Kurs på Dyvinge

Idag var jag och Catrin med Åsa och Birkir när de var på Kurs för Anna på Dyvinge. Birkir uppförde sig över förväntan på Dyvinge, var inte hispig och stressad och skrek inte alltför mycket.
Det gick riktigt bra för Åsa och Birkir på lektionerna, Birkir var så flott att man häpnade. Jag visste ju att det var en fin häst men jag trodde nog att det satt längre in än så... Catrin fotade som sjutton så det blir bildbevis senare. Tölten var riktigt, riktigt fin, med rejäla lyft.
Nu gäller det att försöka rida så där bra själv.
Anna tyckte att Birkir blivit så smal och fin också! Jag vet inte om jag håller med. Han har gått ner i vikt men inte tillräckligt.

När vi lastade Birkir på vägen dit så tog det tid men var helt okej. På vägen hem tog det evigheter. Jag trodde helt ärligt att vi skulle vara tvungna att lämna honom på Dyvinge. Men till slut så gick det. Då hade vi tagit bort lemmen och flyttat mellanväggen, mycket utrymme och bara att kliva in. Det var skönt att slippa lämna honom och jag tror att vi alla tre var väldigt glada över att han gick in till slut.

Ute med Louise och Elfael igen

Idag var jag ute med Louise igen, red Roxy. Kom faktiskt upp utan problem utan att stå på något. Visst, han är inte jättestor men jag var ganska stolt ändå. Vi lyckades också trava i ett någorlunda normalt tempo. Knepet var att göra en förhållning precis efter vi börjat trava så att han inte fick upp farten så mycket. Så Louise och Elfael kunde hänga med utan problem.
Vi mötte även bilar (och en lastbil) och Elfael uppförde sig fint.

Något att öva på?

En stor dag!

Idag fick Birkir nya skor så jag kunde rida. Och vet ni? Jag kunde spänna sadelgjorden ett hål till idag! Helt otroligt!
Vi gav oss ut i skogen på riktig off-road tur. Först ut på det som en gång var ett hygge men numera är snårskog, sen ner till badet och uppför en liten stig (alltså inte vanliga vägen) sen off-road igen tills vi kom fram till orienteringsklubbens stuga. Jag kan inte rekommendera att rida där, det var så snårigt och stenigt att jag var tvungen att kliva av och gå en bit. Men jobbigt var det tyckte Birkir, han blev alldeles flåsig och det händer inte ofta. Efter det tog vi stigen tillbaka och red runt Skeppartorp. Travade och töltade lite. Tölta ville han inte idag, man märker att han förstår precis vad man menar men sen så travar han istället. Men jag var lite envis och när han väl töltade så gjorde han det fint.

Skardi matade jag bara idag och sen tog det mig en hel jävla kvart att få in honom i hagen igen. Skardi är alltså el-rädd och ibland vill han inte riktigt gå genom grinden, dessutom måste han gå över ett otäckt metall-galler då. Men oftast går det utmärkt efter lite tvekan. Tror ni att jag blev lite irriterad på honom idag eller? Men det var det bara att svälja det, ta det lugnt och fint och lirka in hästen i hagen. Jag skulle kunna gå runt och ta en annan grind in men jag är envis...

Jag var ju i stallet igår också och då körde jag och Birkir en del markarbete på volten. Jag hade träns och höll tyglarna som när jag rider (för de flesta övningarna i alla fall) och gick bredvid i sadelgjordshöjd. Vi gjorde öppna (när vi gör öppna så har jag inte tyglarna över halsen), framdelsvändning och ryggade, travade och så fick jag honom att tölta en liten bit i varje varv också. Det gick helt enkelt väldigt bra och det var roligt även om det var lite jobbigt för oss båda två. De flesta hästar verkar tycka det är roligt om man själv är med och springer lite också och det verkar gälla Birkir också.
Sen tog jag en liten promenad med Dimbrá efter att ha jagat runt henne lite på volten för att se hur hon rör sig. Tyckte inte det var något vidare, mestadels går hon i pass och traven hon visar ser inte ren ut. Kan inte minnas om hon någonsin varit så passig som nu.
Skardi och jag lekte lite på volten och tog en slalom-tur i skogen, inget avancerat eller långvarigt. Vi sprang lite och han ser ut att röra sig fint nu.

Isländsk bondsits?

Kolla denna video! Ganska rolig tycker jag...

