Idag har jag ridit Birkir igen. Vi började med en tur runt Skeppartorp, skogen först och sen grusade ridvägen hem. På vägen hem red vi trav, halt, trav osv för att få honom lite på hugget. Fungerade bra och jag fick lite ordning på mitt skänklande också. Har lite en förmåga att skänkla alldeles för mycket när jag tycker att det inte händer något på en gång. Kan ju säga som så att det inte går fortare för det så jag försöker hålla mig i skinnet. Risken med en lite långsammare häst är ju att man börjar skänkla "rutinmässigt" och på så sätt gör hästen döv för skänkeln. Då blir det ju motsatt resultat mot det man försöker uppnå. Dina hjälper ska alltid börja så lätt som möjligt, lyssnar inte hästen så upprepar du lite kraftigare, igen och igen tills hästen reagerar. Nästa gång du ska ge hjälpen börjar du om igen, på det viset får du hästen att lyssna på mindre och mindre signaler. Och om du konstant skänklar och klämmer med benen så hindrar du hästens rörelser (försök själv röra dig när någon klämmer om sidorna på dig), tänk att du ska släppa fram hästen!
Ja det blev en liten utläggning här. Men sen fortsatte vi i alla fall på volten, voltarbete för att få Birkir att samla sig lite mer. Tänkte först bara ta det i skritt men då gick han och slumrade till så vi tog det i trav istället och jag är nöjd med vår insats.
Skardi och jag tog oss en liten promenad också, det verkade han nöjd med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar