Tömkörning

Igår blev det lite tömkörning. Lifri är fortsatt harmonisk och det gick mycket bra. Tyvärr var det lite halt så det var ingen idé att hålla på så länge. Men han lyssnade fint, svängde och stannade när jag bad honom och reagerade inte ett dugg på tömmarna. Så det går framåt.

Hur går det med Lifri?

Jo det går bra. Igår var han varm om hoven och jag blev nervös. Började tänka och fixa, behöver skaffa mer spån om han behöver stallas upp igen. Jag behöver också fixa fram hovslagar-verktyg ifall jag behöver ta av skon. Men idag var hoven normal igen, tack och lov. Så jag slipper hålla på med sådant just nu.
Annars så har han varit mild och lugn de senaste två dagarna. Lätt att fånga och lugn och uppmärksam att hålla på med. Jag har jobbat lite kort med honom, igår blev det lite övning med träns och idag blev det lite jobb med carrot-sticken. Jag vill inte jobba honom så mycket eftersom han ska vila egentligen men hans huvud behöver arbeta.

Tolkning!

Det blev tolkning idag! Louise, jag och Åsa tolkade idag med Birkir. Julia (hon har en av de andra hästarna i stallet tillsammans med sin mamma) fick också vara med och åka lite. Ingen av de andra ville men de verkade glada över att vi vågade. Vi började på inhägnat område då Birkir tidigare år inte varit direkt överförtjust. Jag fick åka först och mycket riktigt, så fort det gick fortare än skritt blev Birkir rädd och drog iväg, jag släppte och det lugnade ner sig. Sedan körde vi ett tag i skritt innan vi provade igen och då gick det fint. Så bra att vi tog oss ner och körde på grusvägen också. Det var riktigt kul och Birkir skötte sig jättefint! Jag hade glömt hur roligt det är att tolka.
Tyvärr så glömde jag att fotografera trots att jag hade kameran med.

Händelserika dagar

Igår var jag uppe i stallet sent för att titta till Lifri och allt såg bra ut. Däremot låg Dimbrá ner vid fodring och såg verkligen inte kry ut. Jag sa kolik innan jag ens gått in i hagen och det var en riktigt bedömning, hon hade fått förstoppning. Jag fick sparka upp henne, hon reagerade knappt alls, och när jag lyssnade på magen gav den ifrån sig ett avgrundsvrål. Så vi ringde Catrin som kastade sig upp till stallet. Innan hon kom upp klämde vi på täcke och promenerade lite. Tyvärr var jag tvungen att åka hem när Catrin kom eftersom jag började jobba sju idag. Dimbrá repade sig under natten och ska nu få stå inne och äta i lugn och ro. Veterinären trodde att förstoppningen beror på att hon är så tunn nu, hon har magrat av något enormt under tiden hon har gått med föl. Så nu ska hon försiktigt gödas upp. Fölet åker imorgon så det var ju lägligt.
Jag sov inte alls gott inatt. Jag var ju medryttare på Dimbrá förut och har hållit på mycket med henne och det knep verkligen i hjärtat att se henne så dålig. Jag trodde faktiskt inte att hon fortfarande låg mig så varmt om hjärtat men där ser man...

Idag har jag varit ute hos Pelle och Lisa och hållit lektion. Pelle red först på Atli och överlag gick det väl bra även om Atli inte var på bästa humör. Jag ville visa en övning från marken som jag tror de kommer ha stor nytta av men det var Atli inte alls så förtjust i. Han förstod först inte alls och blev väldigt frustrerad. Han var inte heller så förtjust i att jag hade spö så det fick vi lägga bort. Till slut fick han och Pelle till det och då avslutade vi trots att jag från början tänkt att de skulle få göra mer. Men man måste ju sluta på topp. Så nu får de öva så blir det nog bra.
Lisa red Framtid och där har det verkligen skett framsteg. När jag var där sist var Framtid trög och ville inte gå fram men nu var det som en ny häst. Hon knallade på i rask takt och gick på volt utan problem. Jag provade henne också, travade lite, och det var verkligen inte alls som sist, nu svarade hon villigt framåt. Jättekul att se!

Imorgon ska jag se om vi inte kan tolka efter Birkir.

