Valborg

Idag så regnade det sidledes när jag var på väg upp till stallet men när jag väl var där så hade det slutat. Vädret gjorde naturligtvis min häst lite vild men jag red ut själv ändå. Kände mig som en galen människa på en galen häst. Nä skämt åsido, jag visste att det nog skulle bli lite spännande och det var det. Men ingen rodeo eller något sådant. Lifri var dock ofokuserad och lyssnade inte så bra. Han ville gärna gå in i skogen och reagerade häftigt på hjälperna när jag försökte få ut honom på stigen. Han skyggade, sprang och snurrade runt. Traven var emellanåt fyrtaktig eftersom han var spänd men ibland slappnade han av lite. Jag kände aldrig att han var helt utanför min kontroll men lite spännande var det. Tur att jag kan skratta åt det hela, det var ganska roligt faktiskt. Det är trots allt en häftig känsla att sitta på ett mer eller mindre vilt djur och få ta del av dess snabba reaktioner och dess kraft. Utan att vara rädd och med känslan av att du klarar av det.
I slutändan lugnade han ner sig och vi kunde båda känna att vi trots allt var ett team och att det där gjorde vi rätt bra ändå.

Roligt att träna

Idag red vi på ridbanan. Ville jobba på att få igenom lite ställning och böjning och håller på och läser en bok som gav mig lite inspiration. Det gick bra faktiskt. I höger varv är det svårare, där får jag verkligen akta mig så att jag inte pressar honom för då blir han styv som en planka och går bara emot. Det gäller att stryka medhårs. Idag var han lugn och lätt att jobba med, ibland är det för mycket som stör. Nu har inga problem med att förstå att han ska flytta baken undan för skänkeln, han kan typ göra framdelsvändning nu. Han lär sig så snabbt.

Det är jätteroligt att rida nu för det känns som om vi äntligen kan börja träna. Nu får han trava och nu kan vi använda ridbanan igen. Nu ska han utbildas, stärkas och gymnastiseras. Jag känner att jag har en bra plan på hur det ska gå till. Trava tänker jag bara göra när vi rider ut de närmaste veckorna, han blir för obalanserad på ridbanan. För handen tänker jag jobba mycket med ställning och böjning, öppna och sidvärtes. Allt för att gymnastisera och stärka. När jag rider på ridbanan håller jag mig till skritt och jobbar med samma som från marken fast på en lägre nivå med mindre krav. Efter hand som jag känner att han blir starkare så tänker jag börja tölta honom och även börja trava på ridbanan.

Eftersnack

Träckprov

Idag så var det dags för träckprov i stallet. Lifri bajsade snällt efter att ha stått på box i några minuter, tack för det!

Men jag red ju också idag. Red ut i skogen själv och han var väldigt tittig idag. Det var riktigt nära att jag låg på marken vid ett tillfälle faktiskt. Vi travade på i raskt tempo när Lifri helt plötsligt gjorde en 180 graders vändning. Jag satt dock kvar och vi tog oss efter en liten stund förbi de otäcka högen med uppsågade grenar utan att dö. Det gäller att vara med i svängarna på den hästen kan jag säga.

Var det rätt beslut?

Det är nog den stora frågan efter min vecka i Schweiz. Jag har ju gett upp en hel del genom att bestämma mig för att stanna i Sverige. Det blir inget b-instruktörsprov i höst och inga roliga träningshästar. Det var konstigt att vara där utan att vara en del av teamet. Ibland kändes det nästan som förr. När jag träffade barnen som var där på ridläger kändes det verkligen som om jag hörde hemma där.
Trots detta känns det som helt rätt beslut. Det känns som om jag är färdig med det jobbet. Jag lärde mig fortfarande mycket men min inlärningskurva började plana ut och när jag ser hur stallet fungerar idag står det klart för mig att det inte längre hade funnits plats för mig och min utveckling. Tråkigt men sant. Nu måste jag fortsätta på ett annat sätt, försöka bygga upp något här hemma. Det känns bra. Och det känns bra att ha tid att träna min egen häst.