Helgen är över

Så var denna jobbhelg över. Hästen som var besvärlig igår gick så snällt när vi skulle in idag. Vi hade båda utvecklat selektiv glömska så inga spår fanns kvar av hur otäckt det var igår. Men jag kan säga att många av hästarna var lite upprörda över att vi ställt om klockan, de hade väldigt bråttom när det var dags att gå in och lunchen var tydligen på helt fel tid den med. Genomgående är att många av hästarna har väldigt lite respekt för ens personliga utrymme men det är nog tyvärr väldigt vanligt. Jag förstår inte att folk bara accepterar sådant.

Idag krattade jag ridhusspåret också, så nu är det fint! Det är ett stort ridhus så det tar väl runt en timme. Efter det så känner man sig duktig.

Idag blev jag rädd

Idag blev jag faktiskt lite rädd när jag tog in en av hästarna på jobbet. Det händer verkligen inte ofta att en häst lyckas skrämma mig men idag var det riktigt läskigt. Hästen ifråga är stor och vi brukar ha kedja på den när vi tar in och ut den. Med mig har den alltid varit snäll, tills nu. Det började med att hästen försöker gå en bra bit före mig så jag tar runt den i en cirkel, så långt allt fint. Hästarna på andra sidan vägen levde rövare och det var väl det som gjorde hästen jag ledde så uppjagad. Den fortsätter studsa bredvid mig (vilken trav säger jag bara!) och jag får göra fler cirklar. När vi kommer fram till parkeringen får den fullständigt spunk och kastar sig iväg, jag håller i allt jag orkar. Vi cirklar runt där ett tag, hästen kastar sig, sparkar, springer och reser sig rätt mot mig några gånger. Jag började faktiskt tvivla på att vi skulle komma in överhuvudtaget men till sist gick det. Jag tappade inte hästen och den kom in i boxen. Det som gjorde mig rädd var framförallt att den kom så nära, det var obehagligt. Naturligtvis flyttade jag mig ur vägen fast jag vet att man inte ska låta hästen flytta runt en, men vad ska man göra? Försökte se till att hästen höll sig i andra änden av grimskaftet, långt bort från mig.
Jag känner att kedjan nog inte alls var till någon hjälp utan snarare gjorde saken värre. Hästen blev ju mer upprörd när den kände att kedjan drogs åt. Men jag känner mig tvungen att ha kedja när de sagt att jag ska ha det. Mest för att jag är rädd att något ska hända och att jag skulle få skit om jag inte har kedja.

Jag rider Elfael

Fick bilder av Louise så jag tänkte att jag måste ju visa att jag faktiskt ridit hennes lilla häst! Så jag hoppas att Louise inte misstycker.

Visst är han söt?

Om ni vill se fler bilder (eller veta hur det går för Louise och Elfael) så kan ni gå in på Louises blogg.

Longering

Idag blev det "vanlig" longering, dvs med lina. Jag brukar ju rida på onsdagar men Birkir trampade av sig en sko sist han och Åsa var ute, utan sko ingen ridning.
Birkir verkade tycka det var lite trist med longering och han lyssnade dåligt. Inte alls som i måndags. Men han travade på snällt. I slutet så släppte jag honom lös på volten för att se om han skulle tycka att det var lite roligare. Han verkade ju inte direkt överlycklig men han travade jättefort i alla fall.

Jag och Skardi promenerade lite idag också, det var ju ett tag sen jag motionerade honom också. Har blivit lite lat tror jag.

Uteritt med Louise

Idag var jag med Louise ut till stallet och red. Jag hade fått låna Roxy så att vi kunde rida ut en snutt tillsammans. Roxy är en "gammal" travare så han är inte så farligt stor. Vi skrittade mest och ibland red vi först och ibland var Louise och Elfael först. Vi travade lite också, Roxy och jag först så att Elfael skulle få lite draghjälp. Det gick fort! Ja inte jättefort men ändå. Elfael fick fullt sjå att hänga med så det blev lite galopp där innan vi saktade av.
Roxy var lugn och trevlig, ganska stel och det känns som om han skulle behöva en hel del uppmjukande arbete för att vara en bra ridhäst. Ska försöka låna honom igen så att Louise och jag kan rida ut tillsammans.

Löslongering

Idag var det återigen dags för operation viktminskning. Idag löslongerade jag på rundvolten eftersom Mite höll på att fixa på volten. Jag tycker egentligen att den (rundvolten alltså) är i minsta lagen men det gick bra att vara där. Birkir sprang på bra och verkade tycka att scenombytet var lite spännande. Det är också lite lättare att kommunicera med hästen utan lina tycker jag, lättare att hålla fokus på sitt kroppsspråk och vilka signaler man sänder ut. Plus att man inte behöver stå "i mitten" på samma sätt. Det är lättare att be hästen att öka, trampa under sig osv. Så det blev lite tempoökningar i traven och inte bara lång och låg i formen. Vi höll väl på i en halvtimme.