Igår och idag

Igår red jag Birkir igen, det blev lite längre denna gång. Vi red ut i fantastiskt vackert vinterväder. Birkir var inte lika på hugget som dagen innan men det kan bero på att vi red längre. Han fick jobba hårt (jag med), mycket tölt blev det och jag fick honom att sträcka ut ordentligt i trav också. Jag tycker ofta att han håller tillbaka steget något men det gick med lite övertalning. Överlag är jag nöjd med honom. Jag kan säga att jag fått  träningsvärk efter de senaste dagarnas ridning. Jag har ju inte ridit så mycket på sistone och jag saknar helt förmåga att rida lite lugnt för att komma i form. Jag kör på som jag gjorde när jag red några hästar per dag och då känns det när man är otränad.

Idag så provade jag transportskydd på Lifri för första gången. Jag har inte vågat ha dem på när vi åkt nu för jag har tänkt att han kanske inte går att lasta då. Tur var väl det för han var inte särskilt förtjust minst sagt. Att få dem var inte jättelätt och krävde Åsas hjälp. Han gick ganska normalt med dem och stod snällt när jag tog av dem men jag såg ju vad han tyckte.

Jag tittade också när Åsa red och det var riktigt roligt! Hon och Birkir töltade runt i medeltempo som om de aldrig gjort något. Fin takt och trevliga rörelser plus att båda två såg att ut att ha roligt. Nu verkar något verkligen ha lossnat för dem och det gör mig glad!

Drömmar

Vi har alla så olika drömmar när det kommer till hästar.
En av mina stora drömmar är att prova flera olika sorters gångartshästar, att rida andra töltande raser än islandshästar. Tänk att kunna jämföra hur det känns att rida American Saddlebred eller Paso Peruano med hur det känns att rida islandshäst. Rider man tölten likadant? Hur känns deras rörelser från ryggen?
Helst skulle jag ju vilja prova de olika hästraserna i sina ursprungsmiljöer. Det skulle jag tycka var spännande.
Någon som har gjort detta är Barlas pappa, Ewald Isenbügel. Han har alltid något intressant att berätta och jag har sugit i mig som en svamp av hans historier när vi träffats. Hans berättelser har verkligen spätt på min nyfikenhet.
Den enda andra töltande hästen jag ridit var en varmblodig travare. Hon töltade helt klockrent, det var en häftig upplevelse.

Lycka!

Min häst har skor fram!!! Hoven såg så bra ut nu på återbesöket att hon valde att sko honom, något jag inte hade trott var möjligt på ett bra tag. Det hade inte hovslagaren trott heller. Detta betyder att Lifri inte behöver stå på box på nätterna längre utan får vara ute med de andra. Det blir så mycket enklare och innebär en mängd mindre krångel. Till exempel så kan jag åka ut till stallet när det är ljust de dagar jag är ledig istället för att vänta tills på kvällen så att jag kan ta in honom. Jag behöver inte oroa mig för att han inte äter ordentligt inne och för om han ska försöka ta sig ut. Jag behöver heller inte besvära stallägaren med att krångla med hans toffla.
Jag kan inte beskriva hur lättad jag känner mig. Jag hade föreställt mig att han skulle behöva ha förband och vara uppstallad i en oändlig tid framöver. Eftersom jag inte har bil just nu så kan jag inte göra annat än att jobba och åka till stallet när det är så, bussen går ju inte så ofta. Och det är ju roligt att någon gång kunna göra något annat än att mocka och stalla in sin häst.

Jag red ju en tur på Birkir idag också. Det blev en kort tur barbacka i snön, så äntligen fick jag min snögalopp. Birkir verkade smittad av min glädje och var fantastiskt rolig att rida. Glad och framåt. Efter en stunds ridning fick vi till en riktigt trevlig tölt i bra takt och relativt självgående. Det krävs en hel del ridning för att komma dit men det är det värt. Om han går ner en så där 50 kg så blir han nog riktigt flott. Tävlingssugen blev jag...

Ridsugen

Efter att knappt ha ridit alls sedan jag kom hem i december så börjar jag nu bli något sinnessjukt ridsugen. Att jag inte blivit det tidigare skyller jag på att jag varit sliten och inte mått riktigt bra. Men nu är jag på gång igen. Det är riktigt trist att det nog dröjer innan jag får rida igång Lifri igen men jag får väl hitta andra sätt att stilla suget. Synd bara att jag inte har bil just nu för då hade det varit lite lättare att åka iväg till andra stall och rida lite. Jag känner ju några stycken som mer än gärna lånar ut sina hästar till mig någon gång då och då.
Men imorgon ska jag få låna Birkir och det ska bli riktigt kul! Han har börjat se så fin ut på sistone så jag ser mycket fram emot det!