Ponny!

Min lilla häst har mest vilat medan jag varit borta och det verkar ha gjort honom gott. Han kommer när jag ropar och verkar väldigt mild och harmonisk.

Igår arbetade jag för handen i repgrimma på ridbanan. Vi arbetade på volt, öppna och så ledde jag honom från sidan. Allt gick jättebra tills jag ville att vi skulle springa lite också. Han blev så till sig och fartvinden ven i öronen så att han inte längre kunde höra mig. Jag kunde inte helt enkelt inte få honom att sakta ner och klarade heller inte av att springa så fort. Så jag fick släppa honom. Som tur är stänger jag alltid grinden när vi är på ridbanan. Han saktade av rätt fort när han märkte att jag inte var med längre. Jag släppte lös honom så han fick springa själv istället och det var mycket uppskattat.

Idag red vi ut tillsammans med Åsa och Birkir. Vi travade en del och det gick jättefint. Jag har kommit på att bäst är om jag sitter upprätt och rider lätt. Då klarar han av att balansera sig och jag kan hålla mig stadig. Han travade på rätt bra fast utan att bli spänd och han är riktigt rolig att rida.

Ára

Idag har jag ridit Ára. Var ju tvungen att prova henne igen. Jag har saknat henne massor och hon verkar fortfarande väldigt fäst vid mig. Kommer och lägger huvudet i famnen och allt. Det gör ont i hjärtat trots att jag vet att hon inte kunde ha det bättre. Hennes nya familj är underbar och har blivit som en extra familj till mig med.
Hon var naturligtvis underbar att rida, precis som jag mindes henne faktiskt. Jag kom ihåg hur jag skulle rida henne och hon kom definitivt ihåg hur jag brukar göra. Jag blev både glad och ledsen av att rida henne.

Jag är glad över att få rida en av mina absoluta favoriter

Gårdagens tävling

Det mesta löpte på bra under gårdagens tävling och tävlingsledningen har fått mycket beröm för organisationen. Jag stod som sagt i starten hela dagen, förutom ibland då jag var på rymmen för att titta lite. Det är roligt att stå i starten men man ser inte själva tävlingarna något vidare. Däremot ser man när alla värmer upp.

Framridningen

 Vi hade två olyckor igår.  Den första var en liten tjej på "vår" ridskolehäst Skúmur. Hon värmde upp för barnklassen (där en vuxen leder runt hästen i en bana) tillsammans med sin pappa som ledde hästen. När de skrittade så började Skúmur helt plötsligt bocka och hon flög naturligtvis av. Som tur var slog hon sig inte.
Den andra olyckan inträffade efter den sista finalen. En av ryttarna förlorade kontrollen av sin häst och kunde inte sakta ner när hon kom av banan. Hästen vek av och sprang in på en lekplats bredvid collecting ring och rusade under en rutschkana. Det var knappt att hästen fick plats under, ryttaren hade ingen chans. Det såg väldigt, väldigt otäckt ut och ryttaren hade så ont att hon knappt kunde prata. Min kollega i startbüron ringde dit ambulans och flera sprang och hämtade hästtäcken för att se till att hon inte blev kall medan jag satt med hennes huvud i knäet. Det visade sig förmodligen "bara" vara en muskelskada och efter undersökningar gjorts så beslöt ambulanspersonal att inte ta med henne till sjukhus. Men bortsett från detta så var det en lyckad tävling.

Vanessa skriver startlistor

Fides och Vanessa håller koll på vilken grupp som är inne på banan

Dåligt väder

Idag har det snöat, lagom kul. Så jag har hållt mig inne så mycket som möjligt. Nu på eftermiddagen har jag hjälp till med att ställa i ordning inför tävlingen imorgon, se till att allt finns på plats och att så mycket som möjligt är uppackat. Imorgon kommer jag stå hela dagen i starten så jag hoppas på lite bättre väder. Tur att vinterjackan är med.