Idag har jag ridid Elfael!

Det känns ganska stort! När jag åkte till Island var han fortfarande en bebis och nu går det helt plötsligt (nåja...Louise har nog arbetat en del på det) att rida honom. Först red Louise, det såg fint ut men han blev lite tjafsig när de travade, slängde med huvudet och småskuttade. Sen provade jag lite, hade betydligt kortare stigläder än jag brukar men det funkade det med. Han lyssnar otroligt bra och stannar så fort man ber om det, svänga var inte heller några problem. Jag var lite feg och vågade mig inte på att trava, det får bli nästa gång. Som jag skrivit förut så rider Louise på sidepull så här i början och det fungerar jättebra.
Jag förhörde Louise lite om vad de brukar göra, hur länge hon rider och hur hon har planerat hans träning och utbildning. Louise har verkligen en genomtänkt plan och en idé bakom allt hon och Elfael gör. Det tror jag är nödvändigt för att inridningen och träningen av hästen ska bli så bra som möjligt.

Jag skulle bjudit på lite bilder men jag glömde kameran.

I am your horse

When you are tense, let me teach you to relax.
When you are short tempered, let me teach you to be patient.
When you are short sighted, let me teach you to see.
When you are quick to react, let me teach you to be thoughtful.
When you are angry, let me teach you to be serene.
When you feel superior, let me teach you to be respectful.
When you are self absorbed, let me teach you to think of greater things.
When you are arrogant, let me teach you humility.
When you are lonely, let me be your companion.
When you are tired, let me carry the load.
When you need to learn, let me teach you.

After all, I am your horse.

Willis Lamm

Tvåtimmars ritt

Igår var jag och Birkir ute på en riktig tvåtimmars tur. Vackert höstväder, mycket sol! Så det var härligt men mot slutet kände jag mig faktiskt lite frusen. Vi körde alla gångarter men bara lite tölt, satsade på kvalitet istället för kvantitet. Vi fick till en fin snutt i riktigt kort tempo, det är där han jobbar som bäst. Travade fint gjorde han också och fattade galopp snällt. Han var däremot tveksam på om vi verkligen skulle rida där vi gjorde, vi brukar ju inte göra det. Sen så blåste det ganska mycket också. Han blev skrämd av en bil som kom med ett skramligt släp på grusvägen nära E4:an men lugnade sig när han såg vad det var. Han blev däremot inte skrämd av att en större fågel flaxade upp precis bredvid stigen när vi red förbi men det blev jag.

Dimbrá longerade jag för att se hur hon rör sig i trav men hon ville mest grisepassa. De snuttar hon travade tyckte jag inte såg helt okej ut heller men det kändes värre när jag satt på. Jag sprang med henne på rakt spår också medan Linda kollade hur hon rörde sig men då fick jag henne knappt att trava ett steg ens. Så det kändes inte alls bra, så svår att få i trav brukar hon inte vara. Jag hade ju inga problem att få henne att trava på veterinärbesiktningen på Stormur Höstlätt.

Löshoppning!

Idag red jag Dimbrá på volten. Provade traven för första gången sen hon var halt och det kändes inget vidare alls. Hon var väldigt framåt och villig att springa men inte var det i närheten av rent. Tråkigt!

Efter det så lyckades Inga-Lill övertala mig att löshoppa Birkir tillsammans med Thráinn. Jag trodde att Birkir skulle tycka det var tråkigt men han blev helt vild och sprang runt och bockade och bar sig åt. Och jäklar vilken trav han har, flott! Hoppade gjorde han också men mest försökte han smita undan det genom att kasta sig åt sidan, tvärnita och springa fortare. Väldigt roligt hade vi i alla fall båda två.

En toppentur

Idag hade jag och Birkir en toppentur tillsammans, allt bara flöt på. Det var en sådan där dag då man sitter som gjuten med benen hängande avslappnat från höfterna, mjukt längs sidorna på hästen. En dag då man kan låta hästen vara så bra som den faktiskt är. Vi gjorde inget avancerat, Birkir fick massage igår så vi tog det lugnt. Bara skritt och trav. Men han lyssnade så bra och jag var så fokuserad så det var helt fantastiskt. Ibland känns livet helt enklt bra.

