och verkade nöjd med henne. Egentligen är det viktigast vad han tycker. Men det är ju ett stort plus att jag gillar henne också. Jag tänker att vi ska rida en del tillsammans. Känner mig riktigt glad idag. 

Pälssättning

För en dryg vecka sedan verkade det som om pälssättningen satte igång, i alla fall på Skuggi. Han blir så känslig och grinig i samband med det, särskilt vid borstning. Igår såg jag att vinterpälsen börjar släppa på båda hästarna. Så snart är det väl vår. 

Utbildningsskalan

Stormigt

Igår var en stor dag för ridsporten. Först och främst anses ridning nu vara friskvård och det är alltså möjligt för de som har friskvårdsbidrag att utnyttja det till att ta ridlektioner. Mitt friskvårdsbidrag är så litet så jag tror att jag fortsätter med att gå på gymmet på arbetstid istället för att ta ut det i pengar. Men ändå, det är onekligen en seger.
Sen så vann Peder Fredricson Jerringpriset för andra året i rad. Även det helt fantastiskt.

Här hemma är det typ snöstorm och medryttaren vågade inte ge sig ut på vägarna så vi får se om hon får komma i helgen istället. 

Medryttare på gång

Ja nu har jag en medryttare på gång som ska komma och provrida på tisdag. Mycket spännande. Hon har jobbat tre år med hästar på Island och bor i Södertälje. Verkar trevlig. Så vi får väl hoppas att hon är så bra som hon låter och att Skuggi inte skrämmer bort henne. Han behöver ridas lite mer för att riktigt komma till sin rätt och det vore skönt att slippa att ständigt dåligt samvete för att han inte motioneras tillräckligt. 

En överraskning

Häromdagen när jag kom hem hade jag fått ett brev från min vän Rosan. Henne lärde jag känna när vi arbetade tillsammans på Island och hon har pluggat ett år på SLU i Uppsala. I kuvertet fanns ett julkort och en julklapp. Det var en tygpåse med en bild av Skuggi på som Rosan målat själv.

Helt fantastiskt fin! Jag blev så himla glad. Och överraskad förstås. Tycker att Rosan är vansinnigt begåvad, det är så himla likt Skuggi. 

Nyår och fyrverkerier

Det har svårt att missa att det pågår en debatt om det här med fyrverkerier. Många djur (och människor) blir fruktansvärt rädda när fyrverkerier smäller av. 
Denna nyårsafton har det varit flera hästar som dött när de flytt i panik. Jag gillar fyrverkerier, det är vackert, men jag tycker inte att det är värt priset. Att så många blir vettskrämda. En stor del av problemet ligger i att det inte bara smäller vid tolvslaget utan ofta, om man bor i civilisationen, en vecka före och en vecka efter nyår. Det går alltså inte att att hålla hästar inne när det smäller. Det är ju helt omöjligt att veta när det kommer att smälla. 
Jag har stått så med Lifri, centralt, och det smällde i två veckor. Jag kunde knappt rida för han blir så rädd att han skakar även om han är i ridhuset. Han åt knappt alls under dessa veckor heller och tappade mycket i vikt. Nu står vi ju ute på landet och de flesta som bor runt omkring har hund så nyårsafton var lugn. Det är jag tacksam för. 
Just nu pågår en namninsamling för att skärpa lagstiftningen kring fyrverkerier. Skriv under här. 

Denna lera

Det är nu när jag ser hästmänniskor klaga på allt detta regn och den resulterande leran som jag på riktigt förstår hur bra jag har det. Visst är det superlerigt i skogen och stigarna är täckta av små sjöar men vi har gott om grusvägar att rida på. Klart att det är lerigt i hagen men det finns fortfarande torra partier och lite gräs. Jag har ju två hästar på ganska stor yta och kuperat. Lite lyx. Sedan så är ridhus guld värt. Jag har alltid torrt och fast underlag att rida på. Det gör att jag tränar som vanligt, uteritterna blir kanske lite tråkigare men det är allt. Och hästarna är smutsigare förstås. 

Det kommande året

Det är ju nu det är dags att lägga upp planer och mål inför året. Som det ser ut nu har jag ingenting planerat, det känns så där.

Jag tänker fortsätta att åka iväg och rida för Hinni när han kommer till Sverige men det kommer att bli mindre av det då han kommer komma hit mer sällan. Fullt förståeligt att han vill prioritera familj och livet på Island men det är ju förstås tråkigt för oss.
Jag funderar på om jag ska prova att rida för Johanna Elgholm, det är ju nära och bra. Om inte annat så finns även Jessika Rydin där och henne har jag ju ridit för för något år sedan och gillat. Så mer lektioner och kurser lite närmare hemma helt enkelt. Då blir det inte ett lika stort projekt heller.

Till sommaren har jag och Mike en dröm om att rida från stallet hem till oss alternativt gamla stallet och sedan vidare hem till Lena och Johan som vi red till för något år seda. Därefter samma väg tillbaka hem. Det skulle bli en fyradagars-tur om vi inte stannar lite extra någonstans. Det kräver en del planering, måste kolla upp hur vi ska rida i förväg, och en del träning av hästar och ryttare för att orka men är helt görbart.

När det gäller målen med hästarna tycker jag alltid att det är svårt med tidsramen, hur snabbt kan jag förvänta mig resultat?
Med Skuggi hoppas jag att han håller vikten och inte sväller upp under sommaren nu när han inte kommer att gå på bete på samma sätt. Jag vill att tölten sitter så att vi utan problem töltar på våra uteritter. Jag vill fortsätta utveckla kvaliteten på galoppen och önskar att han orkade gå i form i galopp. Jag hoppas på att kunna börja träna passen i år. Det skulle också vara roligt att komma ut på någon tävling trots att han inte har de stora rörelserna som behövs för att lyckas, tror att det kan gå hyfsat ändå om jag rider ordentligt. Kanske lite fyrgång och eventuellt Tölt in harmony.

Med Lifri känner jag att jag alltid fegar när jag sätter mål. Tycker att det är svårt och lätt blir så diffust med honom. Men nu ska han bara gå i form i skritt, trav och tölt åtminstone. Kunna galoppera sansat i båda galopper och eventuellt gå att svänga också. Viktigast är att han ska vara mjuk och lyssna. Tävla får vi se. Blir nog T8 i sådana fall.

Sedan så har jag lagt ut annons efter medryttare till Skuggi, får se om jag hittar någon bra.