Tillbaka i Greifensee

Det känns konstigt. Det känns konstigt att vara här utan att jobba, utan att vara en del i gänget. Jag gick upp relativt tidigt och har hängt i stallet sedan dess fram till fyra ungefär. Jag har hunnit träffa en hel del folk, Andrina, Lia och Wendy som jag jobbat med tidigare plus en del hästägare, bland annat Áras nya ägare. Det går jättebra för Ára, hon är i toppform och de trivs mycket bra med henne.
Jag har fått rida Katla också. Katla började ju jag rida igång i höstas, hon har ju inte varit riden på något år. Hon har gjort stora framsteg. Hon faller inte isär längre och hon är mer kontrollerbar nu. Hon vill ju fortfarande mest springa men det går att bromsa också. Så det var roligt.

Ikväll blir det middag för mig hemma hos Barlas pappa Ewald, "alla" kommer vara där. Jag hade ju sagt att jag ville ha en middag tillsammans med de som jag jobbade med i stallet men det här blir något större. Men det blir säkert roligt.

Trav!

Efter fem veckor i skritt så blev det äntligen dags för att rida lite trav på Lifri. Han har ju inte fått trava med broddar men idag bestämde jag mig för att det är vår och skruvade ut dem.
Vi hade Åsa och Birkir med oss ut på en sväng, det är bra att ha lite bromskloss men det slutade med att vi red om dem och red först ändå. Lifri travade rent, kraftfullt och med mycket rörelser. Så mycket att jag kände mig helt obalanserad, hur fan rider man i den där traven? Jag hade glömt helt hur han rör sig och det kommer nog ta ett tag innan jag har kläm på det här. Jag blev så glad över min fina häst att jag nästan började gråta. Han är helt fantastisk och jag älskar honom!

Resor

Den här veckan åker jag till Schweiz och blir borta en vecka. Det blir alltså bara semester men jag hoppas på att få rida lite grann åtminstone. Jag kommer ner på torsdag kväll och på fredag blir det middag tillsammans med gänget som jag jobbat med. Det ska blir riktigt kul att se alla igen.
På söndag är det gaedingakeppni och jag har lovat att stå i starten, precis som förra året. Förra gången innebar det arbete från sju på morgonen fram till 22-tiden när det var dags att få med sig allt hem igen. Så det blir nog en lång dag men rolig.
Jag hoppas att jag får en chans att träffa Áras familj och även att rida henne lite förstås. Andra hästar jag gärna rider är Arvakur, Hamingja och Thorri förstås. De har alla en speciell plats i mitt hjärta.

Samtidigt som jag i princip är på väg till Schweiz så håller jag på att planera min Islandsvistelse i sommar. Det är bestämt att jag kommer åka till Saltvik och jobba igen, frågan är bara hur länge. Elsa vill att jag kommer första veckan i juli, sista veckan i juli så är tanken att min pappa och syster ska komma och vara med på en 6-dagars ridtur. Egentligen hade jag bara tänkt stanna tre veckor och det här blir ju fyra veckor men jag tror att det blir bra ändå. Det som är roligt med den här turen att det är en specialtur vilket betyder att jag inte ridit den förut. Så det blir nog en toppensommar i år!

Kurs!

Nu har jag blivit dålig på att blogga igen, så går det när man försöker ha ett liv.
Nu i helgen var det kurs för Linda Ferngren, något jag sett fram emot mycket och jag blev inte besviken. Åsa och jag delade på kursen så Åsa red igår och jag idag. Jag fick låna Birkir av Åsa eftersom Lifri inte riktigt är på den nivån att jag känner att det är utvecklande för mig att rida kurs på honom nu. Jag måste nästan börja med att tacka henne för lånet och ge en stor eloge till Birkir. Han är en pärla och alla skulle ha tillgång till en sådan häst att rida  ibland. Han är bussig, stabil, välutbildad, mjuk och lydig. Jag antar att Åsa också förtjänar en eloge eftersom hon tränar honom. Jag är väldigt glad att jag hade möjlighet att rida honom på kursen.