Jobbhelgen

Ja den har gått bra! Inga katastrofer, inga hästar på fel ställen. Jag har satt på täcken, tagit av täcken, släppt ut hästar, tagit in hästar, mockat, fodrat, krattat ridhuset, lagat en krubba, hanterat hingstar, hanterat hästar stora som hus och pratat med folk och småfixat.
Idag när jag skulle ta in hästarna så var de alla lite stissiga men det gick bra ändå. Var bara en lite häst som blev rädd för några barn och stegrade sig. Men hon gjorde det på behörigt avstånd från mig och drog inte i grimskaftet så det var okej ändå.
Så det känns bra på mitt jobb, jag trivs. Alla är trevliga och hästarna är lätta att ha att göra med.
Nu känner jag igen hästarna och har fått lite känsla för vilka de är, det känns bra. Så nu är det bara att hoppas att jag får jobba snart igen, får se hur ofta det blir.

Jag hade fått erbjudande att ta Dimbrá i helgen men jag har helt enkelt inte orkat... Men nya tag nästa vecka!

Första dagen själv

Det har gått bra idag, första dagen jag jobbar själv. Alla hästar i rätt hage och alla hästar i rätt box. Det enda var väl att en av höautomaterna inte riktigt hade släppt ut frukost höet till den stackars hungriga hästen som bor i den boxen. Hästarna får hö från automaterna 22.00 och 07.00, när allt fungerar. Väldigt smidigt. Automaterna är väldigt enkelt konstruerade och jag har undrat varför inte fler har dem. Men ja...de funkar inte alltid och en del hästar brukar helt enkelt våld på dem för att komma åt innehållet på en gång.
Jag har noterat att flera av de största hästarna sätter huvudet i "min höjd" när jag leder dem, jättegulligt ju. Men när de inte gör det, ja då vet man att de säkert har sett något mer intressant.

Mitt nya jobb

Nu har jag varit två dagar på Oppgården för att lära mig hur rutinerna är. Jag har jobbat med Cissi som jobbar heltid där och i helgen jobbar jag själv. Det känns väldigt bra hittills kan jag säga. Cissi förklarar gärna hur man gör saker enklast och är väldigt säkerhetsmedveten och mån om personalen.
Måste säga att det känns lite konstigt när man leder de största hästarna, de är ju gigantiska! Tur att de snällt står stilla när man tar på täcke, hur skulle det annars gå? Man når ju knappt! Men jag tror jag börjar få lite snits på täckena och nu känner jag igen hästarna och kan nästan namnen på alla. Så det känns bra.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur annorlunda det måste vara att ha häst i ett stall som Oppgården jämfört vad man är van vid. Någon som sopar, krattar och håller rent. Hästen inne i boxen när du kommer på kvällen, torr och fin. Det är bara två hästar som har fullskötsel så resten måste i och för sig mocka, fixa i ordning mat och vatten till sin häst men ändå. Ridhuset harvas varje dag, täcken tas av och på. Måste vara väldigt bekvämt. Åker du bort så är det bara att boka fullkötsel till hästen. Det är en helt annan värld jämfört med vad man är van vid.

Den här två-timmars turen...

...den är nog ingen två timmars tur. Idag tog det mig bara en timme att rida den rundan och så fort red jag inte. Så jag måste ha sett fel på klockan men fattar inte riktigt hur jag kan ha gjort det? Men i alla fall... Jag och Birkir var ute och travade en hel del, körde lite trav-halt-trav igen och lite tempoväxlingar för att hålla fokus och samling. Lite högre krav var det helt enkelt den här gången. Vi töltade lite också.

Sen skrittade Dimbrá och jag ut i skogen alldeles själva i solen. Mycket trevligt, hon lunkade på så snällt.

Jag avslutade med att promenera lite med Skardi, riktigt skönt i solen.

Lite lyx att rida två hästar på en dag när man inte ens har en egen...

Ridning i mörkret

Nu är Dimbrá inte längre halt och ska skrittas igång igen, skönt! Så vi var ute på en liten barbacka runda i skogen i kolmörkret tillsammans med Åsa och Birkir. Vi guppade mest med efter Birkirs svans. Dimbrá var inte så himla styrbar så det var lika bra det. Mysigt var det i alla fall. Och hon fick ha stödbandage också, för säkerhets skull, eftersom det troligtvis var en vrickning.
Sen promenerade jag lite med Skardi på volten och tittade på när Åsa red. Såg riktigt trevligt ut. Kan avslöja att vi nu mätt Birkir med snöre runt magen så att vi ska kunna se lätt om han går ner i vikt.

Extrajobb!