Kallt idag

Idag var det kallt! Lifris doja hade frusit och jag var tvungen att hälla varmvatten på den för att få av den. Lifri sprang inte iväg från mig när jag skulle ta in honom idag men var lite avvaktande. Vi gick en sväng i skogen så att han fick se något annat än hagen och boxen också. Det verkade han nöjd med.
Han har nu lärt sig att han får något gott när han kommer in i boxen och börjar bli lite förväntansfull. Det bjuds på en deciliter havre och en deciliter betfor, försöker få honom att vänja sig vid betfor då det vore bra för hans mage. Han äter nämligen lite dåligt när han är inne. Tyvärr är han inte jätteförtjust i betfor så vi får börja i liten skala.

Beslut

Nu har jag tagit beslutet att inte fortsätta arbeta på Svisshólar i Schweiz. Jag måste vara hemma och ta hand om Lifri. Jag kommer heller inte åka tillbaka i februari utan det blir istället ett besök i slutet av april så att jag är där över deras Gaedingakeppni.
Beslutet har varit lätt att fatta men det känns ändå svårt. Jag har haft mycket roligt, lärt mig mycket och fått många nya vänner. Det känns hårt att lämna allt detta med så kort varsel och det känns svårt att vänta så länge på att få säga tack för mig. Jag har varit väldigt inställd på att oavsett vad återvända en kort sväng i februari. Men att istället åka ner i april passar Barla bättre och egentligen även mig som slipper lämpa över Lifri på någon annan i en vecka.

Så vad händer nu med alla mina planer och vad kommer jag göra här hemma? Naturligtvis ger jag inte upp planerna på att ta b-instruktörsexamen men det får bli på ett annat sätt. Jag har redan börjat se mig om efter andra möjligheter men känner mig inte stressad över det. Just nu jobbar jag som timvikarie hos hemtjänsten och kommer fortsätta med det tills jag hittar något som känns bra för mig. Det räcker inte att få jobba med hästar utan jag vill kunna känna att jag utvecklas också. Så jag har en hel del krav helt enkelt.
Kanske startar jag upp en mindre, egen verksamhet, på deltid. Tanken är då att hålla lite lektioner samt när jag känner att jag har tid ta emot någon träningshäst.
Det vore inte helt fel om jag kunde hålla lektion i ridskoleverksamhet någon dag i veckan också.
Ja vi får väl se hur det blir.

Galoschen

Igår fick jag galoschen jag beställt från Engården, det gick fort! Jag provade den och den var lite jobbig att få på men lätt att få av. Alldeles för lätt visade det sig. Fick ett samtal från Åsa innan lunch, Lifri hade tappat galoschen. Så nu blir det den gamla barfotaskon vi hittade i stallet i fortsättningen också.

Något roligt

Jag har faktiskt gjort något roligt på sistone också. I lördags var jag med Louise ut till hennes häst, Elfael, och red lite. Det är alltid roligt att träffa Louise, hon kan mycket som inte jag kan och eftersom vi håller på med helt olika ridsportgrenar (Louise rider western) så får i alla fall jag lite nya perspektiv.
Det var roligt att se att mycket har hänt sedan jag var med sist (vilket var ett tag sedan). Elfael verkade mer stabil och gick fram mycket bättre, hans utbildningsnivå har också stigit en hel del. Elfael är alltså en sjuårig arabvalack, jämnårig med Lifri alltså.
Jag tänkte att det skulle bli roligt att få rida en häst med bara tre gångarter och att det skulle bli så lätt att galoppera. Tji fick jag. Elfael går gärna i korsgalopp och om man lyckas få en riktig galopp men vill driva på lite eller något så byter han, utan problem, galopp. Så det var inte så lätt. Men vi fick göra något som var mycket nyttigt för mig, galoppera runt i ridhuset på helt lösa tyglar. Jag blev rädd faktiskt, det händer i princip aldrig. Han galopperade så fort och kändes så stor. Det jag är rädd för är hörnen, jag blir orolig för hästens balans och att det går för fort. Detta kommer naturligtvis efter att ha galopperat med femgångshästar på alldeles för litet utrymme. Jag blev också orolig för att han skulle vända in mot mitten i 90 grader, något han inte gör men Lifri gör. På Lifri blir jag inte det minsta rädd. Det var bra för mig att rida på långa tyglar och släppa kontrollen, att trots allt inte bromsa i hörnen. Jag försökte tänka på att slappna av och att inget kommer hände och efter en stund fungerade det. Jag kände mig trygg och galopperade på. Jag försökte till och med gasa men då bytte han galopp förstås... Så jag red tills jag inte var rädd längre helt enkelt.