Fina Birkir, vilken pärla!

Igår tittade jag när Åsa red, det var mycket volter och även öppna. Jag tänker inte skriva så mycket om det eftersom jag inte red själv och emellanåt hörde lite dåligt vad som sas och alltså inte vet exakt vad de gjorde hela tiden. Men fint såg det ut, tyvärr var det riktigt skitväder så bilderna blev inte så bra.

Åsa och Birkir

Öppna

Efter lunch igår så var det teori. Linda började med att prata om hästens utbildningsskala (takt, lösgjordhet, kontakt, schwung, rakriktning, samling), detta kan jag som rinnande vatten efter min tid i Schweiz så det var inte så intressant men förstås viktigt. Sedan berättade hon lite om centrerad ridning (Linda är dressyrtränare och instruktör i centrerad ridning) och även där kände jag till mycket trots att jag aldrig provat att rida för en instruktör i centrerad ridning förut. Det riktigt intressanta började när det plockades in en sadel och en stor sadelbock. Sedan fick vi, i tur och ordning, sitta i sadeln medan Linda hjälpte oss att hitta hur vi ska sitta, var vi sitter rakt och var vi behöver ha stigbyglarna. Vi upptäckte ojämnheter hos oss själva och skrattade åt varandra. Mycket givande.

Idag så var det min tur att rida. På förmiddagen red jag tillsammans med Elina och Filma och på eftermiddagen red jag själv. På förmiddagen red vi volter, minskade och ökade, och så lite öppna också. Birkir behöver jobba lite med sin energi (det är för lite av den varan ibland) så jag fick koncentrera mig på att driva i rätt ögonblick och att försöka vara riktigt snabb i mina skänklar. Jag försökte helt enkelt vara lite energisk i mina skänklar istället för att bli seg och klämma. Jag kände att mina  muskler är lite för stela för att jag ska kunna driva riktigt så snabbt och kort som jag vill så där har jag något att jobba på.

På eftermiddagen fick vi rida sluta, något som Birkir kan bra men jag inte är lika bra på. Men Birkir är en pärla, det räcker med att jag gör rätt, tänker på sluta och inte krånglar till det, så gör han som han ska. Så underbart skönt! Så det gick fint det med.

Sluta

Sluta

Vi fortsatte med skänkelvikningar, något som jag kan men känt mig osäker på, trots övning. Jag har jobbat mycket med skänkelvikningar i Schweiz och nu med Birkir så kändes det som om allt föll på plats. Han är lite ojämn så jag måste rida lite olika åt de olika hållen men jag grejade det. Utan att falla fram eller helt sluta andas, framsteg!

Skänkelvikning

Lite trav hann vi med så Linda kunde kolla på min lättridning. Den är ju fortfarande inte riktigt där jag skulle önska att den var men jag känner att jag fick bra hjälp med den.

Vi avslutade med att jag fick rida en liten åtta i skritt. Den övningen har jag ju övat på något otroligt mycket det senaste året fast i trav och tölt så trots att det är en svår övning så gick det galant. Vi jobbade mycket med att Birkir skulle ställa sig korrekt på volten. Linda sa något väldigt intressant om Birkirs exteriör och hans utrymme bakom ganaschen. Hon sa att han har väldigt trångt där och därför kan det ibland vara svårt att få igenom ställning korrekt. På grund av detta är det lättare för honom att arbeta korrekt med kroppen i en något lägre form. Visst kan man när han är starkare plocka upp formen men då måste man acceptera att han kommer gå en bra bit framför lod, annars tappar han ryggen. Hon sa även att han arbetar bra i den lägre formen, han bär sig bra och använder överlinjen bra. Birkir fick överlag mycket beröm på kursen för att han är så bussig och lydig.