Idag var jag på ännu en arbetsintervju, denna gången på Oppgården i Rosersberg. Det gick bra och jag ska dit igen på torsdag för att lära mig rutinerna, jag kommer jobba själv redan i helgen! Oppgården är alltså ett inackorderingsstall och jag kommer jobba extra på helger med att sköta stallet. Dvs fodra, släppa in och ut hästar, på och av med täcken och mocka två boxar. Jag kommer även harva ridhuset och fixa lite sådant. Arbetsdagen börjar klockan sju så det är till att gå upp tidigt. Men å andra sidan så tar det mig bara tio minuter med bil dit. Så då är det ok. Närheten och det faktum att stallet inte är lika stort som Söderby gjorde att jag valde Oppgården. Plus att de verkade lite ivrigare med att jag skulle börja på en gång och lite mer organiserade vad gäller personal.

Dagens ridning och lite om att skänkla

Idag har jag ridit Birkir igen. Vi började med en tur runt Skeppartorp, skogen först och sen grusade ridvägen hem. På vägen hem red vi trav, halt, trav osv för att få honom lite på hugget. Fungerade bra och jag fick lite ordning på mitt skänklande också. Har lite en förmåga att skänkla alldeles för mycket när jag tycker att det inte händer något på en gång. Kan ju säga som så att det inte går fortare för det så jag försöker hålla mig i skinnet. Risken med en lite långsammare häst är ju att man börjar skänkla "rutinmässigt" och på så sätt gör hästen döv för skänkeln. Då blir det ju motsatt resultat mot det man försöker uppnå. Dina hjälper ska alltid börja så lätt som möjligt, lyssnar inte hästen så upprepar du lite kraftigare, igen och igen tills hästen reagerar. Nästa gång du ska ge hjälpen börjar du om igen, på det viset får du hästen att lyssna på mindre och mindre signaler. Och om du konstant skänklar och klämmer med benen så hindrar du hästens rörelser (försök själv röra dig när någon klämmer om sidorna på dig), tänk att du ska släppa fram hästen!
Ja det blev en liten utläggning här. Men sen fortsatte vi i alla fall på volten, voltarbete för att få Birkir att samla sig lite mer. Tänkte först bara ta det i skritt men då gick han och slumrade till så vi tog det i trav istället och jag är nöjd med vår insats.

Skardi och jag tog oss en liten promenad också, det verkade han nöjd med.

Arbetsintervju

Idag har jag varit på arbetsintervju på Söderby gård, ligger i Vallentuna. Det är ett inackorderingsstall och jobbet jag sökt är som stallpersonal. Arbetsuppgifterna består i huvudsak av att släppa in och ut hästar och fodra. Mocka cirka fem boxar. Men eftersom det är 40 hästar och alla ska ut i olika hagar (bara några hästar per hage) så tar det lite tid. De söker både heltidspersonal och helgextra. Det som är intressant för mig är nog helgextra eftersom de vill att man bor på gården om man jobbar heltid. Och visst verkar det smidigt men jag vill inte flytta...
Det såg i alla fall fint och välskött ut och det verkar finnas bra rutiner. Så jag ska tänka lite på saken och höra av mig i början på nästa vecka.

Operation viktminskning

Idag kom jag upp till Stenhugget mitt i morgonvilan. Dimbrá var dock vaken och kom glatt ner till grinden när hon såg mig. Så jag tog ut henne, borstade och mös lite. Hon är bättre nu och ska sättas igång efter hältan nästa vecka.
Sen satt jag och gullade lite med Skardi innan jag gick bort till Birkir som såg helt utslagen ut. Även vi myste en stund innan jag bad honom att resa sig. Det är otroligt avslappnande att sitta och gosa med en häst som ligger och vilar.
Jag longerade Birkir en halvtimme idag, mestadels trav men naturligtvis lite skritt också mellan varven. Birkir är lite rund och behöver gå ner i vikt, alltså är det bra om han rör sig lite mer. Så eftersom jag inte har något bättre för mig nu för tiden så har Åsa och jag kommit överens om att jag ska longera (eller markarbeta på något annat vis) honom på förmiddagen och så kan hon rida på kvällen. Så får vi se om det ger någon effekt.

Stallet idag igen

Men idag var Birkir och jag bara ute en timme. Vi red slalom i skogen, red en hel del "off-road" (eller ja, där det inte fanns någon stig) och red galopp (fort för att vara Birkir) på vägen parallellt med Stenhugget. Lite trav och tölt lyckades vi också klämma in. Vi red också ner till badet och klättrade upp för backen några gånger. Birkir tog en drickpaus vid sjön och plaskade glatt i. Han doppade halva huvudet och verkade väldigt nöjd. Jag tyckte det såg kallt ut. En toppentur helt enkelt.
Naturligtvis var jag ute med Skardi lite också men idag gick vi bara lilla rundan, jag ville hem och äta lunch!