Sammanbrott

Igår hade jag och Lifri totalt sammanbrott och psykbryt på varandra. Han har tröttnat på att stå på box om  nätterna och tycker att jag är en skit som ställer honom där istället för att hitta på något roligt som vanligt. Så igår ville han inte låta sig fångas utan sprang runt runt och jag blev riktigt jädra less på honom. Till slut gick det. Jag kan konstatera att vi var nog båda ganska trötta på varandra just då.

Idag var det andra bullar och trots en liten travvända så gick Lifri lätt att fånga in. Han njöt av att bli kliad och borstad och var allmänt nöjd och trevlig. Så han fick följa med upp på volten och hålla ridlektion tillsammans med mig. Skönt att det gick bra idag för jag hade inte orkat med en dag som den igår...

Hoven

Jag blev tvungen att lägga om Lifris förband igår så jag passade att ta lite foton. Förbandet satt fortfarande bra men det började bli utslitet i kanten av hoven.

Tån är riktad för lättare överrullning och minskad belastning på trakten.

Här ser man hålen

Så här fint blev det nya förbandet

Släpp ut mig!

Typiskt

Man ska inte säga att ens häst sköter sig fint och att saker och ting inte är några problem. Det straffar sig. Idag försökte Lifri hoppa över boxdörren. Förhoppningsvis har han lugnat sig till kvällsfodringen, annars så får han sällskap och så hoppas vi att det går bättre. Typiskt honom, den ena dagen är aldrig den andra lik.

Dagens rapport

Var uppe i stallet för att mocka och hämta in min häst för kvällen idag, borstade honom lite också. Han har stått lugnt och stilla boxen igår natt. Han verkar inte ett dugg upprörd över att helt plötsligt behöva stå inne helt själv. Det har även funkat bra med den temporära galoschen men jag kommer beställa hem en ny som förhoppningsvis fungerar lite bättre och lite enklare. Det är så skönt att han är en så skötsam liten häst.

Klinikbesök igen

Vet knappt var jag ska börja, är trött efter dagen och känner mig lite matt när jag blickar framåt.

Det var värre med hålväggen än vad röntgen antyder och alla är förvånade över att Lifri inte är mer halt. Det var inte möjligt att sko honom och det blir ingen igångsättning nu. Han har tjärdrev i hålet och bandage runt foten nu. Ska stå på box på natten och får komma ut till de andra under dagen, med en galosch på foten. Galoschen måste av på kvällen och på på morgonen. Vi får se hur det går. Vi ska tillbaka den 21 för att fixa vidare och i framtiden kommer han nog att behöva verkas en gång i månaden.

Lilla hästen var en pärla som vanligt. Det gick lite snabbare än tidigare att lasta på vägen dit och på vägen hem tog det nog bara runt två minuter. Helt klart godkänt.
Han vet nu vad man gör i gången på kliniken, man springer.
Han stod snällt när hovslagaren grävde ut hoven trots att jag märkte på honom att det gjorde mycket ont. Han var jätterädd för massa konstiga saker och hoppade högt för minsta ljud men trots det var han duktig.

Så nu står den lilla pärlan i säkert förvar i en ny-spånad box och har det förhoppningsvis helt okej.

De senaste dagarna...