Jag hade riktigt roligt på kursen och blev riktigt inspirerad i min ridning. Jag är väldigt kinkig med instruktörer då jag ofta tycker att de antingen förespråkar en ridning som jag inte gillar eller helt enkelt inte kan tillräckligt mycket för att det ska ge mig något att rida för dem. Linda passade mig bra. Vi fick jobba på sådant jag tycker är viktigt på ett sätt som tilltalar mig. Hon kunde också förklara bra och hade mycket intressant att säga. Så jag hoppas att det inte dröjar alltför länge till nästa  kurs.

Nya skor

Idag har Lifri fått nya skor men först red jag en sväng i skogen. Lifri var lugn och fin, som oftast. Har funderat på att korta ner ridtiden lite. Det känns tråkigt nu när vi börjar komma igång men han har börjat gå ner i vikt och som jag rider nu hinner jag inte mata honom så mycket extra. Jag har gett honom extra sedan februari någon gång men då red jag ju inte så då hade jag gott om tid till att vänta på att han åt.

Innan Lifri skoddes så fick jag ägna en del tid till att förklara för min hovslagare hur jag vill att han ska skos nu med tanke på de problem han haft. Jag har ju fått strikta order från klinikhovslagaren om att han måste skos med franska järn, något min hovslagare inte alls tyckte om. Så det blev en del snack om hur och varför osv innan det blev någon skoning av. Han fick ha de franska järnen för jag envisades. Jag tycker att det är svårt det där, att välja vem som vet bäst. Jag menar, om jag var proffs på hovvård och skoning så skulle jag ju inte anlita hovslagare. Det gör jag för att jag tror att de vet bättre men när de inte tycker lika måste jag på något vis välja vem jag tror vet bäst och det saknar jag egentligen kunskap för. Så jag hoppas att det blir bra så här.

Mamma rider igen!

Igår red jag själv, hästen var mycket lugnare än på torsdagen. Men idag, idag red mamma! Åsa skulle inte upp idag så jag lånade Birkir och mamma fick ta Lifri. Mamma fick hämta och göra i ordning honom själv också. Sedan tog vi lilla rundan i skogen. Det gick jättebra, båda uppförde sig fint. Det var lite spänt i början men sedan slappnade mamma av och då slappnade även Lifri av. Han är lite lättare att rida i skogen än på ridbanan så det var nog lite dumt att mamma fick rida på ridbanan sist.
Nu kanske ni undrar varför min mamma helt plötsligt har börjat rida Lifri? Jag har tänkt att hon ska få rida honom några gånger när jag är i Schweiz. Det är visserligen bara en vecka men jag tänkte att det kunde vara roligt för mamma. Sedan är det väl alltid bra om någon annan kan rida honom ifall att.

Igår

Igår så fick Lifri arbeta lite på ridbanan, avsuttet denna gång. Det blev lite volter och lite sidvärtes. Från marken fungerar det bra, nu gäller det bara att få honom att slappna av ordentligt så att det fungerar från ryggen också.

Annars så håller jag ju lektioner på onsdagar och idag var en bra dag för båda mina elever tycker jag. Vi har jobbat mycket med böjda spår och ryttarens hjälper, framförallt ytterhjälperna och händernas förmåga att arbeta oberoende av varandra. Det är svårt men går stadigt framåt. Min ena elev behöver lära sig att rida tölt och vi har jobbat mycket med övningar som hon behöver för att kunna korrigera takten hos sin häst. Hästen ifråga blir lätt passtaktig och framtung så vi har jobbat mycket med halvhalter och böjning. Vi har övat på detta i skritt och det har gått framåt enormt fort så nu kan vi faktiskt börja jobba med tölten på riktigt. Det känns jättekul tycker jag!

Ridbanan

Idag red jag på ridbanan för första gången sedan vi började komma igång. Det har helt enkelt varit för isigt för oss där innan. Lifri var betydligt mer spänd där än ute i skogen och reagerade på småsaker. Vi tränade på ändå och påbörjade arbetet med att lära honom att flytta undan för skänkeln, uppsuttet. Det gick väl så där får jag säga men det är ju en början. Nu får vi väl lägga in ett pass på ridbanan då och då. Att vi kan använda den igen öppnar ju upp för lite mera arbete vid handen också.