De senaste dagarna ha jag roat mig med att vara rejält sjuk så inte mycket har blivit gjort och inte mycket har blivit tänkt. Idag har jag mått bättre och huvudet är fullt med tankar och idéer. Massa planer inför framtiden och vad jag ska göra med mitt liv. Det känns bra. Nu äntligen blir det nog så att jag har tid och möjlighet att verkligen satsa på Lifri. Jag vill ju inget hellre än att vara med honom så jag är faktiskt lite glad över att jag kanske behöver ge upp mina andra planer för att vara hemma och ta hand om honom. Men inget är klart än så vi får väl se.
På torsdag är det i alla fall dags att fixa hoven och efter det måste jag ta en del beslut om vad jag gör nu. Framför allt över var jag kommer befinna mig nu i vår. Ja och så kommer jag börja rida Lifri igen och det känns enormt roligt. Jag längtar redan!

Vad händer nu då?

Igår var jag uppe och borstade på min lilla häst. Han hatar verkligen att gå på is och jag tänker nog sluta tvinga honom men då kan jag inte ta ut honom ur hagen, tyvärr. Han verkar i alla fall inte hata mig efter klinikbesöket, skönt.
Vi får se hur det går på torsdag och vad som händer efter det men jag har pratat med stallägaren och det är förberett för alla eventualiteter. Jag hoppas på kallt och snö så att det inte är så skitigt i hagen och han kan få vara ute med de andra som vanligt. Men jag är fullt beredd på att stalla upp honom på natten om det behövs. Lite krångel blir det då eftersom det egentligen enbart är ett lösdriftsstall och eftersom han är lite krånglig men det får jag ta.
Sedan får vi se hur det går närmsta tiden. På torsdag ska vi tillbaka till kliniken för att åtgärda hoven och sedan är det återbesök fyra veckor efter det. Det blir säkert fler återbesök och jag måste bestämma mig hur det blir med Schweiz och min utbildning. Men Lifri kommer först, oavsett. Så framtiden är, som vanlig, osäker.

Butikens dag - Agersta

12 januari har Agersta "Butikens dag" och det kommer vara clinics och föreläsningar samt rea i butiken. Jag skulle jättegärna vilja gå då det verkar vara en del intressanta föreläsningar och det är ju inte så långt bort. Men pengarna tryter lite grann... Jag tror i alla fall att det kan vara värt att gå på. Mer info hittar ni här.

Klinikbesök

Idag var jag, Lifri och Catrin ute på äventyr. Det var dags för Lifri att undersökas på klinik för hältan. Till att börja med vill jag säga att Lifri skötte sig jättefint. Inga större problem att lasta, det tog en kvart på vägen dit och tio minuter hem. På kliniken var han lugn och hetsade egentligen bara upp sig när vi fick springa i gången efter böjprov.
Veterinären klämde igenom honom ordentligt, jag longerade honom, vi gjorde böjprov på båda fram och röntgade högerhoven för att få en bild av hålväggen. Hon tyckte inte att han rörde sig så illa alls. På böjproven reagerade han inte alls utan som det ser ut nu så är det nog bara hålväggen som spökar. Så nästa vecka kommer vi tillbaka för att gröpa ur den och få på skor. Sedan är tanken att jag ska kunna rida igång honom i skritt och trav. Jag ska undvika böjda spår och försöka rida på mjukt underlag. Helst ska han väl stå uppstallad också, så att det är torrt och rent.
I början kan dagsformen variera men alltefter att det blir bättre så ska det stabiliseras. Sedan är det bara att hoppas att inget annat kommer fram. Det kan i och för sig ta tid att få ordning på det här men jag känner mig ändå lättad, jag hade trott att det var något mycket värre.

2013

Att skriva om året som ligger framför mig känns svårt då mycket är väldigt oklart och det är många beslut att ta. Några saker är dock klara.

Imorgon åker jag och Lifri till klinik för att kolla upp hältan. Efter det vet jag förhoppningsvis lite mer om vad vi två gör den närmsta tiden.

Jag kommer flytta hem helt och hållet till Sverige i år. Frågan är bara när det blir av.

Jag jobbar vidare mot b-instruktörsexamen. Det tänker jag inte ge upp oavsett omständigheter.

Jag hoppas även på att det blir ett besök på Island i år, jag längtar efter Saltvik och alla vännerna där.

Oklart är hur länge jag blir kvar i Schweiz och om jag kommer ta b-instruktörsexamen där. Det är även oklart vad jag gör efter jag kommer hem därifrån.

Jag skulle vilja tävla lite i år, gärna i Sverige och helst på min egen häst. Men vi får väl se hur det går med det...